Vad händer med ditt liv på utsidan om du blir misstänkt för ett allvarligt brott och senare dömd till fängelse? Nöjesguiden har träffat kriminalvårdaren Cathrin Danielsson.
Efter flera år av utmanande platsbrist har den svenska kriminalvården tvingats gå upp i stabsläge. Trots nya platser och en kommande “historiskt kraftfull expansion” i görningen är läget här och nu kritiskt.
– Det är inte lite platsbrist. Vi har haft många enkelrum på svenska anstalter men nu finns det snart inga enkelrum kvar. Vissa rum har ju inte heller varit tänkta att vara dubbelrum från början, så att det är trångt, säger Cathrin Danielsson, kriminalvårdare och utredare på Täbyanstalten.
Cathrin har jobbat som kriminalvårdare i snart fyra år. Vägen till yrket gick via näringslivet, hon är utbildad coach och har väglett chefer i nästan tjugo år innan hon bestämde sig för att sadla om. Hon ville testa något nytt och att arbeta med något som kändes “gott i magen”.
– Jag visste att jag ville jobba med något som var i en bubbla. Där du går till jobbet, tar på dig en tjänstedräkt och när du går ut därifrån så tar du inte med dig jobbet hem. Valet föll på kriminalvården för att det lät spännande, viktigt och aktuellt. Det var även ett yrke där jag kunde få en utbildning och börja från början i. Det var ingenting från mitt gamla yrkesliv som jag kunde ta med mig. De struntade i att jag var utbildad coach, de vill ha bra skrot och korn.
Det är två rätt olika yrken. Var jobbet som kriminalvårdare som du tänkte dig?
– Det har varit en stor omställning och det var både mer och mindre läskigt än vad jag trodde. Jag kände ingen som var kriminalvårdare eller som jobbat på anstalt sen tidigare. Det var även svårare än vad jag trodde det skulle vara.
Situationen inom kriminalvården är tuff. Hur är det för er som jobbar på plats?
– Det är skittufft. Men för mig som tidigare jobbat mycket med ledar- och organisationsutveckling är jag också otroligt imponerad av hur vi löser allting. Vi kan få hit klienter som egentligen kanske borde sitta på en anstalt med högre säkerhet, i praktiken innebär det att vi blandar klienter som för fem år sedan kanske inte hade suttit tillsammans. Det ställer höga krav på oss i personalen. Vi har fått mer utbildning, extra träning och möten för att hålla den nivå som krävs. Sen försöker vi tänka på att inte springa fortare, det blir inte bättre av det, utan att jobba ännu mer metodiskt och organiserat.
Vad händer egentligen när en person blir häktad?
– Polisen griper personen och för den sedan till en arrest. Åklagaren begär dem häktade. Häktningen är till för att det ska påbörjas en utredning om personen har begått ett brott och om det finns anledning att väcka åtal. När ett åtal väckts av åklagaren ska man upp i en förhandling i tingsrätten. När den är klar bestämmer domstolen ifall du ska sättas på fri fot tills domen kommer eller om du ska tillbaka till häktet tillsvidare. Om du döms till fängelse åker du först tillbaka till häktet och väl där börjar man sedan söka efter en plats på en anstalt åt dig.
Låt säga att saker går snabbt och jag plötsligt blir häktad, vad är mina möjligheter att informera nära och kära om var jag är och vad som hänt?
– När man är häktad finns det regler för kontakt med omvärlden – allt beror på hur man ser på risken med att personen har kontakt med omvärlden. Det är ofta okej att ringa ett ankomstsamtal men det bedöms från fall till fall. Ibland kan det ju vara så pass komplicerade omständigheter att ingen i hela världen ska veta om att du är häktad på grund av att det kan riskera att förstöra en utredning. Men i regel har du rätt att ringa en nära anhörig och berätta vad som hänt och var du befinner dig om du plötsligt blir häktad. Kriminalvården lyder under FN:s konventioner om mänskliga rättigheter och det finns speciella överenskommelser i världen och Europa om hur vi ska behandla människor, där ingår bland annat att man som frihetsberövad har rätt till sjukvård och tandvård, samt att man har rätt till tidig gemenskap. Även om du har restriktioner så måste du få träffa andra människor och har du strikta restriktioner kan det istället vara personal.
