Nästan all bra svensk hiphop är fortfarande underground. Medan artister som Timbuktu och Spotrunnaz borde få en ärlig chans väljer skivbolagen att satsa stenhårt på tråkmånsar som Blues och Ken. Det är synd. Speciellt i en tid när hiphopen - åtminstone i Skåne och tydligen också i Göteborg - känns mer vital än vad den gjort på länge. Det är dags att inse att det inte borde vara ett självändamål at
