Är det bara jag eller har det varit lite väl många långhelger sista tiden? Det är bara torsdag och jag ser redan ut som ett uppsvällt vattenlik i ansiktet. Kommer för mitt eget psykes skull vara tvungen att undvika alla speglar på söndag.
Allt är naturligtvis Jesus fel. Han dog för våra synder och i gengäld måste vi dö genom att dricka ihjäl oss, som jag förstått saken. Den här helgen firar vi att han åkte upp till himlen. Ursäkta, men gjorde vi inte det i påskas? Det är lite som när man träffar en bekant på stan, småpratar lite, säger hejdå och så visar det sig att båda är på väg åt samma håll. Så går där på gatan, sida vid sida och gör sitt bästa för att förneka varandras existenser. Så gör Jesus. Han säger hejdå och stannar sedan kvar i hallen. Inte ens döden får honom att gå. Jag kanske måste skaffa familj? Med en sådan har jag hört att varje långhelg inte behöver förvandlas till en illa skriven självbiografisk roman av en ung jeanskille som älskar Charles Bukowski över allt annat. Skriver upp det på den klagomurstora listan över saker jag måste ta tag i men aldrig kommer orka.
Nåja.
Grattis, Jesus. Hoppas din himmelsfärd blir smärtfri och att du slipper sitta bredvid en slentriankallpratare på flygplanet. En sån där som frågar vad man jobbar med trots att den skiter fullständigt i vad man jobbar med. Som enbart frågar för att man ska ställa samma fråga så att den kan berätta om sitt viktiga och stimulerande arbete. Fast det hade du säkert gillat, Jesus. Erkänn att du älskar att prata om ditt viktiga och stimulerande arbete? ”Näe, jag är en sån frälsare då va.”
Nu ska jag gå på ölbrunch.