Men hur löser det sig för en nära anhörig eller ett husdjur om jag plötsligt försvinner?
– Om du blir gripen i din bostad och har små barn hemma kommer Socialtjänsten omgående och hjälper till, samma sak om du har låt säga en hund. De som utför uppdraget att gripa någon låser inte bara in en hund i en lägenhet och drar. Polisen hjälper till i det fallet du inte har någon anhörig som snabbt kan hjälpa till. När du är häktad kommer även en advokat in i bilden ganska snabbt. De hjälper också till med praktiska saker, som att kanske höra av sig till någon och se till att akuta saker blir omhändertagna.
Låt säga att jag blivit dömd för ett grovt narkotikabrott och ska sitta ett antal år på anstalt. Hur blir det då med räkningar, boende och sånt praktiskt, är det möjligt att sköta det själv från anstalten?
– Det är en jättebra fråga. Som kriminalvårdare är en viktig del av vårt jobb att stötta klienten och motverka de negativa effekterna av frihetsberövande, vi ska se till att det inte blir värre än vad det var när du åkte in. När du först kommer till anstalten genomgår du en utredning som kartlägger saker som din bostadssituation, hälsa, om du har barn, djur, jobb och ekonomi. Vi ser även över hur din uppväxt har varit och drivkrafterna till att du har hamnat där du har hamnat. Sen tilldelas du en kontaktperson, vilket är en kriminalvårdare på anstalten. Baserat på vad som framkommer i utredningen stöttar den personen dig med det praktiska som behöver ses över. Klienter har inte tillgång till internet och vi slår inte upp nummer åt dem, det har vi inte rätt att göra. De allra flesta behöver ringa myndigheter som socialtjänsten, skatteverket, kronofogden, transportstyrelsen eller bostadsbolag och de är ju relativt lätta att få tag på. Det finns risk att man blir av med hyreskontraktet men vissa kan få hjälp av anhöriga. Sen stöttar vi dem på samma sätt när det närmar sig slutet av tiden på anstalten och det kanske är dags att hitta en bostad, en sysselsättning och plan kring ekonomin i början.
Okej, annars är väl risken att man åker på ett gigantiskt skuldberg efter ett par år, om man bara försvinner från sina förpliktelser pang bums?
– Det skulle nog hända dig och mig om vi åker in, men man får tänka på att många av de som sitter i fängelse idag redan har regelbunden kontakt med missbruksvården, socialtjänsten etcetera. Då kan det främst vara socialtjänsten vi hjälper dem att kontakta. Att ta reda på hur det ser ut med skulder etcetera och stötta dem i att ringa runt och få kontroll över situationen är en viktig del i vårt arbete – i den mån det går.
Hur ser det ut med kontakt med anhöriga under tiden man sitter inne?
– Alla intagna har rätt att söka något som kallas för telefon inom ett slutet system, genom telefonkort kan du då ringa till nära anhöriga som du har fått godkänt att kontakta. Det är många som kan prata med sina barn i princip varje dag, eller med sin partner.
Vad är en vanlig fråga ni får av en person som är intagen för första gången?
– De som är här för första gången är ganska rädda och ställda. Då brukar vi börja med en ganska mjuk informationsrunda där de får veta sina rättigheter och vilka krav som ställs på dem. De får även information om sysselsättning på dagarna, när vi äter och sånt där. Det de annars är mest intresserade av är när kioskvarorna kommer. De frågar även om vad de får ha inne på rummet. En annan vanlig fråga är när de får ringa och hur man får tillstånd för det. Jag skulle säga att det är den ordningen: kiosken, telefonsamtal och vad de får ha inne på rummet. Och så gymmet, de vill veta när det är gymtid.
Kan du berätta lite om kiosken. Vad finns i den och hur fungerar den?
– Det är ingen fysisk kiosk längre utan du beställer varor genom att fylla i en bankett som vi scannar in. Det skickas sen med transport till anstalten och levereras i en sluten påse en gång i veckan. Kiosken har massor olika saker men det är mycket fokus på godis, det klassiska som gelébjörnar, Ahlgrénsbilar och Marabouchoklad men även tobaksvaror, saft, nudlar och hygienartiklar. Det finns även lite nyttiga grejer för den som vill. En typisk kioskvecka skulle jag säga att det inhandlas en påse chips, några cola zero, lite godis och snus.
Jag föreställde mig en liten marka som öppnades upp då och då!
– Så var det förut och det var så himla mysigt! Man kom dit och stod i kö och
så fick man peka och plocka liksom, men det funkar inte längre, både av säkerhets- och ekonomiska skäl. Vi behöver effektivisera så att vi får så låga priser som möjligt till klienterna, de tjänar ju inte så mycket.
Hur tjänar man pengar i fängelset?
– I Sverige har vi sysselsättningsplikt på alla anstalter och då får du 13 kronor i timmen. Har vi inte möjlighet att ge en sysselsättning får man 6,50 kronor i timmen och i vissa fall får man ingenting, när man exempelvis sitter isolerad för att man misskött sig. Du får lön varannan vecka och pengarna sätts in på ett konto som du inte kommer åt själv, men du får ett fysiskt papper där du kan se ditt saldo och vad du har att handla för.
Hur mycket kan man påverka sina intäkter?
– Man kan jobba mer om man vill. Vi premierar skötsamhet och gillar att kunna ge förtroendeuppdrag till klienter, även om de uppdragen inte finns för alla. Men låt säga att “Kalle” ska sitta fem år, när han suttit i fyra månader har han jobbat i verkstan, gått på lite annan sysselsättning och behandlingsprogram. Då tycker vi att han kan få ett extra städuppdrag som innebär att han kan tjäna allt emellan tre till sex timmar extra i veckan. Vissa kan även få jobba på helger och få lite helgersättning, då blir det såklart lite mer betalt.
Kan man få pengar skickade till sig av anhöriga?
– Nej det får man inte längre, förr kunde man det. Däremot så sätts det av en procent från varje lön till ett permissionskonto så att klienten har lite extra pengar att handla eller göra något för när den i framtiden får permission. Om du skulle sitta livstid och efter ett tag lyckats spara mycket pengar på ditt kioskkonto kan du skicka ut pengar, exempelvis om du har barn och vill ge en julklapp, men bara en viss summa. Om du hade kontanter på dig när du greps förvarar vi dem i ett kassaskåp till dig tills den dag du friges. Om du har pengar kvar på kioskkontot när du friges får du ut dessa i kontanter när du går härifrån.
Jag har alltså inte tillgång till någon egen bank?
– Nej du har ingen kontakt med utsidans system över huvud taget. Det där blir ju ett problem dagen du friges, du kan ha kontanter i fickan men ingen mobil eller bankkort, och kanske har du även suttit så pass länge att du inte har något bankid. Då är det socialtjänsten och frivården som hjälper till. Vi lämnar liksom ingen med en påse i handen utanför dörren. Sen finns det klienter som inte vill ha hjälp, och det måste man också respektera, men de flesta vill ha hjälp.
Apropå mat. Går det att vara stockholmsvegetarian när man sitter på anstalt?
– Ja då, det går. Först och främst tittar vi på religiösa skäl och allergier, att inte äta fläsk är rätt vanligt - men vi har inte halalstyckat kött eller erbjuder specialkost på så sätt. Det räcker inte ekonomin för. Äter du inte fisk till exempel behöver du ha ett underlag från sjukvården, annars får du försöka lösa det själv. Vi får ju fisk flera gånger i veckan. Jag skulle generellt säga att de flesta anstalter i Sverige serverar en riktigt bra och allsidig kost. På Täby där jag jobbar är det helt fantastisk mat med ett stort grönsaksbord och hembakat bröd till måltiderna.
Hur ser en dag ut på ett ungefär?
