I september börjar konstlivet med full styrka igen. Det är inte alltid detsamma som att de bästa utställningarna öppnar denna månad, men i år inleds höstsäsongen mer än lovande. David Shrigley på Konsthallen är en förverkligad dröm. Richard Tuttle har betytt mycket för mig i min tidiga ungdom och från min egen generation har både Matteo Rosa och Tamar Guimarães gjort arbeten som berört mig på djupet och stärkt min passion för konsten. Jag hoppas att också ni, kära vänner, tar dessa konstnärer till era hjärtan.
1. Everything Must Have a Name
Malmö konsthall, S:t Johannesgatan 7, 8 september till 4 november
Den franske författaren Balzac försökte i den omfattande romansviten La Comedie Humaine, ”Den mänskliga komedien”, skildra människan i alla sina aspekter — hennes fåfänga, godhet, längtan, girighet, lycka och sorg. Kort sagt tillvarons tragedi. Dessa existentiella villkor är också temat för David Shrigley, vars tragikomiska teckningar och aforismer självständigt fullföljer Balzacs oavslutade projekt.
2. Richard Tuttle
Nicolai Wallner, Njalsgade 21, Köpenhamn, 14 september till 10 november
Richard Tuttle hör till de konstnärer som trots sin stora betydelse inte uppskattas till fullo. Som postminimalist tog han estetisk reduktion till sin yttersta gräns och visade att det fortfarande fanns obesvarade frågor till 1960-talets formella problem. Linjen, färgen, skalan, volymen – vilken är dess innebörd?
3. Matteo Rosa
Konstföreningen Aura, Mårtenstorget, Lund, 1 till 23 september
Ytligt sett kan även Matteo Rosa betraktas som postminimalist, men det är inte verkets formella kvaliteter han strävar efter att reducera, utan den egna handens närvaro i verket. Rosas verk är subtila och tysta, ofta resultatet av tillfälligheter, och utgör meditativa frizoner som manar oss till uppmärksamhet.
4. Tamar Guimarães
Galleri Peep, Disponentgatan 10, Malmö, 15 till 23 september
Även Skandinavien har en kolonialistisk historia. Guimarães skildrar i ett ovanligt engagerande semidokumentärt diabildsverk en dansk negerslavs öde under 1800-talet. Svartvita bilder som glider förbi och en allvarlig voice-over blir till en sofistikerad pastisch på det slags kärva estetik man minns från förr.
5. Carin Blucher
Ping-Pong, Rådmansgatan 7, Malmö, 1 till 22 september
I något hårt iscensatta bilder ifrågasätter Carin Blucher sociala gränser och tabun, som var det offentliga övergår i det privata, eller varför gamla människokroppar uppfattas som stötande.
1. Everything Must Have a Name
Malmö konsthall, S:t Johannesgatan 7, 8 september till 4 november
Den franske författaren Balzac försökte i den omfattande romansviten La Comedie Humaine, ”Den mänskliga komedien”, skildra människan i alla sina aspekter — hennes fåfänga, godhet, längtan, girighet, lycka och sorg. Kort sagt tillvarons tragedi. Dessa existentiella villkor är också temat för David Shrigley, vars tragikomiska teckningar och aforismer självständigt fullföljer Balzacs oavslutade projekt.
2. Richard Tuttle
Nicolai Wallner, Njalsgade 21, Köpenhamn, 14 september till 10 november
Richard Tuttle hör till de konstnärer som trots sin stora betydelse inte uppskattas till fullo. Som postminimalist tog han estetisk reduktion till sin yttersta gräns och visade att det fortfarande fanns obesvarade frågor till 1960-talets formella problem. Linjen, färgen, skalan, volymen – vilken är dess innebörd?
3. Matteo Rosa
Konstföreningen Aura, Mårtenstorget, Lund, 1 till 23 september
Ytligt sett kan även Matteo Rosa betraktas som postminimalist, men det är inte verkets formella kvaliteter han strävar efter att reducera, utan den egna handens närvaro i verket. Rosas verk är subtila och tysta, ofta resultatet av tillfälligheter, och utgör meditativa frizoner som manar oss till uppmärksamhet.
4. Tamar Guimarães
Galleri Peep, Disponentgatan 10, Malmö, 15 till 23 september
Även Skandinavien har en kolonialistisk historia. Guimarães skildrar i ett ovanligt engagerande semidokumentärt diabildsverk en dansk negerslavs öde under 1800-talet. Svartvita bilder som glider förbi och en allvarlig voice-over blir till en sofistikerad pastisch på det slags kärva estetik man minns från förr.
5. Carin Blucher
Ping-Pong, Rådmansgatan 7, Malmö, 1 till 22 september
I något hårt iscensatta bilder ifrågasätter Carin Blucher sociala gränser och tabun, som var det offentliga övergår i det privata, eller varför gamla människokroppar uppfattas som stötande.
Stad:
Kategori:
