Cinema Queer 2018: Cirkusnostalgi, explosiva duor och inspirerande badasses

16:30 2 Oct 2018

Att Cinema Queer intar stan är ett tecken på att eventhösten är igång på riktigt. Festivalen fortsätter att leverera noga utvalda hbtq-filmguldkorn i några av de mest trendiga to-be-platserna runt om Stockholm, och visar i sitt proffsiga trygga format att heteromyshörnan inte är allas referensram.

Den stående storslagna festivalinvigningen består traditionsenligt av i filmsammanhang riktigt utmanande hårda sittplatser, invigningstalare med kämparglöd (i år RFSL Newcomers Logal Bet Kako), artistinslag och festivalcheferna Melissa och Oscar, den lokala filmfestivalscenens Bonnie & Clyde, eller nu snarare Chedeng & Apple. Allt känns helt rätt på det där sättet som det gör på välregisserade ambitiösa queerfester, lite tafatt men charmigt, denna gång i ett Britneyinspirerat cirkustält som agerar biograf mitt i Tanto, max 10 grader mot kvällen, motvilligt galopperande enhörningshästar som eventuellt inte drömmer om att bli instagrammade av alla som är där för att verkligen se invigningsfilmen, eller för att checka in, visa upp sig och dra.

Invigningsfilmen, den filippinska komedin Chedeng & Apple om två olyckliga fruar och mammor som blir partners in crime, levererar vad de trendkänsliga arrangörerna kan bäst: ett exempel på högkvalitativt internationellt utbud som Stockholms filmfestival kan lära sig en hel del av. De följande dagarna undviks köldskador när tältet överges och festivalen flyttar bland annat in i urmysiga Teater Pero, Katarina Södras gympasal, Retro Sofo (där det finns en så fin bild av nykära Silvana Imam och Beatrice Eli) och Garaget – svettigast och porrigast. Det enda mötet med en riktig biograf blir samarbetet med den samtidigt pågående filmfestivalen Panoramica (fler festivalsamarbeten av det slaget, tack!) och visningen av dragqueendokumentären The Divine Divas med efterföljande panelsamtal om transpersoners livsvillkor i Latinamerika.

Under festivalvardagarna skyndar jag mig från jobbet till Teater Pero och blir välkomnad med popcorn, gediget volontärengagemang och Swishstrul som hanteras kolugnt. För den som likt mig inte är festivalfestprisse och helst vill smälta filmerna i avskildhet blir det en perfekt tillflykt. Jag upptäcker det brittiska stjärnskottet Jamie Patterson och hans otroligt välspelade Tucked som får mig att skriva till regissören och be om soundtracklistan, kanadensiska vampyrwebserien Carmilla som nu blivit långfilm – tyvärr en sådan som låter bättre än vad den är – och den underhållande men, vad gäller manus, klena argentinska Today Match at 3. Ska du välja mellan festivalens två fotbollsfilmer, se hellre den tyska love storyn Mario – en kniv rakt in i machosamhällets kalla hjärta.

Från ett annat machokulturskadat fotbollsland kommer Cinema Queers starkaste röst – transikonen Linn da Quebrada som tillsammans med sin überkarismatiska följeslagare Jup do Bairro, både på film (musikdokumentären Tranny Fag) och live på plats levererar en oförglömlig musikalisk queerrevolutions(mani)fest som utmanar mediebilden av Linn som Brasiliens Beyonce. Hon är i sig själv en naturkraft, och behöver inte placeras i ett nytt, om än så eftersträvansvärt, fack.

I skrivande stund ska jag strax iväg till mitt sista besök på det nya favvostället Teater Pero för att se dokumentären Mr Gay Syria som återknyter till festivalens invigningstalare Logal, aktivisten som har utkämpat strider han aldrig haft möjlighet att välja bort. Och på kvällen, när det utlovas stanna-inomhus-regn väntar bland annat den svenska kortfilmen Frans & Lars av Jan Hammarlund och Bitte Andersson, baserad på Kalle Holmqvists bok Frans och Lars: kärlek och klasskamp på 1890-talet.

Festivalen får varje år en guldstjärna av mig för att den förgyller queersens osäkerhetstyngda oglamourösa familje- och arbetsdagar. För de av oss som livet igenom vankat fram och tillbaka mellan garderob och biografmörker blir det som en dubbelbelöning – du får inte bara se 70 filmer som du inte behöver kämpa för att känna igen dig i, du känner till och med att det är okej att stanna kvar när lamporna tänds och möta grannens blick.

 

Stad: 
Kategori: 

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nöjesguidens nyhetsbrev


 

Missa inga nyheter! Missa inga fester!
Anmäl dig idag!