Alla mina bekanta i Stockholm som växt upp på triphop och reklambyråhat tycker illa om Jr. redan innan de lyssnat på den. Men man vill ju gilla den här killen. Det känns soft att Stakka Bo letar efter andligheten i uppgiven depprock. Men jag förstår inte riktigt vad han håller på med, jag känner det inte.
Det är bilder av ett dekadent 80-tal, en lyxig plasttillvaro och gitarriff från Kent- och