Hoffmaestros genrebastard har fått musikkritiker att gå lös med kreativa omskrivningar av adjektivet ”kefft”, samtidigt som den har fått tiotusentals svenskar att undantagslöst rusa till deras spelningar. Döskalle & Mästerligt tyckte att det var dags att reda ut vad det egentligen är för fel på recensenter, vem som ens bryr sig om kredd och vart nätlinnena tog vägen. De stämde därför träff med tre av bandets medlemmar, Jens Malmlöf, Karl-Uno och John Lindgren.
betyg: 6 Stämmer det att ni aldrig repar?
Jens: Vi repar extremt lite. Man vill inte alltid trycka ihop elva personer i ett litet rum och skrynkla i låtarna igen. När vi vet att vi ska på en lång turné kör vi en intensiv repperiod och sedan repar man på scenen. Då märker man vad som funkar och inte.
Karl-Uno: Man är inte så sugen när man är 22 grabbar, vi och teamet, i en turnébuss. Alla ligger och mökar och snarkar. Då är det naturligt att man inte rusar in i en trång replokal.
betyg: 1 Rakt igenom killar, 22 stycken?
Karl-Uno: Ja. Men vår gamla manager var tjej och hon var otroligt tålig med all grabbighet, hon är kvar lite som en mamma. Vi har haft tjejer som dansat också.
Ser ni er som ett killband?
Jens: Jag har aldrig tänkt på det, jag ser oss som ett band. Det är en ren slump att vi bara är killar. Vi skulle ju kunna ta in tjejer, men just nu räcker det ganska bra med elva personer.
Brukar ni laga mat tillsammans?
Jens: Ja, hela tiden. Storkok. Jambalaya, carbonara och biff stroganoff.
Förut hette ni Hoffmaestro och Chraa, nu är det bara Hoffmaestro. Vem, vad eller vilka är egentligen Chraa?
Jens: Jag skrev först på ett skivkontrakt som soloartist under namnet Hoffmaestro, sedan kom jag in hos skivbolaget och sa att vi var ett band istället och det blev lite bråk. Vi tänkte att om vi heter två saker, så kan vi senare behålla bara ett av namnen, och skita i kontraktet om vi inte gillar det. Men det fungerade tyvärr inte så.
Om ni tvingades begränsa er till bara en genre i framtiden, vilken skulle det bli?
Jens: Irländsk kängpunk.
Ni har 62 000 likes på Facebook men får bara ettor i recensioner, om ens det. Varför?
Jens: Det där är inte helt sant, vi har haft en liten men inflytelserik del recensenter som har hatat oss. Jag är nöjd så länge jag aldrig är en trea, det är så jävla tråkigt. Femma eller etta.
Allt är Aftonbladets Markus Larssons fel, alltså? Har ni träffat honom?
Jens: Vi ska väl inte ge honom den kredden. Men ja, vi har träffat honom och det blev en… konfrontation! Jag skulle bli förvånad om han skriver om oss igen. Så kan jag säga.
Är ni trötta på att prata om era recensioner?
Karl-Uno: Ja. För oss är det oväsentligt, det som är tråkigt är att prata om annat än musiken. Den breda massan bryr sig inte om recensionerna.
Fredrik Virtanen skrev en krönika om att använda ordet Hoffmaestro som ett uttryck för något hjärnslött. ”Ibland vill man bara ha det lite hoffmaestro.” Vill ni inte använda det själva, fast med positiv klang?
Jens: Fredrik Virtanen borde tänka lite på vad han säger. Den snubben är en sådan jävla tönt. Han sitter hemma framför datorn, blekfet i kalsonger och näthatar…
När ska ni sluta klä er som 13-åriga Hoffmaestrofans?
John: När har vi någonsin klätt oss som 13-åriga Hoffmaestrofans?
Jens: Jag skiter i mode. Det är t-shirt, jeans, gympadojor och inga konstigheter.
Skank-a-tronic-punkadelica är musikhistoriens fånigaste albumtitel. Eller kan ni komma på något värre?
Jens: Spaghetti Incident av Guns’n’Roses.
Ni har beskrivits som ett funkigt Thomas Ledin. Ser ni det som ris eller ros?
Jens: Den som gjorde det har en väldigt felaktig bild av vad vi håller på med. Om jag på allvar gör som Thomas Ledin och säljer ut hundrasjuttielva Cirkus i rad, när jag är i trakten av 50–60 bast, får folk kalla mig vad fan dom vill. Jag är jättenöjd.
Ros alltså?
Jens: Så många går bort sig i den här grejen ”kredd” som om det skulle vara något positivt. De flesta som är ”kreddiga” står och spelar för 15 personer i Marie Laveaus källare. Jag är tusen gånger hellre Thomas Ledin med sjuttielva utsålda Cirkus än något introvert elektrogäng.
Har ni mycket groupies?
Karl-Uno: Vi föredrar att kalla dem fans. För några år sedan drog vi fram som en gräshoppssvärm, det kan ingen ta ifrån oss. Men nu är allt så uppstyrt, vi drar direkt efter våra spelningar.
När kommer Stockholm Boogie 2?
Jens: Om typ tio år, när vi är 739 år gamla. Vi måste styra upp lite saker först.
Är Sean Banan er rival?
Jens: Nej.
Är ni besvikna över att det aldrig blev populärt med nätlinnen?
John: Vi pumpade ju nätlinnen ganska hårt där ett tag för typ åtta år sedan…
Jens: Grabbar, märker ni? Här får vi en ren manual av vad alla Stockholms-hipsters verkligen har stört sig på!
John: Men nätlinnena har haft fäste många gånger. Nätlinnena lever och frodas.
Ni är inte med i Allsång på Skansen i år. Vem skulle ni peta för att få vara med?
Jens: Ingen.
Hoffmaestros nya EP, City Hut Sessions Pt. 1, finns ute nu.
Artikeln har tidigare publicerats i Nöjesguiden nr 6 2013.
