Go vinyl: ”Vi är ensamma i Sverige om att göra det här”

Att lyssna på vinylskivor är att komma närmare artistens vision om musik, därför producerar Torkild och Jesajah vinyler till de som vill ha vinyler.

De senaste åren har försäljningen av vinylskivor ökat kraftigt. Musikformatet som var det primära mellan sextio- och nittiotalet har återigen fått ett uppsving, blivit helig vid sidan av den streamade musiken. Barndomsvännerna Torkild Akander Michaelsen och Jesajah Mårskog har sedan 2018 drivit Go Vinyl som producerar handgjorda vinylskivor, och har bland annat samarbetat med Rebecca och Fiona, Veronica Maggio och Swedish House Maffia.

Men det är inte bara de stora namnen de arbetar med, de gör skivor till alla som vill ha skivor. De mindre upplagorna görs i deras studio och för de som vill ha fler än 100 stycken, hjälper de till med den konventionella pressmetoden.
Torkild: Vi håller ju på att lära upp vår samtid vad en vinylskiva är. För många så är ju en vinylskiva nånting de minns från sjuttio, åttiotalet, som var det primära sättet att lyssna på musik. Nuförtiden kommer vinyler aldrig vara det primära sättet, utan det är mer ett statement från artister. Och även för de som köper vinyl.

Torkild möter mig utanför deras studio. Ner för en trappa, in genom en dörr, ner för en trappa. Källaren nästan helt målad i rosa och längst ner i korridoren håller Go Vinyl till. Det första rummet liknar ett väntrum, fast med mer färg och liv, och i rummet innanför ligger studion. Vi slår oss ner i väntrummet. Jag frågar om det uppsving som vinylskivan fått de senaste åren och om varför de själva började producera skivor. Jesajah berättar om hur tankarna, som ledde till starten för verksamheten, gick.
Jesajah: Varför lyssnar jag på en blåtandshögtalare? Varför lyssnar jag på musik som jag har så stor passion till på ett sånt dåligt sätt? På ett inte så inspirerande vis? Jag tänker på den där avsaknaden av något faktiskt fysiskt, och att lyssna på musik i bestämd form om du fattar vad jag menar. Okej, de vill att jag ska lyssna 1-10 på det här viset. Man kommer närmare deras dramaturgiska tänk, deras vision om musik.
T: Vi är ju ensamma i Sverige om att göra det här, så vi upplever det ju bara positivt med uppsvinget.
J: Torkild är ganska nitisk när han beslutar sig för nånting, så han sonderar terrängen och det visar sig att då någonstans i den där terrängen så var det faktiskt en människa som bygger såna där maskiner.

Allting började som ett hobbyprojekt, även om det kom med en seriositet och med tanken på att det hade varit ett bra extraknäck. Och att ta verksamheten dit den är idag har inte alltid varit enkel.
J: Det är ju en väldigt finstämd maskin så det kräver sina timmar och sitt tålamod. Man ger sig inte lätt, för också någon slags kul skull. Så det har varit många, många timmar med många, många olika fel vi har stött på under vägen. Men vi lärde oss, vi svettades, det blev många sena kvällar. Mycket pannben.

Var det lite learning by doing?
J: Hundra billioner tusen procent. Det finns ingen man kan ringa och såhär ”Hörru, kan du hjälpa?”, den andra sidan har dött liksom. Man får gissa och fundera.

Tycker ni om att det inte finns några manualer?
J: Verkligen. Jag tror att för mig går det ihop med barndom. Vi är uppväxt i ett kollektiv i Skogsnäs. Om man skulle få en cykel att funka, det fanns ju ingen affär. Där uppe kallar man det epa ihop nånting. Det betyder att man försöker skapa nånting av nånting annat som egentligen inte ska vara där. Det där gillar man ju, man får använda sin uppfinningsrikedom från barnsben.

Hur ser framtiden ut för Go Vinyl?
T: Vi har massa drömmar och massa mål. Många av de idéer de har innebär att ta formatet till nya nivåer genom att dra in konstvärlden. De vill också närma sig lyrik och en idé som de har är att nya artister läser in texter av bortgångna poeter och författare och sedan låter en konstnär måla konvolutet. Att då förpacka det fina vi har i vårt kulturarv i nånting som är nytt, som kanske attraherar ungdomar nu när ungdomar faktiskt går och köper en skiva.

Torkild fortsätter att berätta om ett pågående samarbete de har med Maximteatern. Idén är att kunna göra liveinspelningar under konserter och sedan sälja råmaterialet på vinylskivor till publiken som varit där.
T: Och ifall du skriker så kommer du höra det på skivan sen när du har köpt den.Vi tror att det är nånting som folk tycker är tufft, för att vi tycker att det är häftigt.

Efter samtalet får jag följa med Torkild och Jesajah in i deras studio där de visar maskinen och hur vinylerna produceras. I vår mejlkonversation har Torkild skrivit att det är enklare att förklara hur maskinen fungerar när man ser den, men även när jag står mindre än en meter ifrån den har jag svårt att hänga med. En lista på de steg man ska följa sitter på väggen bakom maskinen, men jag är lost. Kanske måste jag learn by doing.