Den första scenen med Bill Skarsgård, i den första scenen av serien, med den där slöintensiva, (<- ord som enbart funkar när det gäller Bill) blängande blicken som måste räknas som hans signum numera.
Så, hur blev skräck/varulvsscerien vi skrivit en del om mottagen? Hemlock Grove har beskrivits som "absolutely dreadful"/"terrible in ways that mock the meaning of the word 'terrible'" och liknande invektiv från våra amerikanska branschkollegor och rentav målats upp som backlashen för Netflix-modellen.
Vi tar det från the top.
Den gamla goda berättelsefacklan där en ung cheerleader-tjej mördas i en idyllisk småstad slängs in och förövaren är en varelse som festar på hennes tarmflora i ett litet låtsashus på en lekplats. Det lemlästade liket får givetvis saker och ting att eskalera, misstankar att slängas runt och vi får våra karaktärer presenterade för oss.
Bill Skarsgård spelar en småstadens Cruel Intentions-Sebastian, en snuskigt rik samt uttråkad tonåring i samhällets semi-regerande familj som söker sina kickar på andra sidan gränsen för vad som är moraliskt försvarbart. Det hintas om att han besitter magiska egenskaper, åt mind games-hållet. Det, ett speciellt förhållande till sin kalkylerande haggmamma, en abnormal jätte till syster, en död pappa som sägs ha tagit livet av sig och en kombinerad blod-och sexfixering är karaktärens spelplan.
Uttalsmässigt sköter han sig otroligt bra, och får titeln Skarsgård-klanens mest övertygande amerikanska dialekt. Sorry, Alex. Tyvärr missbrukar han sitt signaturbläng så fort han får tillfälle.
Det tröttsamma när det visade sig att var och varannan miniroll i True Blood satt på magiska egenskaper riskerar att upprepa sig även här, jag hoppas att de fokuserar på att grotta ner sig i familjehistorierna. Och mindre av varelser som äter på sig själva.
