[B]1.Outkast[/B]
Speakerboxxx/The Love Below
LaFace/BMG
Världshistoriens bästa duo har växt så mycket att de inte ens får plats på samma skiva längre. Medan tråkmånsarna i hörnet står och dividerar om det inte vore bättre att banta ner det till en kraftfull enkel-cd kör Big Boi och André 3000 varsitt vansinneslopp genom booty bass, salsarap, jazz, funk och rock'n'roll och skriker efter mer. Det är en ren oförfalskad kärleksförklaring till livet, rytmen och vikten av att våga vara helt jävla loco bananas.
[B]2.Four Tet[/B]
Rounds
Domino/MNW
Från att tidigare ha varit en angelägenhet endast för Acceleratorfestivalare blommade Kieran Hebdan på Rounds ut i klubbmusik med sitt tredje album Rounds. Låter man Kierans dj-set spegla paletten bakom Rounds kan man konstatera att den består av lika delar modern psykhiphop av Jay Dee som gammal psykpop av Left Banke. Kieran fyllde Rounds med försiktiga breakbeats och vackert lirkande gitarrslingor.
[B]3.Robert Wyatt[/B]
Cuckooland
Ryko/Showtime
"Tursamt nog är standarden inom rockmusiken så låg att människor som jag kan förtjäna ett levebröd." Så kommenterar Robert Wyatt sin första skiva på sex år, en skiva så oändligt vacker att våren och soluppgången kan rationaliseras bort, de behövs inte längre. Wyatt lägger till och med in en 30 sekunder lång paus mitt i skivan, så att vi ska hinna sätta på te.
[B]4.The Rapture[/B]
Echoes
Universal
Ingen skiva sammanfattar 2003 bättre. Året då rocken sopade mattan med dansmusiken, den förbjudna koklockan dammades av och monterades fast på trumseten igen och vi för första gången lyckades syna vår favorittidning Vice. För hur skulle det kunna vara dåligt med en snubbe som spelar saxofon och åker skateboard samtidigt, som de ville få det till? Tack vare The Rapture är det ju nästan vårt mansideal!
[B]5.Erykah Badu[/B]
Worldwide Underground
Motown/Universal
Erykah Badus tredje album var inte bara hennes bästa, det var också hennes mest experimentella, mest jazziga och mest knäppa skiva. En mumlande Erykah lät låtarna fint flyta ihop till drygt 50 minuter baduizm av sällan skådat slag. Worldwide Underground var skivan som till syvende och sist gjorde henne till vår tids stora soultjej. I alla fall tills Jill Scotts nästa skiva dyker upp.
[B]6.Zongamin[/B]
Zongamin
XL/Playground
Zongamin är guiden till vårt Japan. Här spelar ungdomar tv-spel iförda cowboyhatt och knätofsar. Man inhyser
utbytesstudenter som heter Trevor Jackson och åker till London tillsammans men lyckas missa Picadilly Circus. The Beatles stavas Gang of Four och det är ju den enklaste sak i världen att kombinera punk, electro och garagerock med den varmaste av funk och soul!
[B]7.The Strokes[/B]
Room on Fire
RCA/BMG
The Strokes var rockmusikens Messias under några vilda månader 2001. Den här gången var vi beredda, och Room on Fire kommer inte att omkullkasta några världsordningar. Men den får oss likväl att jubla och dansa på gatorna, från Chicago ner till New Orleans, i New York City likaväl som i resten av västvärlden.
[B]8.The Isley Brothers [/B]
Body Kiss
Dreamworks/Universal
Ronald Isley blev Mr Biggs på en hel skiva och The Isley Brothers hade gjort ett av sina bästa album någonsin. Body Kiss var där uppe med sängkammarsoulen från det sena 70-talet. Det var såklart mest R. Kellys förtjänst. Kelly lade ut versen och Ronald Isleys omisskännliga röst smekte sedan sönder all ondska i världen.
[B]9.The Jayhawks[/B]
Rainy Day Music
Lost Highway/Universal
Det hade kunnat bli fånig pastisch när ett decimerat The Jayhawks sökte sig till Buffalo Springsfields gamla studio för att spela countrypop tillsammans med Bearnie Leadon från Eagles. Men utan ansträngning håller sig trion istället på den eviga och tidlösa sidan om retrogränsen, och när stämsången enbart överglänses av melodierna har ett på förhand uträknat The Jayhawks gjort sin allra bästa skiva.
[B]10.The Thrills [/B]
So Much for the City
Virgin
Stämsång fick ett soligare ansikte när det här irländska bandet låtsades att de kom från Kalifornien för en stund. Pianoballader varvades med klockrena strandhits från vilken Absolut sommar-samling som helst. Vi skrev ett nytt kapitel för instrumentet banjo. Närå, det gjorde vi inte för mest av allt kändes So Much for the City som den perfekta klassiska popsången gånger elva.
