Lika träffsäker som Povel Ramel alltid varit i sina texter och melodier, lika off har han alltid varit när han utser sina efterträdare genom att ge dem sitt Karamellodiktstipendium. Eller också är återväxten bland visans språkekvilibrister just så dålig.
Wille Crafoord är bara en av de tomma såpbubbleblåsarna som tilldelats det stipendiet, men hur lite motprestation priset än kräver börjar det
