Med ett kritiskt öga satte sig Filip Beijer på flyget till Lissabon och hann inte landa innan han blev förälskad i staden.
Om jag ska vara helt ärlig så förväntade jag mig inte jättemycket av staden Lissabon. ”De e väl va de e” tänkte jag med min malmöitiska pessimism men såg ändå fram emot god mat, öl och semester.
Men det skulle inte ta lång tid innan jag blev bevisad motsatsen.
Några av mina fördomar kastas omkull redan vid den skakiga inflygningen som, trots min ständigt gnagande flygrädsla, får mig att glömma dödsångesten och häpna över hur vackert staden ligger och sluttar längs kusten. Efter att ha överlevt landningen med en duns satte vi oss på metron som tog oss hela vägen till vårt hostel, Sunset Destination Hostel, som ligger inne i stationsbyggnaden i Lissabons sydligaste tåg- och båtstation Cais Do Sodre. Ett bra ställe med pool på taket och billiga barpriser, bara att rekommendera.
Ett av de få ställena vi blev tipsade om i förväg var Time Out Market. En gigantisk saluhall som av en slump ligger tvärs över gatan från vårt boende. Saluhallen är livlig, slamrig och fylld av atlantfisk, ostron och portugisiska specialiteter. Stället drivs att ett gäng creddiga journalister som tagit sig friheten att välja ut stans bästa restauranger, krogar och kaféer som fått möjlighet att ta plats i saluhallen under en viss period. Här trängs stans bästa glass och desserter med Michelinbelönade restauranger. Foodies från hela världen hoppar mellan båsen. Vi beställer in en flaska vitt vin och ett gäng ostron i myllret på den hyllade restaurangen Sea Me och blir allt utom missnöjda.
Efter ostronlyx för inte mer än en 20-eurosedel bestämmer vi oss för att ta en Uber till LX Factory, ett gammalt fabriksområde som gjorts om till ett hipster-mecka. Cocktailbarer, restauranger av alla dess slag och butiker med hög trendfaktor tar plats i de gamla industrilokalerna. Ett av de mest välbesökta ställena ligger en liten bit upp och bjuder på en takterass, en färgglad Jesus-staty och en galet fin utsikt över hamnområdet och stan. Att sitta här med en drink i handen och kika se solen gå ner över de färgglada husen är snudd på oslagbart.
LX Factory är kanske inte stans mest festliga område men att börja kvällen här och kika in den industriella arkitekturen och Instagramma wrecking ball-hål i de gamla betongbyggnadern är ändå ett tips. Käka lite, drick en GT eller tre och ta en Uber tillbaka till stan om du blir sugen på nattlivet.
Ett ställe som bjuder in till mer fest är Pensão Amor på Rua do Alecrim 19. Baren är, vad vi får höra, en gammal bordell från långt tillbaka i tiden som på senare dagar gjorts om till en cocktailbar men behållit sin ruffiga erotiska stil med dovt rött ljus. På väggarna hänger retro burlesque-bilder och toaletten är en upplevelse jag inte tänker spoila här. Lokalen är uppdelad i fyra rum med ett flertal bardiskar. Vi beställer in en högklassig cocktail ifrån den som ligger insprängd mellan två bokhyllor med erotisk litteratur och Kamasutra-böcker. Det enda varningens finger är att turisterna är ganska många här, men vad ska vi säga Vi är två av dem och vi stannar kvar i barsorlet inpå småtimmarna innan vi går tillbaka till vårt hostel.
När man bor på hostel gör man det sällan för den goda frukosten och efter att ha kikat in i matsalen bland bakfulla tågluffare och smuliga rostmackor bestämmer vi oss för att ta den lite mognare vägen ”in mot stan”. Vi stannar till i den lilla kiosken på torget Praça Luis Camoes och beställer blaskigt kaffe, juice och en croissant som är alldeles för söt för vår svenska hantverkarfrukost-smak. Men strunt samma, ett trevligare ställe för frukost är svårt att hitta där vi sitter omringade av fantastisk arkitektur, pastellfärger och ett Lissabon som håller på att vakna till liv.