[B]11.Soft Pink Truth[/B]
Do You Party?
Soundslike/Import
När Drew Daniel tog ledigt från att pula intellektuell elektronisk musik i Matmos släppte han Do You Party? på Herberts etikett Soundslike.Textlånen från modern r'n'b kan verka missledande: "lipgloss" och "bitches". Vid närmare lyssning hörs att rötterna är jämnt fördelade i genusvetenskap och microhouse. Drew Daniel blev den felande länken mellan Sylvester och Judith Butler.
[B]12.R. Kelly Chocolate Factory[/B]
Jive/BMG
Varje gång tidningar skrivit att R. Kelly är slut har han släppt en ny skiva som krossat allt motstånd på listorna och burits fram av hiphoppubliken som världens obestridde soulkung. Chocolate Factory är toppen rakt igenom, med en starkare grund i 70-talets fingerknäpparsoul än någonsin tidigare. Försök peka på någon som inte lyckligt skrikit ut sina lungor till refrängen i Ignition Remix i år och du pekar rakt ut i luften. Tuut-tuut.
[B]13.Jaylib[/B]
Champion Sound
Stones Throw/Playground
Det är en tunn linje mellan ragga och raga. Det skiljer bara ett "g" - tänk bara - ändå skiljs de åt av hela världsdelar. När våra favoritproducenter Jay Dee och Madlib slog ihop sina hiphop-påsar krympte världen. Över driviga hiphop-beats från Bronx och mjuka
jazzackord från Schwarzwald ekade vokalsamplingar från Bollywood och Trenchtown.
[B]14.My Morning Jacket[/B]
It Still Moves
RCA/BMG
My Morning Jacket påminde oss om att Louisville faktiskt är både Palace Brothers och Prince Phillip Mitchells hemstad. När Jim James öppnar munnen tar vi tillbaka The Band från Mojoprenumeranterna, låter skägget växa och omvärderar skinnvästen som nästan bärbar. Countryrocken kunde inte ha fått en svängigare upprättelse och vi hade inte kunnat falla mer pladask.
[B]15.Cody ChesnuTT[/B]
The Headphone Masterpiece
Ready Set Go/Border
The Roots The Seed (2.0) var förra vinterns stora
crossoverhit och det slutliga beviset på att rocken var den nya dansmusiken. Cody ChesnuTT hade med originalet på sin 36 låtar långa debut som vi la importvantarna på just när The Seed-hysterin var som störst. Där sammanförde Cody rocken med soulen, sina kvinnor med sina gitarrer och en avskalad produktion med en starkt kännbar kåthet.
[B]16.King Creosote[/B]
Kenny and Beth's Musakal Boat Rides
Domino/Playground
Denne monarks kungadöme, Skottlands Fife, benämndes nyligen som "the centre of a demented folk scene". King Creosote själv var en "nutbar" och en lika osannolik profet som om din lokala rörmokare var den nya Dylan. Beträffande demensen så handlar det mycket riktigt om närmast idiotiskt charmerande folkrock.
[B]17.King Gheedorah[/B]
Take Me to Your Leader
Big Dada/Playground
Den fotoskygge MF Doom, är en rappande producent som tagit hiphopens fotfolk med storm. Dold bakom en järnmask svarar han för den mest melodiösa hiphop som kommit ur New York sedan Crash Crew sjöng i stämmor. Från att ingen först förstod hans fusion-inspirerade 80-tals beats, har han nu på bara ett par år, och snart tio soloalbum, etablerat sig som varje historiskt initierad hiphoplyssnares favorit.
[B]18.John Cale[/B]
HoboSapiens
EMI
John Cale var modern när han genomförde avantgarde-experiment med LaMonte Young för 40 år sedan. Han var lika modern när han uppfann mörk rock i Velvet Underground. Tillsammans med Lemon Jellys Nick Franglen är han minst lika modern i år, när han med Pro-Tools, digitala funkbeats och smarta samplingar spelar mörk ödesmättad och samtidigt enkel pop. Årets modigaste veteran.
[B]19.50 Cent [/B]
Get Rich Or Die Tryin'
Shady/Universal
50 Cent hade mest bilar, platinaskivor, muskler och skotthål i år. Och i den förtrollade värld vi kallar
gangstarap är det egentligen allt som räknas. Men Get Rich Or Die Tryin' är så mycket mer än bara ett studieobjekt i skivköpares fascination för döden. Efter knappt ett år på skivspelarna är så gott som varje låt en klassiker som sätter eld på varje hiphopklubb när de spelas.
