En stilfull exponering av överklassens allra grisigaste sidor, en rårealistisk skildring av ett samtida arbetarklassliv och en längtansfull blick bakåt. Att vi lever i kristider framgår kanske tydligast när man tittar på vilka filmer som toppar vår svenska lista. Äta sova dö, Avalon och Palme säger alla något om vilket Sverige vi lever i och är dessutom förbannat bra, bättre än svensk film varit på länge. Kort sagt: Vill ni skörda frukterna av den ekonomiska krisen gör ni det bäst på en svensk biograf.
1. Äta sova dö
När man talar om politik och samhällsbyggande glömmer man ofta bort att ta hänsyn till en viktig sak – det mänskliga. Det är lätt att glömma bort att det finns en skillnad mellan teori och praktik. I Äta sova dö fokuserar Gabriela Pichler på just det mänskliga. Hon exponerar de konkreta mänskliga effekter som ett kluster av olika politiska beslut får på Sveriges befolkning. Hon berättar om hur det är att bo på den skånska landsbygden och jobba i en fabrik som förpackar sallad, hur det är att få sparken från den fabriken. Hur det är att ha en pappa som har jobbat sig sjuk.
Genom att se Äta sova dö förstår man lite mer av samhället. Man ser den komplexa symbios som begreppen klass och ras lever i. Man förstår vad arbete är. Skådespelarinsatserna är fenomenala och huvudrollsinnehavaren Nermina Lukac förtjänar en guldbagge. Mitt i all rå diskbänksrealism finns dessutom suggestiva, magiska scener som ofta tar avstamp i de visträckta landskapen, något som ger Pichlers regidebut ytterligare en mäktig dimension.
Betyg: betyg: 6 i oktober.
2. Avalon
Kanske inte årets viktigaste svenska film, men utan tvekan den snyggaste, den mest välkomponerade. Avalon utspelar sig i stekarparadiset Båstad under sommarens festmånader och skildrar kort och gott riktigt dålig smak inramad av god smak. Det vill säga obehagliga och osympatiska människor som gör osympatiska och obehagliga saker, alternativt förmedlar obehagliga och osympatiska känslor i ett mycket behagligt och sympatiskt landskap till mycket behaglig och sympatisk musik.
Det handlar om en skildring av överklassen i sin mörkaste och mest världsfrånvända skepnad, om killen som hängt på Riche i 20 år och om att bli gammal och sorglig.
Johannas Brost får här chansen att göra en riktigt bra roll med förankring i hans egna offentliga liv. Han levererar en storslagen prestation och lyckas därefter på rekordtid rasera all kredd genom att göra vad Expressen kallade för ”potent komik” i den vedervärdiga Sean Banan inuti Seanafrika.
Betyg: betyg: 6 i februari.
3. Palme
Tänk vad jobbigt det hade varit om bara Call Girl fått porträttera och definiera Olof Palme under det här svenska filmåret. Den svenske statsmannen har fått en renässans under 2012 och vi måste tacka Kristina Lindström och Maud Nycander för deras suggestiva dokumentär om människan och politikern Palme. Den begåvade duon har även gjort en tredelad tv-serie som ska sändas under jul- och nyårshelgen – det tackar vi för.
Mordet på Sveavägen 1986 har i så många år skymt människan och politikern Palme och förhoppningsvis kan den generation som inte var född när han mördades få insikter och lärdomar och framförallt en känsla för vad det var som gjorde Palme till vår störste statsman någonsin.
Betyg: betyg: 5 i september.
4. Searching for Sugarman
Den mystiske Rodriguez jämfördes med Bob Dylan, upptäcktes av producenter som jobbat med Marvin Gaye och spåddes en lysande framtid. Istället storfloppade han och kom att tillbringa de kommande 40 åren i glömska. Vad Rodriguez inte visste var att hans skivor hittat till Sydafrika och att han där blivit en folkhjälte på samma nivå som Rolling Stones.
Searching for Sugarman är en av årets feel good-filmer och har mycket att tacka sin osannolika berättelse för. Men svenska regissören Malik Bendjelloul är lika viktig då han förvaltar storyn på bästa sätt genom att ställa de frågor man undrar till de människor som har svaren. Det är samtidigt en tillfredsställande berg-och-dalbana som fuktar tårkanalerna och påminner oss om att det även under internetåldern finns gåtor som väntar på att lösas.
Betyg: betyg: 5 i augusti.
5. Alla vilda
Palmer och raster. Superåttafilmer och gulnade fotografier. Estetiken i Alla vilda har den från första rutan. Det där minnets aquamarine. Samtidigt lyckas regissörerna med mästerverket att inte romantisera en bohemens liv på sextiotalet i Europa, där element som lesbisk kärlek, amfetamin, och författardrömmar samt slut på likvida medel, ingår. Birgitta Stenberg är en av Sverige mest fantastiska författare. Alla vilda visar den respekt hon förtjänar samtidigt som historien om ett alternativt sätt att leva berättas.
Alla vilda har inte recenserats i Nöjesguiden.
7. Call Girl
8. För dig naken
9. Snabba Cash II
10. Blondie
