Att släppa denna vidsträckta fusion av organiska genrer mitt i 808- och traptrummornas tidsmässiga högborg är mer än djärvt. Med intentionen att växa, drivs albumet fram av en provokativ, nästan kompromisslös attityd. Där det omedelbara i ett 808-dropp är utbytt mot en mellan-raderna-mening, större än rap. Lika samhällskritisk som excentrisk flexar Kendrick Lamar sina rapmuskler och visar prov på en flowmässig arsenal som i nuvarande generation nog saknar motstycke. Någon tanke på radiospelningar eller hitlistor finns inte att skymta. Dock har Kendrick en förmåga, likt en Lauryn Hill eller en Nas, att forma medielandskapet snarare än, som många andra samtida rappare, tvärtom.
Läs här vad Nöjesguidens Camila Astorga Diaz tycker om samma skiva.
