Johan Lind åker till Italiens Göteborg.
Måndag 1/7, 07.12. Jag står på vågen. 91,6kg. Jag har gått ner 1hg.
DAGAR TILLBAKA I VERKLIGHETEN
I
En kvinna i arbetskläder och rosa väst säger att jag inte får ställa bagagevagnen där. Jag kollar mig förvånat omkring men kan snabbt konstatera att vi fortfarande är på en flygplats. Jag säger ursäktande att jag ”don’t care”. Hon blir arg och säger till mig igen. Jag sträcker ut armarna och lägger huvudet på sned och upprepar att jag inte bryr mig. Det är inte jag som byggt en flygplats där avgångshallen ligger en våning upp så att alla måste åka hiss. Som det finns en av. En hiss. Jag lyfter allt bagage från vagnen och BÄR upp det för trappan. När jag vänder mig om ser jag att kvinnan i väst står och pratar med min sambo och pekar ilsket på mig. Hon beklagar sig till min sambo och säger att jag inte ”was nice to her”. Vi fortsätter sedan framåt mot tre timmars konstant köande utan någon information om vad som pågår för att till sist lyckas komma med planet med en minuts marginal. Att resa från Florens flygplats är som att tvingas leva inuti i huvudet på en svårt mentalsjuk människa. Gissar jag!
DAGAR I FLORENS
IIIII IIIII IIIII II
Sista dagen är det 36 grader varmt och helt, helt vindstilla. Vi beställer hare med vita bönor och ostgratinerad gnocchi på Osteria Santo Spirito. Det är jättegott. Vi päser på en takbar. Det fläktar inte. Svetten rinner. Barnet är klibbigt. Så klart är det massa norrmän där uppe då en drink kostar 15 euro. Kaffepengar för dem. På kvällen när vi åker till lägenheten så glömmer vi vår dotters gosedjur på bussen. Min sambo sitter och väntar in de olika bussarna som åker i slinga. Ingen Bibbi. Hon tvingar chaufförerna att ringa runt till övriga bussar. Ingen Bibbi. På morgonen börjar lögnerna: Bibbi ska ta ett annat flygplan hem till Sverige. Hon kommer sen när vi har varit hemma en dag, då kommer hon. Bibbi kommer sen. Stämningen är spänd. Små utbrott av gråt som tecken på det stora utbrottet som kommer att komma. När vi lämnar lägenheten för att åka till flygplatsen så ser jag att Bibbi ligger fyra trappsteg ner i trappan i trapphuset (min sambo tog hissen ner när hon var på Bibbi-jakt).
NEGRONI
I
Vi tar bussen upp till Fiesole. Det är för varmt och för backigt för att gå omkring. Vi nöjer oss med att blicka ut över panoramavyn över Florens. Jag börjar återigen tänka något om Göteborg och Florens men är så less på den tanken att jag blir alldeles svag i knäna. Vi äter glass. Min sambo kommer tillbaka från toan och säger att hon är trött på Italien. Varför kan de inte bara ha ett lås på toaletten, undrar hon. Ja, varför Italien, varför kan ni inte bara ha ett lås på toaletten?
PISTAGEGLASS
IIII
Det gäller att ha koll. Vissa trattorior har stängt på helgen. Andra tisdag-onsdag.
BRÅK PGA FÖR PETIG MED ATT HITTA ETT ”GÖTT” STÄLLE ATT KÄKA PÅ
II
Godaste glaset vin drack jag första dagen. Husvin på Affé di Bacco som ligger där vi bor. Otroligt populär kvarterskrog. Det är fullt till överfullt varje kväll. En av de sista kvällarna går jag tillbaka. Tyvärr har jag hunnit genomlida lite feber däremellan och i sviterna av den har mitt luktsinne tagit rejält med stryk. Men jag chansar, beställer in en karaff med 5 deciliter vin och en råbiff. Jag äter och dricker upp allt utan att känna minst lilla tillstymmelse av smak.
RÅBIFFAR
II
Tre svårälskade amerikanska brats dricker Aperol Spritz på en trattoria. Vi beställer tupp och tryffelpasta. En av dem har på sig fittkorta shorts och ser ut som en blandning av Ed Helms och Jake Busey. Det är ett olyckligt utseende, särskilt som han kanske är en jättefin kille. Såklart helt fel av mig att döma ut honom så snabbt. Uselt, rent av. Sen går han på toa och när han kommer tillbaka så orkar han inte med sin röst ursäkta sig för att komma emellan ett par som står och väntar på att betala utan väljer istället att stå tyst och slappt vifta med handen till det att de ser honom och släpper förbi honom.
