Örebro är en något otippad dancehallmecka i Sverige. En stad på 120000 invånare har varit värd för konserter med världsartister som Mr Vegas och Demarco. Som gammal örebroare känner jag en oerhörd stolthet i att en av den moderna dancehallens två största namn, Mavado, kommer till min gamla hemstad ikväll. Det känns som att få ett diplom på något sätt, men den stora äran tillhör DJ Jim och Marciz som har genomfört ett mirakel. Big up, pojkar. Ni har vekrligen lyckats.
För att peppa inför kvällens spelning ger jag er fem personliga Mavado-favoriter med en kort motivation.
Mavado från sina tidiga hårda dagar. Det unika med hans artisteri var amerikaniseringen av den jamaicanska badmankulturen. Han var den första att konsekvent kalla sig för "gangsta" istället för det typiska "badman" eller "shotta". "Last night" är en av hans finaste dancehallstunder, en oförglömlig gun tune.
Mavados genombrottssingel från 2004 på "Anger management" riddim. Instant forward på dancehallklubben 8 år senare.
En av Mavados finaste egenskaper som deejay är förmågan att säga inledningsrader som bara SKRIKER efter en rewind. Exemplen på detta är otaliga, men jag valde just "Bombohole yuh ago lay down inna tomb" för att jag minns när jag fick höra den här låten för första gången. "Shoot out" riddim var hett med Mykal Rose och hans låt på den, men resten av rytmen var sådär. Youthman spelade den här låten för mig i sin bil samma dag som den hade läckt. Vi lyssnade på "bombohole"-raden säkert 40 gånger på rad och sköt fingerpistol som de dårar vi är.
Jag skrev ett jättelångt inlägg om den här låten när den kom, och jag älskar den fortfarande. Den är ett typiskt exempel när jamaicanska producenter och artister gör en felkalkyl på vad som är kommersiellt gångbart och crossover-vänligt. Fortfarande en fantastisk plankning av U2's "New years day" i basgången, och en fantastisk melodi.
Det finns två lägen där Mavado är bäst: Svinhård gangster eller någon slags rättfärdig missförståd predikant. Det här är exempel på alternativ två. Den här låten remixades av självaste Jay-Z och är fortfarande en anthem i en kultur där hits härsknar fortare än mjölk i rumstemperatur.
/H