Att Lissabon är känt för sin surfing är väl knappast något vi behöver berätta men efter att ha legat och paddlat med bröstet på en ”body board” otaliga gånger under mina familjesemestrar som liten har jag alltid varit övertygad om att jag skulle klara att stå på brädan galant bemästra vågorna. Surflektionerna bokades via Airbnb och vi blev upphämtade i en liten minibuss tillsammans med en supertrevlig amerikansk ensamresenär, ett italienskt par och en finsk halvaustraliensare som spände musklerna och berättade hur rutinerad han var på att ”catch the waves” eftersom han även var med på (en!) lektion dagen innan.
De portugisiska surfsnubbarna tog oss till Costa da Caparica där vi slogs ihop med fler deltagare och det dröjde inte länge innan de ensamresande tjejerna föll offer för surfinstruktörernas något douchiga och knarkiga ”charm”. Tröttsamt och så klyschigt det kan bli.
Men men, på med våtdräkten, lite morgongymnastik på stranden och sen ut i havet och upp på vågorna. Så enkelt var det för mitt resesällskap Amanda som mästrade brädan som om hon stod på bussen och väntade på att gå av på nästa hållplats. Själv fick jag en surfbräda i huvudet när en britt surfade in i mig och jag kom upp över ytan till orden ”you almost killed him” från surfinstruktören. Men jag dog inte, kom upp på brädan två gånger och kunde stolt posera på den obligatoriska surfbilden efteråt innan vi tog minibussen tillbaka till stan.
Efter en förmiddag på stranden bestämde vi oss för att kolla in baren Park, högst upp på taket till ett parkeringshus i stadsdelen Bairro Alto. Stället ligger ganska gömt och man får ta hissen eller den urinstinkande trappan upp till takterassen som bjuder på bra musik, två barer och en magisk utsikt över Lissabon. Park öppnar vid 13 varje dag och håller takterassen öppen in på småtimmarna. Miljön är trendig och rik på växter och trots att det finns gott om trämöbler att sitta på är taket välfyllt.
Kväll nummer två avslutas på den livliga restauranggatan Rue Nova do Carvalho och fiskrestaurangen Sol E Pescas uteservering. Bläckfiskpastan med tonfisk, olivolja och tomater hamnade högst upp på listan över god mat.
Det behövdes inte 48 timmar för att Lissabon skulle övertyga. Från inflygningen till bläckfiskpastan har vi bara njutit av den fantastiska arkitekturen, de billiga ostronen, det bubbliga vinet och ölen i plastmuggar på trapporna i gamla stan. Och trots att jag fick en surfbräda i huvudet och ”almost got killed” är jag beredd att ge Lissabon högsta betyg.
Ät här:
Sabores do Chiado
Vi la märke till stället eftersom de sålde ostron genom ett hål i väggen, som om det vore korv. På insidan är det här en vin- och ostronbar som kombineras med livsmedelsbutik. Ett perfekt stopp på vägen för att fylla på semesterpromillen och tanka smaklökarna. Int
Time Out Market
Det bästa av Lissabon under samma tak. Perfekt för den som stannar i staden över helgen.
Cacilas
Ta båten över till restauranggatan i Cacilhas och beställ fisk på valfritt ställe. Fisk är för övrigt det säkraste kortet i Lissabon av förklarliga skäl.
Drick här:
Rio Maravilha
Rooftop-baren i LX Factory som jag inte nämnde vid namn i texten. Supertrevligt ställe med goda drinkar och guldutsikt.
På gatan
Längst upp på toppen av backen i Bairro Alto samlas folket på kvällarna för att sitta på gatan och dricka billig öl och ful-cocktails i plastmuggar från barerna intill.
Vid färjeterminalen
Ett litet bar- och resturangstråk ligger undangömt med utsikt mot hamnen och havet precis bakom stationen Cais Do Sodre. Romantiskt om man gillar lite ruffigare hamnutsikt.
