I måndags bråkade jag över sms på grund av någonting jag hade skrivit på twitter. De ljusblåa pratbubblorna höjde min puls varje gång de dök upp, och jag ville kasta den lilla svarta grejen jag höll i handen åt helvete. Jag ville skrika åt den, skaka den, så att den förstod hur förbannad jag var. Men vad skulle det tjäna till? Den andra personen, som höll i en likadan svart sak, som fick likadana ljusblåa pratbubblor kände säkert exakt likadant men var lika maktlös. Vi har inte "pratat" sedan dess och min ångest är ganska konstant vid det här laget. Jag har dok hunnit se den brittiska serien "Black Mirror", som handlar om hur teknologin påverkar våra liv och samspelet mellan människor. Jag kanske är självupptagen som ser ett samband mellan min situation och serien, men jag kan tänka mig att saker och ting hade varit väldigt annorlunda om jag och den berörda personen hade pratat istället för att skicka ljusblåa pratbubblor till varandra.
Bortsett från det tycker jag att ni ska se serien. Den består av tre avsnitt uppdelade i youtube-lämpliga portioner, och läsa intervjun med regissören Charlie Brooker i The Guardian, där han pratar om serien och hur den speglar vårt samtida prylberoende. Jag har självklart gjort en spellista med alla avsnitt så ni behöver bara klicka på play här nedan. Behändigt, va?
/H
