Elin Alvemark tog nyligen över som ny chef på Vita baren. Vi ber henne förtydliga sitt tidigare uttalande om Spy Bars önskepublik.
Du gjorde ett rätt så kontroversiellt uttalande i samband med att det blev officiellt att du skulle bli nattklubbschef, du sa att du inte ville ha några ”töntar” på Spy Bar? Töntar?
– Det är kontroversiellt att påminna om hur ytlig vår kultur är. Jag menade vad jag sa och jag provocerade en norm som säger att vi är toleranta och accepterande, när vi i själva verket är brutalt diskriminerande och intoleranta. Vilket gick att läsa på Twitter i ”eftersnacket”.
Men vad menar du egentligen med det?
– Jag menar att jag inte vill ha några töntar i Vita Baren på Spy Bar. Definitionen av tönt har jag klar för mig och jag vet att den är subjektiv. Dock tror jag inte att jag skiljer mig så mycket från de flesta människor och de flesta skulle hålla med mig om jag beskrev vad en tönt är.
Vilka är människorna du vill ha där?
– Klyschan håller – det är insidan som räknas. Jag är i Vita Baren varje kväll och ser hur gästerna beter sig. Vilka vill du själv ha på fest? Den som är glad, trevlig, social, dansig och luktar gott och har tagit på sig sin bästa outfit. Eller den som är sur, arg, otrevlig, luktar illa och beter sig hotfullt? I’ll go for option one. Vi som jobbar i Vita Baren älskar musik. Det är kul om våra gäster delar den passionen.
Vad ska en ”tönt” göra om hen verkligen vill komma in på Spy Bar?
– Inget.
Berätta hur du har gjort om Vita baren!
– Kom och titta och lyssna. Allt är nytt.
Tycker du att 160 spänn är ett rimligt pris för att komma in?
– Det beror på hur mycket pengar man har.
Vad har Spy Bar som inga andra ställen har?
– Ett arv.
När känner du att du hatar ditt jobb?
– När fulla killar utan någon som helst jävla respekt tafsar på min kropp.
När känner du att du älskar ditt jobb?
– När jag ser en ung kille med tygkasse som tittar på hon som spelar. Han har krånglat och dansat med väskan på axeln i fan 30 minuter. Hon lägger på sommarens houserökare. Han blir helt spattig. Tar mod till sig och går fram och frågar om han får lägga väskan vid båset. Ja. Jag ser att han släpper sargen och bara kör, resten av kvällen, dansar som en tokstolle. Hon trär dem som ett pärlhalsband, tune efter tune – magnifikt. The rest is history! I love my job.
