Bäst just nu Konsert Stockholm

Comet gain [B]Jag satt och kollade[/B] på Kanal 8 och deras fina Fredrik-satsning, när jag kom att tänka på en sak. När jag var liten och läste Okej (det var på den tiden när tidningen var bitvis svartvit och Sverige gav hals till unisont ramaskri då Dag Finn på en bild bjöd på sig själv och sitt kön i ett bubbelbad) fick man ofta se pics från konserter där en nätt liten tjej satt på en killes axlar. Svettiga och med rinnande smink, med armar lyfta och brösten gungandes. Vackra som gudinnor var de här tjejerna det tuffaste och mest fulländade jag visste. Gud, vad jag ville ha pudelfrilla och Kelly Bundy-outfits. Tänk att gå på Bon Jovi-konserter, sittandes på nåt hetos axlar och under balladerna höja en kärleksfull tändare mot skyn. Jag längtade. Nu blev det aldrig så. Och även om peppen inte längre är direkt överväldigande, så är det ändå inspirerande (och underbar humor) att höra vår kulturminister berätta om när han placerade sin röv på en hårdrockaraxel på en metalkonsert. Det är aldrig försent liksom. [B]1. Comet gain[/B] Debaser/Stockholmsnatt den 17 februari Jag har faktiskt sett Comet gain på Debaser tidigare och just därför kan jag vara hemskt säker på min sak när jag säger att du inte bör missa det. Någon sa att det var lite för tungrott och otajt, men det minns då rakt inte jag. Jag minns bara peppelipeppen, de söndertrampade pumpsen och "baby baby i really need you, give me the strength to continue!". Jag minns även en sjukt lång kö eftersom alla Stockholms tjugonåntingindiekids ville se dem live efter att Metropolis gjort deras The kids at the club till dansgolvsanthem. Jag minns att de avslutar med ljuvliga Movies och att det vimlade av popjournalister som jag var lite kär i. Och så minns jag att en kille skickade ett "hej jag vill göra slut"-sms när jag nästan var framme i entrén. Som det så vackert heter, det är de små detaljerna man minns. [B]2. Ivan Smagghe[/B] Paradise/Marie Laveau den 25 februari Som vanligt dividerade jag med mig själv ett par minuter innan jag bestämde mig för att en dj faktiskt är en konsert. I synnerhet när de är i Smagghes klass. Om hans namn inte klingar lika välbekant som Tiga eller Mylo, så kanske hans projekt Black Strobe får dina klockor att ringa och ditt inre att skälva? Ingen undgick väl deras Me and Madonna och jag blir fortfarande hemskt glad, kåt och tacksam när jag hör synthblippen som kännetecknar deras megahit Italian fireflies smyga sig in i ett set. Och om hans set liknar hans mixplatta på Fabric från i somras, räkna med en underbar mix av näsblodstechno, lite 80's à la Soft Cell och tufft från Booka Shade och Michael Mayer. [B]3. Acid house kings + Sibiria[/B] Debaser/Svenska musikklubben den 1 februari Klapp-klapp-klapp-klapp. Smäll ihop dina flator invid högeröra, svanka med ryggen och picka energiskt i takt med din fot mot golvet. Le stort. Åh, popmusik. Acid house kings gör den där sortens pop som inte gör en fluga förnär, men ändå inte är menlös. Vänlig och medryckande tweepop med lite Motownvibb. Urfint. Med sig ikväll har de Sibiria, som i sensomras släppte fantastiska plattan Norrlands inland. [B]4. Death cab for cutie[/B] Berns den 6 februari Även om man inte har Femman och även om man inte fattat hur det här med torrents funkar, så vet man ändå vad O.C. är. Det vill säga amerikansk medelmåttig dramasåpa, det skulle din mamma kunna tala om för dig. Vad din morsa däremot inte vet, är att såpan gett nytt namn till en gammal genre, O.C.-rocken. O.C.-rockens hjältar är band som Modest Mouse, Reindeer Section och The Shins, och kungarna i OC-land är utan tvekan Death cab for cutie. De gav ut en av förra årets absolut bästa skivor, Plans. Den är så bra att jag kanske måste dö litegrann, och som om inte det räckte, frontkillen Ben Gibbards är ena halvan av Postal Service. Postal Service! [B]5. Foo fighters[/B] Hovet den 4 februari Jag tror att jag älskar Dave Grohl. Jag tror att alla skulle göra det om de bara försökte, till och med den värsta indietalibanen skulle smälta inför hans självdistans och totala brist på hybris. Sen att Foo fighters senaste släpp, dubbelalbumet In your honor var supertrist, det får komma i andra hand i det här fallet, för live har de alltid levererat det de ska. Jag hoppas på Everlong och This is a call, så klart, men det skulle vara kul om de överraskade mig med Up in arms.