– I Sverige låser vi i regel upp bostadsrummen klockan sju på morgonen och vi låser in på kvällen klockan sju. Klockan åtta börjar sysselsättningen och håller på till lunch. Då är det avbrott för lunch och promenadtid och sen börjar sysselsättningen igen. Sysselsättningen kan vara att du går på behandlingsprogram eller att du jobbar i verkstaden, men du kan även gå på det vi kallar för kultur- och studiecirkel. Det är helt enkelt ett stort hobbyrum där man kan måla, pyssla, spela spel och lyssna på musik. På många anstalter kan du spela musik, det finns instrument och så vidare. Så det är det du gör sex timmar per dag.
Kan man plugga också?
– Ja, vi har skola. Alla anstalter i Sverige har skol- och studiemöjligheter upp till grundskolenivå, universitetsstudier är numer borttaget. Men behovet av skola på grund- och gymnasienivå är stort, och att hitta yrkesinriktade linjer. Om vi efter en utredning ser att en klient exempelvis inte gått klart grundskolan blir det en superhög prio. Både Kriminalvården och frivården jobbar också nära Arbetsförmedlingen. Vi vill att alla ska komma bättre ut än in.
Hur är det med högtider och födelsedagar, är det någonting man firar?
– Jag skulle säga att det är väldigt individuellt och upp till klienterna. Vi firar inte födelsedagar för klienters räkning. Det är många som är religiösa och som följer fasteperioder och olika religiösa högtider och vi har andliga ledare som imamer och präster som regelbundet gör besök på alla anstalter i Sverige. Vi följer den gregorianska kalendern och försöker liksom att ligga någonstans mittemellan i hur pass mycket vi uppmärksammar det. Det är många som har mycket sorg vid de här högtiderna. På jul så har vi ju julsaker framme och vi gör lite extra god mat på julafton eller någon dag i närheten. Men det brukar vara ganska nedtonat och det har just med det att göra att man saknar utsidan så himla mycket vid de här tillfällena. Det är mentalt otroligt påfrestande att vara frihetsberövad, man kan inte förstå det om man inte har varit det själv.
Finns det stöd att erbjuda de som mår dåligt?
– Absolut! Vi tror att stöd, behandling och att väcka vilja till förändring är superviktigt. Vi är särskilt tränade på att på allra bästa sätt, fast fortfarande inom vår fyrkant, bemöta varje individ som en individ och den personens behov. Som kontaktperson har vi lite extra koll på vår klient, driver på och stöttar och kan även prata om lite djupare saker som: “Har du pratat med syrran? Hur kändes det efteråt? Hade du besök av barnen igår? Hur gick det? Vill du prata?”. I utredningen framgår även om personen har diagnoser och svårigheter som adhd, ptsd eller missbruksproblematik, eller om den kanske skulle vilja ha en npf-utredning. Många klienter lider av ett kraftigt drogmissbruk och kan ha psykiatriska utmaningar på grund av det, eller så har droger varit ett sätt att självmedicinera psykisk ohälsa. En del klienter kommer in och verkar må toppen och åker sedan ner i en depression efter en tid, de får ångest, svårt att äta och sådär. Det är en stor röd lampa på det och hanteras alltid av högsta beslutsfattare och sjukvård, det är någonting vi verkligen tar på allvar. En mardröm är att öppna upp en dörr och att det ligger någon som inte lever längre där.
Vad är en otippad sak med att sitta på en anstalt som folk inte riktigt verkar ha koll på?
– Att vi faktiskt rör oss ute bland folk med intagna, jag kan exempelvis gå privatklädd till centrum med en klient och stöta på en granne, då får jag ju säga att jag jobbar, vi kanske inte ska stå där och konversera för mycket. Sen tror jag att många glömmer att det är många som sitter frihetsberövade som är psykiskt sjuka, hemlösa och väldigt tunga missbrukare och att det blandas med personer som har begått ekonomiska brott och som kanske har familj och villa. Vi ska klara av att jobba med allt liksom.
Hur ofta uppstår det bråk och dispyt?