TIRAMISU
III
Skyltarna är snygga, färgerna och fonterna. Bardiskarna är vackra. Entréerna till Trattoriorna är perfekta. 100 meter influencer-genererad kö för meningslösa Schiacciata-mackor. Horder med människor med snäckor i öronen som går, som står, som stirrar, som är i vägen. Influencer-genererade bokningskaos på de mest rustika trattoriorna. Sorry sir, we are fully booked for the next two weeks. Ok. Kö till vinhålet i väggen som dyker upp i Stanley Tuccis tv-serie om Italien. Alla ställen utom ett tar ut coperto på vår dotter. Trattoria Sabatino är underbar. Kvällsljuset är fint. Enda staden jag varit i med stadsbussar som har kraftfullare acceleration och större förmåga till tvära svängar är Seoul. Duomon är fet. Bästa är när man åker buss och ser den kika fram mellan huskropparna i slutet på en spikrak gata. Då känns det väldigt Jason Bourneskt, om du menar vad jag fattar. Det är också jättemycket mygg i Florens. Det var det ingen som sa något om.
VITT VIN, GLAS
IIIII III
Min sambo börjar tröttna rejält på min sägning om att Florens är Italiens Göteborg.
CAMPARI SODA
II
Vi sitter på en pizzeria i vårt område. Den ligger jämte Lidl. Jag och vår dotter äter en Calzone och min sambo äter en spicy tomatsåspasta. En man (ej äldre man) med käpp med och mustasch står vid ett bord och pratar med ett sittande sällskap. Det ovanliga med mannen är inte käppen eller mustaschen eller kombinationen av de båda utan att hans högra ficka på jeansen är så till bristningsgränsen fullpackad. Jag har aldrig sett en mer välfylld jeansficka i hela mitt liv. Vad har han i fickan?!?!?!?!?
CAMPARI SPRITZ
IIII
Utanför Trattoria Marione erbjuds gratis väntvin ur bastförsedd päronformad vinflaska. Man får servera sig själv i skolflourtantsplastmugg. Då mår man. Dåååå mår man.
STEKAR
IIII
Trottoarerna i Florens är oftast inte trottoarer i ordets ursprungliga betydelse. Jag, i egenskap av vara ett med Florens, har inga problem med att ta mig fram ändå. Med eller utan barnvagn. Jag löser det, även om det står bilar parkerade överallt så att man inte kommer mellan, jag går bara ut i vägen och sneddar lite snyggt genom rondellen/över gatan. Min sambo anklagar mig då för att vara ”besatt av att gå på vägen”. Vilket är helt felaktigt. Jag kan bara inte förmå mig själv att gå en omväg på en miljon meter för att det finns ett övergångsställe där långt borta.
RIKTIGA OVÄNNER PGA ATT JAG KÖR ”VÅRDSLÖST” MED VAGNEN
IIIII III
Stranden i Viareggio är kilometerlång. Väldigt trevligt inramad av de Apuanska alperna. Alltså väldigt trevligt. Jag skulle vilja påstå att de lyfter Viareggio med flera hundra procent. I solstolen läser jag Sorl, en synnerligen uselt gestaltad roman. Men den har samma baklängesdramaturgi som Seinfeld-avsnittet där Sue Ellen Mischke ska gifta sig i Indien. Det som börjar med slutet och slutar med början. Jag har alltid älskat det avsnittet.
ANTAL LÄSTA BÖCKER
III
Vi tar tåget mot havet i Viareggio. Svalka sökes. Vi stannar till i Pisa. Vi äter lunch och ganska omgående biter jag mig så hårt i tungan att jag ser i syne. Det är det närmaste jag varit att börja gråta av smärta i vuxen ålder. Framför det lutande tornet är det som att det pågår en avancerad metasketch med alla människor som ska luftputta på tornet medan de fotograferas. En bona fide bro tar det hela ett steg längre genom att först ta av sig tröjan och sen dra ner shortsen till fotknölarna och kupa penis och pung med handen allt medan hans tjej (?!) fotar.
