I recension efter recension har undertecknat anmodat Sveriges genom tiderna bästa soulsångare att släppa sin slitna beigemålade schlager- och krogshowssarg och återvända till den innerliga soulrock han fortfarande inte mött sin svenskspråkige överman inom. Men nej, han har inte lyssnat. Istället har han envisats med att år efter år ägna sin mäktiga röst åt dumheter och banalt Bert Karlsson-nonsens.
Björn Skifs
Björn SkifsDuett med Lotta Hedlund i en svenskspråkig phillyarrangerad [I]Ain't No Mountain High Enough[/I], elpianostinna soulcovers av Lee Dorsey och Joe Babcock med ett tryck i rösten som får Daniel Lemma och Kaah att gråta av avund och Orup och Eric Gadd att rodna av skam över att någonsin ha kallats för soulhopp. Stax-ös med Lasse Samuelssons Dynamite Brass. Svenska tolkningar av Randy Newman blandat me |