1. Anchorman (2004)
...
... Nä, skoja bara! 00-talets bästa film är:
1. Guds stad (2002)
Förutom att själv boka ett flyg till närmaste tredje världen-ghetto och bli involverad i drogkrig och gänguppgörelser är Guds stad så nära du kan komma att bli fullkomligt utelämnad till omvärldens skoningslösa våld. Filmen, som baseras på verkliga händelser, utspelar sig i Rio de Janeiros nybyggda stadsdel Cidade de Deus och följer en grupp barn och ungdomar som växer upp i 60- 70- och 80-talets Brasilien. Cidade de Deus var ett försök av den brasilianska regeringen att eliminera innerstadens favelor och istället placera dem utanför centrala Rio de Janeiro. Men med de systematiska förflyttningarna följde överbefolkning, och med trängseln och den dåliga infrastrukturen följde en våg av kriminalitet som skulle göra området till helvetet på jorden. Här är inte kriminalitet ett liv som ett fåtal olyckligt lottade hamnar i, här är kriminalitet det enda karriärdraget. Och det är här vi för första gången träffar Rocket och Lil' Ze, två pojkar som tar två radikalt olika vägar genom livet.
Det är ett under att filmens skådespelarensemble nästan enbart består av amatörer som aldrig tidigare har blivit regisserade. Många kommer till och med från Cidade de Deus på riktigt. Det är kanske därför Guds stad känns så fruktansvärt äkta och det är i stort sett omöjligt att inte låta sig bli emotionellt involverad i filmens många både älskvärda och avskyvärda karaktärer.
Regissören Fernando Meirelles lyckas skildra en hopplös situation utan att hamna i en av två väldigt vanliga fällor - den ena är hollywoodifiering där ett viktigt ämne hamnar ur fokus till fördel för underhållning (Blood Diamond, som visserligen är en väldigt bra film, men i slutändan följer actionmallen), den andra är en för brutal bild av verkligheten (Johnny Mad Dog, som också var bra, men nästan är för hemsk för sitt eget bästa). Meirelles har hittat en bra balans där människorna, trots den outhärdliga tillvaron, inte förvandlats till zombies utan behåller någon form av livsgnista och hopp - två drag som kanske utmärker mänskligheten mest.
Men visst är Guds stad våldsam. Cidade de Deus är (eller åtminstone var) en plats där barn tvingas spela enligt samma regler som alla andra och i flera scener utsätts barn under tio år för våld. Rent reflexmässigt vill man vända bort blicken, men Meirelles tvingar oss att konfronteras med den råa verkligheten. Aldrig blir filmen moraliserande och aldrig kommer Meirelles med någon lösning på problemen - för ärligt talat, vad är lösningen?
Guds stad är en omtumlande film som får en att reagera med hela det mänskliga spektrumet av känslor. Se Guds stad och du kommer att skratta, gråta, vara rädd, nervös, bli äcklad och känna både sympati och hat. Du kommer att känna tacksamhet för att du växt upp i en värld där naturens lagar inte gäller. Och viktigast av allt - du kommer aldrig att glömma vad du just har bevittnat.