PIZZA, HEL
IIIII I
”Farmen”-Qristinas (God rest her soul) mycket, mycket mer slitna syster, om hon hade haft en sådan, kommer fram varje dag på vårt café och berömmer mitt utseende för att sen fråga om jag vill ha henne, om jag vill följa med henne. Första gången hon kom fram trodde jag att hon frågade om hon fick ge min dotter en kyss. De flesta äldre damerna här kan inte få nog av henne nämligen. Men nu förstår jag att det var mig hon frågade. Varje dag tackar jag vänligt men bestämt nej till hennes erbjudande. Hon har alltid en Tetra-pack vin i handen. Conad City-brandad. Hennes händer darrar.
RÖTT VIN, GLAS
IIIII IIIII IIIII IIIII IIIII IIIII IIIII I
Busschauffören stänger dörren på barnvagnen när vi ska kliva av. När han gör det en andra gång så skingras alla tvivel kring om han råkade göra det av misstag. Jag sparkar loss dörren från vagnen det hårdast jag kan för att tydliggöra vad jag tycker om busschauffören och hans buss. När vi väl kommit av så är det trafik framför bussen så den kommer ändå ingenstans, vilket ger mig möjligheten att ge busschauffören långfingret under cirka tjugo sekunder medan vi går gatan framåt. När bussen sen kommer loss så tutar chauffören när han passerar oss och ger mig långfingret. Jag i min tur kontrar med att göra en sån där luftrunk med tillhörande sprut som typ fotbollsfans (?) brukar göra. När jag gör gesten känner jag att absolut inte bottnar i den. Vad är det som händer? Kommer jag att tatuera in Florens sigill på vaden och börja hålla på det röda laget i Calcio Storico eller?
ÄTA INÄLVOR
II
Vi bor i motsvarande Majorna. Eller kanske ännu mer exakt - Sandarna. Vi är de enda turisterna i hela området. Stammisar på det lokala cafét. Härligt ställe. Levande. Det slamrar. Kan något slamra mer, slamra bättre än ett italienskt café? Diskplockaren har vid något tillfälle slagit i huvudet på ett förödande vis för en del av pannbenet är lagat men det sitter liksom lite mer insjunket än övriga pannan. Han rör sig som vore han under vatten. Han nyper min dotter i kinderna och hennes knubbiga armar. Ciao Bella, säger han om och om igen.
SERVERINGAR PROSCIUTTO
IIIII
I den mindre saluhallen, den coolare, den för oss locals, så sitter det en duva på en bjälke som har diarré. Jag vet detta för att helt plötsligt låter det som att någon häller ut en hink vatten alldeles bakom oss. Men det står ingen där utan det ligger bara en stor pöl med en vidrig gul sörja på golvet. Och när jag tittar upp möter jag duvans döda men ändå djupt skyldiga blick. Det är tydligt att vi båda två vet exakt vad som hände och hur nära det var att det gick riktigt, riktigt illa. På vägen ut får min dotter en jordgubbe av en handlare. Mer, säger hon när hon ätit upp den. Mer!
SERVERINGAR PORCHETTA
III
Efter några dagar så hittar jag överallt. Alltså överallt. Folk kommer fram till mig och frågar om vägen. Florens är nu min stad. Jag doserar världsvant vattnet själv i min americano och jag och min dotter går runt och säger allora som om vi aldrig gjort något annat. Det är då det slår mig – Florens är Italiens Göteborg. Lika liten stadskärna, lika bonnigt och lika förälskat i sin egen inbillade charm. Och, OCH, båda städerna är lika härliga att besöka på sommaren men kanske inte så kul att bo i året runt. Jag blir våldsamt glad i den här geniala liknelsen och drar den med stort nöje för alla som vill eller inte vill lyssna. Oftast min sambo.
AMERICANO, DRINK (INTE KAFFE)
IIIII III
I centrum står luften helt stilla. Det är kvavt. I solen steker det. Äldre personer sitter i ambulanser och andas i syrgasmasker. Min sambo vill ställa sig i kö för att komma in i Duomon i mitten av Florens. Jag säger att det kan vi göra nästa vecka när du är ledig. Anledningen till att vi är i Florens i 17 dagar är nämligen att hon, min sambo, fått ett stipendium. Hon utbildar sig till domare (inte fotboll). Hon är smart, ambitiös och kompetent. Jag däremot, förstår vi båda nu, har misslyckats med att lyssna på henne när hon, enligt egen utsago, vid upprepade tillfällen, informerat mig om att kursen pågår båda veckorna vi är här. Inte bara första veckan, som jag fått för mig. Jag blir kraftigt utskälld innan vi båda tystnar och häpnar över hur jag på ett så omfattande sätt fått hela upplägget för vistelsen om bakfoten.
BESÖKTA MUSEUM
-
De säger att man kan dricka kranvattnet. Jo absolut, men kan man verkligen det då? Alltså på riktigt. Finns det inte minsta lilla amöba eller bakterie? Ok, men varför har ni då hela sektioner i butikerna vigda åt olika flaskor och varumärken med dricksvatten då? Varför kommer alla dessa locals med fullastade vagnar med dricksvatten?
HEMBURNA 6x1,5L VATTEN
III
Vi går till vårt lokala och pyttelilla Konad City och handlar mat, det vill säga olika delikatesser, för 100 euro. Att handla hungrig i Sverige har ingenting på att handla hungrig i Italien.
SERVERINGAR MORTADELLA
II
Sju minuter efter ankommen airbnb-lägenhet blir jag väldigt fult attackerad av en överaggressiv stekel som sticker mig i knävecket. Det gör ont men inte bli-stucken-av-svensk-geting-ont. Jag blir dock illa berörd för jag gjorde verkligen ingenting för att provocera fram attacken. Det var som att den hatade min uppsyn och kände sig tvungen att försöka förgöra mig. Synd för den dumma stekeln att den inte fattade att jag tål mer än så. Som hämnd ägnar jag kommande timmen åt att slå ihjäl sagda stekel och dess kompisar med en ihoprullad handduk. Jag hänger ut över balkongräcket och vevar. Det är ganska svårt att träffa de små asen men desto mer belönande när jag väl gör det. Jag tänker samtidigt att det hade varit kul att skriva en novell om en man som blir så besatt av att slå ihjäl florentiska steklar att han böjer sig längre och längre ut över balkongräcket för att komma åt bättre och när han sen slår mot steklarna så tappar han fotfästet och faller över räcket, mot sin egen död, allt medan hans sambo och snart tvååriga dotter sitter i köket intill balkongen och äter vattenmelon.
BETT/STICK AV STEKEL/GETING
I
Flygplatsen i Florens är så liten att vi inte ens märker att vi kommer ut i ankomsthallen till alla väntande chaufförer. Eftersom vi inte märkte det så har vi inte plockat upp våra väskor från bagagebandet. Det är så klart omöjligt att gå tillbaka samma väg. Kvinnan bakom glaset vid servicedisken säger ingenting om vårt misstag för hon behöver inte det då hennes ansiktsuttryck och himlande med ögonen är så himla enkla att förstå betydelsen av ändå. Jag får följa med och gå runt hela flygplatsen, in genom personalingången och deras säkerhetskontroll och sen in igen där vi kom från planet. Hela det företaget tar fyra minuter eftersom flygplatsen är så liten. Väl tillbaka visar det sig att bagagebandet, bokstavligt talat, ligger 12 meter till höger från dörren vi kom in. Det var så nära att det blev omöjligt att se. Intressant!
MAGNIFIKT DRYG SERVICEPERSONAL
IIIII II
Johan Jureskog har en oväntat stor hamburgarrestaurang i nya delen av Arlanda. Telenor ska dö för att det inte finns ens 1G-täckning vid gaten. Klockan är knappt 05.00 men många sitter med sin flygplatsöl. Många har en stor, 75 centilitersöl. Jag kan inte bestämma mig för om de är hjältar som lever life eller om de är sorgliga förprogrammerade drönare som bara gör utan eftertanke. Min dotter sover i mitt knä innan planet ens börjat taxa till landningsbanan (lyftningsbanan?). Mys, tänker jag och tar upp min bok, då kan jag passa på att läsa lite. Tjugotre sekunder senare sover jag.
ÖL
IIIII IIIII IIIII IIIII IIIII IIIII IIIII I
Klockan är 02.54 fredag den fjortonde juni. Jag står på badrumsvågen. 91,7kg (jag var tjock kring nyår och drog därför igång ”Projekt 1 år av hunger och svält” för att bli mindre tjock. Väger mig med ojämna mellanrum för att se hur det går. Minus 9kg sen första januari. Äsch!). Jag vill ha en referenspunkt så att jag vet hur många kilo 17 dagar i Florens kommer att kosta mig. Av samma anledning bestämmer jag mig också för att hålla räkningen på hur mycket jag äter och dricker under våra dagar i Florens. Vi åker mot Arlanda. Min sambo har sovit 0 minuter. Jag har sovit två timmar. Vårt barn cirka sju timmar. Hon är knappt två år gammal så det är inte tillräckligt många timmar. Vårt plan lyfter 06.15.
ANTAL DAGAR I FLORENS
-
