Ian Gillan - One Eye to Morocco

Antikreativt och inspirationslöst.Det är med Ian Gillan lite så som det brukar bli när medlemmar från legendariska band försöker köra solo. Hans försök att suga ut musten på gamla Deep Purple-låtar, bland annat på albumet Gillans Inn var inte direkt lyckat, och denna gång försöker han sig på att göra mer sin egen grej igen. Skivan är allsidig och dess gubbighet varierar men varken saxofonen eller det klassiska munspelet kan rädda hur antikreativ och inspirationslös den är. Tvärtom är den mustiga etnoexotismen och jazzen tillsammans med den nästan smöriga gubbrocken mest tragisk.