[B]20.Little Brother[/B]
The Listening
ABB/Import
Var det Jay-Z som närmade sig underjordsrappen eller var det underjordsrappen som närmade sig Jay-Z? I år gjorde Little Brothers producent 9th Wonder raketkarriär. Från denna övertygande soulladdade debut med Little Brother på Beni B:s småhemliga Oakland-etikett ABB, till att få med en låt på Jay-Z:s The Black Album jämte Jay-Z:s ständige producent Kanye West.
[B]21.Manitoba[/B]
Up in Flames
Domino USA/Import
Instrumenteringen på Up in Flames trängs på smala analoga taperullar. Dan Snaith fångar något väldigt elementärt för popmusik - att storskaliga produktioner aldrig låter bättre än när ljudspåren trängs tätt inpå varandra och får läcka över i varandras kanaler. Föredömligt kort, knappt 40 minuter lång, ryms en av årets mest sinnesvidgande popskivor på ena sidan av en kassett.
[B]22.Dizzee Razcal Boy in Da Corner[/B]
XL/Playground
Dizzee Rascal är en rå, banbrytande producent som gör musik ingen trodde var möjligt, en brittisk hiphop som är lika delar ragga, UK garage och Nintendo. Ingen annan har före honom lyckats förena den lyriska elegansen i en Jay-Z-freestyle med den hysteriska ilskan hos en drum'n'bass-MC på en piratradiostation. Och som historieberättare är han på god väg att placera sig längst fram av alla i det brittiska 2000-talet.
[B]23.U.n.p.o.c[/B]
The Fifth Column
Domino/Playground
Bakom aliaset U.n.p.o.c. gömmer sig Tom Bauchop, ännu en av det lilla Fifes många superstjärnor. Han är det yttersta beviset på att galenskap och genialitet går hand i hand och vi kommer aldrig förstå hur alla de där popmelodierna fortfarande kunde vara lediga. Beach Boys körer har fått en värdig efterträdare: The Fifth Column är en modern klassiker och Phil Spectors bästa chans för en friande dom.
[B]24.The RH Factor[/B]
Hard Groove
Verve/Universal
Kombinationen bop och hiphop har varit omöjlig sedan vi tröttnade på Us3 och Gurus eviga Jazzmatazz-serie. Men Roy Hargroves distinkta trumpetinsatser i kombination med gentjänster från D'Angelo, Common, Q-Tip och Erykah Badu var precis den hårdsvängande gatufest vi behövde när asfalten kokade sommaren 2003.
[B]25.Killer Mike[/B]
Monster
Columbia/Sony
Monster var en försmak på vad som komma skulle i och med Outkasts massiva dubbelalbum. Killer Mike bjöd på en grym förfest, rockig, hård och funkig som få - precis som det anstår en Atlanta-rappare. Den uppspeedade soulsamplingen i All 4 U var en av de bästa uppspeedade soulsamplingarna vi hörde på hela året.
26. Kindred the Family Soul-Surrender to Love (Hidden Beach/Sony)
27. Grandaddy - Sumday (V2)
28. Mu - Afro Finger and Gel (Tiger Sushi/Import)
29. The Postal Service - Give Up (Sub Pop/MNW)
30. The Detroit Experiment - The Detroit Experiment (Ropeadope/Showtime)
31. Elekibass - California (Happy Happy Birthday to Me/Delicious Goldfish)
32. M Ward - Transfiguration Of Vincent (Merge/Border)
33. Viktor Vaughn - Viktor Vaughn (Sound Ink/Import)
34. Dwele - Subject (Virgin)
35. Murs - The End of the Beginning (Defenitive Jux/MNW)
36. The Sleepy Jackson - Lovers (Virgin)
37. White Stripes - Elephant (XL/Playground)
38. Anthony Hamilton - Comin From Where I'm From (So So Def/Import)
39. Bonnie "Prince" Billy - Master & Everyone (Domino/MNW)
40. Sixtoo - Antagonist Survival Kit (Vertical Form/Import)
41. The Dirtbombs - Dangerous Magical Noise (In the Red/Border)
42. Jan Jelinek avec La Nouvelle Pauvreté - The Exposures (Scape/Border)
43. Maher Shalal Hash Baz - Blues Du Jour (Geographic/Bonnieramigo)
44. New Pornographers - Electric Version (Matador/Playground)
45. DJ Format - Music For the Mature B-Boy (Pias/Playground)
46. Freeway - Philadelphia Freeway (Roc-a-Fella/Universal)
47. M83 - DeadCities, RedSeas & LostGhosts (Gooom/Import)
48. Jason Walker & the Last Drinks - Ashes & Wine (Laughing Outlaw/Dusty)
49. Prefuse 73 - One Word Extinguisher (Warp/Border)
50. Fannypack - So Stylistic (Tommy Boy/Playground)Stad:
Kategori:
