Som liten älskade jag böckerna om Kalle Blomkvist. Fascinationen låg framför allt i blandningen av svensk folkhemsidyll och mörka mystiska brott. Jag blev inte alls förvånad när Göran Carmbacks första försök (1996) att filmatisera mästerdetektivens äventyr inte alls lyckades fånga magin från böckerna. Att försöka göra filmen tidlös genom att mixa ihop detaljer som hörde hemma på 50-talet med nutid
