”Cityakuten” på riktigt.

Jag är så oerhört besviken på den svenska sjukvården. För en dryg månad sedan gjorde jag det mindre begåvade att vrida framhjulet på cykeln nittio grader, vilket ledde till att jag flög in i styret och vidare ner på Sveavägen med ett krossat revben som resultat. Så, när skadan nästan helt läkt, råkade jag härom dagen nysa så att revbenet pajade på nytt och jag fick åka till akuten med våldsamma smärtor. Och en mer händelselös institution får man ju leta efter. Jag som i princip bara sett akutmottagningar på teve var minst sagt missnöjd med vad som mötte mig. Ingen läkare/syrra-action. Inga excentriska patienter. Inget ”Intubera!”, ”Clear!” eller ”Let it go, he´s gone”. När en läkarstudent dök upp med sin handledare försökte jag iklädd en trött patientskjorta åtminstone bättra på manuset. Han frågade mig om jag gjort något mer ansträngande den senaste månaden än den där nysningen. ”Nej”, sa jag med tillägget ”Så spännande liv har jag”. Tystnad. Jag sneglade ut mot korridoren där en städerska snigelartat gled förbi. Stadsbiblioteket kom tillbaka, allt är förlåtet.

+ http://nagotlasvart.blogspot.com – Jon Jefferson Klingbergs ensam-med-barnblogg.

- ”Ensam ung mamma söker” – obehagligt exploaterande av mammornas ungar.