Det nya årets första måndag, och första blogginlägg. Det gäller att vara varsam när man sätter tonen, eller lovar någonting, för det finns folk som kan ta en på orden och bli besvikna när man inte gör som man säger. Jag vill i alla fall inbilla mig det. Därför tänker jag bara lova en sak, jag kommer dock till det senare.
2012 kunde inte ha börjat sämre. Jag pratar förstås om den femtonårige pojken som blev mördad på Rosengård i Malmö. Mitt i alla nyårssmällare gick någon fram till honom, och sköt honom flera gånger, i huvudet. Jag vill att du som läser tar en stund nu, lyfter blicken från skärmen, tar ett djupt andetag. Pojke. 15 år. Skjuten avsiktligen i huvudet. Upprepade gånger. I ditt land. Under dina folkvaldas styre. Med polis som får sin lön från dina skattepengar. I en annan tid kunde det där ha varit jag. Det kunde ha varit min lillebror. Det kunde ha varit du. Men nu ville det sig så att det var några bum ass shonnar som inte hade steppat upp sit storebrorsgame, några bum ass föräldrar som misslyckades med sin uppgift, och ett bum ass samhälle som är upplagt för att det här ska hända. Att en femtonåring ska, för det första, hamna i en situation där han anser att det inte finns någon framtid för honom. När jag var "ung och vild" hade jag alltid någonstans i bakhuvudet att nästa joint kan bli min sista, och att jag en dag måste växa upp. De som trampar snett idag verkar inte tänka så. De är fler, och de trampar hårdare och snedare. De lever enbart för idag, och de ser ingen framtid i den här världen. För det andra, ingen femtonåring ska behöva ha beväpnade fiender som är villiga att släcka hans liv på grund av... På grund av vad? Vad i HELVETE kan det vara? En platta hasch? Några tusenlappar? Ett din-mamma-skämt?! Bara tanken får det att isa i hela min kropp. Att det i min omedelbara närhet finns beväpnade barn, utan framtidstro och kort stubin. Att de är reddo att sätta pistolen till huvudet på någon och trycka av. Att vi har skapat den här världen.
Därför är mitt nyårslöfte simpelt. Jag ska ägna hela 2012 åt att sprida VIBES och POSITIVITET i alla sammanhang där jag förekommer. Jag, och alla vi som har valt den här subkulturen har ett ansvar. Vi är rub-a-dub soldater. Vi kunde ha valt att vara hiphopare, housemänniskor, hårdrockare - ja vad som helst. Men vi valde reggae. Vi valde slö, karribisk musik med kärleksbudskap. Jag vet att jag låter som en trött klyscha, och det må så vara, men alla ni som läser, och som är reggaedudes i min ålder TÄNK EFTER. Hur många av er har en lärarexamen? Hur många av er känner inte KÄRLEKEN när ni hör en fet Dennis Brown eller varför inte Bob Marley? För vare sig ni vill det eller inte "THERE'S A NATURAL MYSTIC BLOWING THROUGH THE AIR" och det är vårt ansvar att se till att alla tar del av det. Nu! Idag! För som ni ser så finns det kids därute som inte tror att det finns någon morgondag.
Med det löftet och den här låten börjar jag mitt 2012
Och som en extra bonus, em mix med Will Jam från Million Vibes med förra årets bästa one drops.
Million Vibes - Keeping It Real (Mixed by Will-Jam & Phantom) by MillionVibes
/H