– Det är så olika. På anstalten där jag jobbar där pratar klienterna med oss i personalen utan några som helst problem. Vi har en fin stämning mellan oss och vi bemöter varandra respektfullt och schysst. Men det är väldigt olika beroende på klimatet på just den anstalten eller avdelningen och det i sin tur beror på personerna som sitter. Det finns personer som har suttit många år för väldigt grova brott, kanske gängkriminella, och är “skolade” i en viss typ av attityd och förhållningssätt gentemot blåklädd personal och auktoriteter. Placeringsenheten som bestämmer var klienterna hamnar lägger ett stort jobb på att se till att folk som krigar med varandra på utsidan inte hamnar på samma avdelning. Händer det så är det klart att det blir problem. En konflikt mellan mig och en intagen handlar oftast om att personen inte följer våra rutiner och regler, då måste jag säga till och så blir den irriterad och det kan bli en konflikt. Det kan även handla om att man har delgett ett beslut som inte har varit roligt och personen går upp i varv på grund av det. Alla i personalen bär överfallslarm och vi är tränade att hantera situationer som kan upplevas som hotfulla.
Vad gör man på kvällen när dörren stängs till ens cell?
– Man kanske har med sig lite kvällsmackor och någon god dryck, en termos med te eller saft. Sen ligger man kanske och kollar på tv, snackar med sin rumskompis och så skriver man brev. Brevskrivning är en jättestor grej. Och läser böcker, vi har ett stort bibliotek. Sen så går man och lägger sig vid 22-tiden.
Får man någonsin ta sovmorgon?
– På helgerna, då är det ingen sysselsättning. Då försöker vi göra roliga saker som att ha lite extra bollhallstid och kanske spela bingo. På julen har vi pysslat julkort och sånt. Men återigen, de här mysfaktorerna som påminner om ett liv på utsidan försvinner lite. Medvetet taggar man ner lite på det på grund av situationen – alla har olika behov. Det som är viktigt är rutiner, bra mat, motion, utevistelse, behandlingsprogram och viss gemenskap, men allt det här som du och jag värdesätter, som filmkväll eller tacokväll, blir inte lika viktigt tror jag. Man gör kanske andra saker som man värdesätter jättemycket. De skapar sin egen variant på en tacokväll. Det kan till exempel vara att baka på helgen. Sen spelar vi mycket brädspel också.
Vad är det bästa med ditt jobb som kriminalvårdare?
– Nu är det snart fyra år sedan jag började och jag har lärt mig så himla mycket. Om mig själv och hur jag fungerar, om mänskliga rättigheter och vår svenska lagstiftning.
Det är ett otroligt givande jobb, stort och samhällsviktigt. Men det är också det lilla jag uppskattar, att gå till jobbet och jobba med mina klienter och varje dag tänka att “jag ska fasen kämpa för att du kommer ut bättre än du kommit in, någonting ska bli bättre”. Om jag inte kan hjälpa med allt, så ska i alla fall något bli bättre! Att få vara en pusselbit i att försöka få bort kriminaliteten från gatan, och det faktum att jag som människa kan påverka det, varje dag kan jag göra det.
Säkerhetsklasser
Svenska kriminalanstalter delas upp i tre olika klasser beroende på säkerhetsgrad.
Klass 1
Den högsta säkerhetsklassen. Här placeras de mest riskfyllda intagna. I Sverige finns sju klass 1-anstalter: Kumla, Hall, Hällby, Saltvik, Salberga Norrtjälje och Tidaholm. På Kumla, Hall och Saltvik finns även Fenix, en särskild säkerhetsavdelning anpassad för interner som bedöms ha hög risk för rymning eller fritagning.
Klass 2
Slutna anstalter med en lägre säkerhetsnivå än klass 1. Graden av övervakning och kontroll varierar, en del anstalter har murar och staket medan andra är renodlade behandlingsanstalter. Innehållet i verksamheten kan variera.
Klass 3
Den lägsta säkerhetsklassen. En klass 3-anstalt saknar direkta rymningshinder utan det går att ta sig ut relativt obehindrat, på vissa anstalter har dock de intagna elektronisk fotboja med gps för att det ska gå att se var de befinner sig.
