Min far driver en biodling i trakterna runt Örebro, och i onsdags var jag med och hjälpte till att bya ut några bottnar på bikuporna. Jag instagramade det hela, och tänkte att det kan vara trevlig bakisläsning för alla andra så här en söndag.
Kvarnmästargården, hem till Clas Tor, som farsan hyr verkstad av, och vår base of operations. Kanske en av Örebros gemytligaste platser. Precis bakom huset flyter svartån, och det finns ingen gatubelysning på nätterna.
Bikuporna vid kvarnmästargården. Alla samhällen har överlevt vintern, och nu är det dags för oss att byta bottnarna på bikuporna.
Anledningen till att man byter bottnar är att det ligger en del döda bin, mögel och annat skräp där. Dessa kan orsaka sjukdomar hos bina, och det vill man ju inte.
Här skrapar man rent den bagagnade botten.
Varpå man eldar av den, för att ta kål på alla eventuella bakterier och sporer som kan finnas där. Doften som uppstår är obeskrivlig, smält propolis, vax, varmt trä och brinnande bin. Både frän och behaglig på samma gång.
När man stör bin i det här stadiet blir de inte särskilt glada och anfaller gärna. Anledningen till det är att deras matreserv är låg, och de vill försvara det lilla de har till varje pris. Priset för ett bi som försvarar sitt bo är livet. När den sticker in den hullingförsedda gadden i människohud slits stora delar av biets inre organ ut, och det dör inom loppet av några timmar. Det finurliga är att gadden fortsäötter leva och pumpa in gift i offret, och samtidigt utsöndra en feromon som gör att fler bin vill anfalla. Damn, evolution! You smart like that!
Vissa samhällen har så lite mat att det kan vara en idé att tillsätta ett par ramar med förra årets oslungade honung, som vi ser här Hövding Vithuvud göra.
Det syns kanske inte såp tydligt, men på högra sidan av längfingret är ett bistick. Ett av sex som jag förvärvade under de fyra timmar vi arbetade. Är man inte allergisk är bistick tämligen ofarliga, så länge man inte får fler än ett tjugotal. Då kan det vara en idé att ringa läkare.
Annars var jag rätt smart med mina skydd och hade slöja på mig när jag jobbade. Hur "ofarliga" bistick än må vara, får man dem i ansiktet, ögon, näsa, mun, och öron, kan de vara sjukt obehagliga. Att jobba utan handskar, och komma undan med få- eller inga stick är ganska vanligt. Min far jobbar ytterst sällan mes handskar. Han är så vad vid bistick vid det här laget att det känns värre för honom att få ett myggbett.
EN av slutprodukterna av biodling. Det här är en del av vad som är kvar från förra årets skörd. Annars är pollen, propolis och drottninggelé andra saker som man kan sno av bin.
/H
