På torsdag smäller det. Då har nämligen den nya Mad Max-filmen, Fury Road, biopremiär. Vi snackar en två timmar lång biljakt som involverar hundratals motorfordon i ett dystopiskt ökenlandskap. I egenskap av Skön Snubbe™ kan jag naturligtvis knappt bärga mig.
Det är på något sätt extremt passande att den här filmen går upp på bio just nu. Det är nämligen bara veckor innan de flesta orter i Sverige för en dag förvandlas till postapokalyptiska krigszoner där enorma motorkaravaner bestående av dödspimpade lastbilar sprider kaos och förintelse på vägarna i sann Mad Max-anda.
Ja, jag talar om studenten.
Studentfirare i Karlskrona, -07.
Finns det ett bättre och mer bitterljuvt sätt att ta farväl av ungdomen än att fylla kroppen med billig sprit och sedan uppföra ett Mad Max-lajv av episka proportioner? Nej, naturligtvis inte. Missförstå mig inte, jag avskyr att befinna mig på allmän plats när detta sker precis lika mycket som alla andra som inte råkar ta studenten just då. Men jag förstår också att den här dagen inte handlar om mig. Den handlar om att pressa upp kroppens endorfinproduktion till max en sista gång innan vuxenlivet oundvikligen tar strypgrepp om ens hals och kväver all ens livslust, och det måste få gå ut över övriga samhället.
Därför är det med stor förskräckelse jag i dag läser att flera kommuner tänker införa alkoholförbud på lastbilsflaken. Missförstå mig inte, jag förstår fullt ut hur man resonerat och varför. Jag kan till stor del sympatisera med beslutet – kombinationen dansa på ett rörligt fordon och alkohol är potentiellt livsfarlig – och av purt egoistiska skäl jublar jag i smyg, men jag förstår också besvikelsen hos avgångseleverna. Det är inte så jävla punk, helt enkelt. Lord Humungus – den onde karavanledaren i Mad Max 2 – skulle aldrig avstå alkohol av trafiksäkerhetsmässiga skäl, så varför måste de?
