Kalla mig Gunilla men jag ägnade större delen av helgen åt att förfina min lillebrors skådespelarkunskaper. Adam Palabi är trogna läsare bekanta med sedan tidigare, det är ett underverk jag allt oftare, helt befogat, refererar till som Världens Framtid. Utan honom vore vi inget. Skulle kunna fälla ner våra Macbooks, bränna våra Visa-kort, flytta tillbaka in i grottorna, låta allehanda saker växa vilt på våra kroppar och bära djurhudar som inte liknar de vi hittar på Judits Second Hand.
Här ger han sig på att gestalta olika känslor (obs: såren i pannan efter att ha åkt in i träd med pulka, han grät, jag grät mer).
Misstänksam.
Mystisk.
Förvirrad/frågande.
Rädd.
Orolig.
Min personliga favorit: girig*.
*Det är alltså ett mynt han format med handen.
