Ingen vill bli utnyttjad, allra minst jag själv.
Under en lite för lång tid umgicks jag med någon vars känslor för mig inte var besvarade. Vi var båda medvetna om att våra syften med att träffa varandra skilde sig åt, men det hindrade inte mig att hoppas på att hens känslor skulle förändras till min egen fördel.
Som alla med en hjärna kan räkna ut slog denna önskan aldrig in, så när jag blev dumpad ett tag senare stupade jag rakt ner i en emotionell misär. Det var synd om mig, jag snyftade efter upprättelse och betraktade mig själv som ett offer. Jag ville tröstäta ur stora glasspaket, kasta porslinstallrikar i golvet och utöva voodoo. I stunden kändes allt det här rimligt, men det var först några år senare som jag insåg att jag riktat min ilska åt fel håll.
När jag är några år äldre sitter jag och tröstar en vän som råkat ut för samma sak. Han är ledsen efter att ha tillbringat tid med en tjej som inte velat göra deras relation till något långvarit. Samma brottsscenario ritas upp på nytt; det finns ett offer (han) och det finns en förövare (hon). Ingen vill bli utnyttjad. Inte jag, inte min kompis. Men var det verkligen det vi blev?
Gemensamt för oss båda var att vi haft annorlunda agendor än de vi dejtade hade. Medan de ville hänga utan commitments ville vi något mer. I mitt eget fall spelade det ingen roll att jag någonstans visste att det inte skulle bli nåt, för när jag blev dissad kände jag mig ändå utnyttjad. Som om mina känslor och mitt syfte med att ses var mer värda än mitt raggs.
Det var de såklart inte. Men för att ge oss själva upprättelse tenderar vi ofta att frånsäga oss ansvaret över våra egna känslor. Vissa menar att den som känner minst borde förhålla sig till den som känner mest – ett resonemang som låter supergenialiskt i teorin men som fallerar i praktiken.
Ja, det är egoistiskt att fortsätta umgås med någon som är kär i en som man inte är kär i tillbaka, men newsflash: it goes both ways. Det är alltid själviskt att ge utlopp för sina begär. Bara för att dumparen inte har ambitionen att bli ihop betyder inte det att hens syften med att ses inte är lika mycket värda. Man kan uppskatta att vara med en person även om den inte är giftermålskompatibel.
I slutändan handlar det inte om att vi är besvikna över att det inte finns något regelverk som kunde förhindra vår sorg, utan om att vi är sårade över att vi inte fick det vi ville ha.
Läs även: "Vad gör man när man både vill och inte vill ha sex?".
