Neil Young & Crazy Horse - Colorado

Patrik Forshage 00:00 25 Oct 2019

”You might say I’m old white guy”, konstaterar Neil Young i den 13 minuter långa She Showed Me Love, men risken att någon skulle reducera den här 73-årige hjälten till enbart det är försumbar. Han är fortfarande en kompromisslös rebell lika mycket i den öronbedövande gitarrfeedbacken i samma låt som i sina ekomedvetna texter. De har slutat vara verserade och resonerande och växlar här mellan uppgivenhet och skitförbannad rättframhet. “We heard the warning calls, Ignored them. We watched the weather change, we saw the fire and floods” sjunger han, och hade därmed omedelbart blivit föremål för horder av bittra old white guys näthat om de inte hade tyckt att det är mycket tryggare att mobba tonåringar som säger samma sak. 

Särskilt när han har Crazy Horse i ryggen gör man nog klokt i att inte mucka med Neil Young. Det var sju år sedan senast - och faktiskt nästan 50 år sedan Nils Lofgren fanns med i konstellationen förra gången - och även om allihop börjar bli rejält ålderstigna har inget i deras stenhårda attacker mattats av. Ilskna konsumtionsangreppet Help Me Lose My Mind hade kunnat höra hemma på Ragged Glory, för att inte tala om den rent revolutionära fuzzexplosionen Shut It Down. Hyllningen till ett mångfacetterat USA i Rainbow of Colours kan ta plats intill This Land Is Your Land som en alternativ nationalsång långt efter att världen lyckats förtränga minnet av den president sången är skriven i direkt opposition mot. 

Där finns fler stunder av stilla skönhet här dessutom. I ballader som den sorgsna eko-apokalyptiska Green is Blue till exempel, och i Olden Days med en darrig falsett som avslöjar hans ålder. Inte minst Milky Way är nästan fånigt lycklig, liksom kärleksförklaringen Eternity till hans nya hustru Darryl Hannah. 

Med sådana ytterligheter är Neil Youngs 39:e studioalbum strålande, och för hans följare finns det förstås ingen anledning att bryta komplettist-ambitionerna. Den tillfällige lyssnaren hittar flera guldkorn här, även om Colorado trots allt inte tar plats bland de främsta den larmiga konstellationen åstadkommit. Den nytillkomne som söker rätt väg in till en av rockhistoriens mest dynamiska artister gör som vanligt klokast i att välja Everybody Knows This Is Nowhere och Ragged Glory först.

Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner

Surf Philosophies - Bread Of The Mansion mixtape

Att skapa en mixtape (eller en spellista, nuförtiden) är en väldigt omtänksam gärning. Daniel från Surf Philosophies verkar tycka detsamma, och har skapat ett mixtape till oss som han kallar för Bread Of The Mansion. Det är en mix av samples, instrumentell musik från en tom inspelningsstudio och outtakes på låtar som hamnat mellan stolarna. 

Paul Weller - On Sunset

Det hade kunnat barka därhän. Ju äldre den en gång så så distinkta popeleganten blivit, desto mer har han velat visa mer eklektiska, experimenterade och alltför ofta kosmiska sidor av sig själv. Medan flummeriet har tagit allt större plats i hans musik har den blivit allt mindre angelägen. 

Och just så börjar det, med en låt som är ett sentimentalt samtal med - observera ”med”, inte ”om” - en discokula, och varningslamporna blinkar intensivt när låten halvvägs övergår från låt till friformigt ljudcollage. 

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!