Den skicklige biodlaren är inte enbart begränsad till tillverkning av honung i sin verksamhet. Framställning av pollen, drottninggelé, parade- och oparade drottningar samt tillverkning av nya samhällen är alla sätt för en biodlare att bredda sin verksamhet. Min far gör alla dessa saker, och idag har vi ägnat oss åt att leverera fyra paketsvärmar, som senare kommer att bli fullvärdiga samhällen, och att samla pollen från pollenfällorna vi har satt ut för en vecka sedan. Svärmarna är den enklaste och billigaste formen att skaffa nya samhällen. Varje svärm levereras i en bur komplett med en parad drotnting och tre liter bin. Man tömmer sedan ut innehållet i en låda med ramar och där har man början på en ny kupa. Detta är inget att rekomendera för den totale nybörjaren, då hanteringen av bina är lite svårare, jämfört med om man köper en komplett kupa med lådor och ramar.
Det är viktigt att lägag fram sina redskap så man har dem nära till hands om man ska jobba med öppna kupor, och speciellt med att tvinga in bin i burar där de inte hör hemma.
Rökpuffan - det kändaste av alla biodlingsredskap. Den här är 10 år gammal och är fortfarande fullt fungerande. Alla biodlare har sina egna recept på vad man ska ha i puffan som bränsle. Vissa använder torv, andra skräpträ och det finns till och med de som använder tallbarr. Enligt farsan är björktickan - en svamp som växer på väldigt gamla och sjuka björkar - det bästa bränslet. I den animerade filmen "Bees" puffar biodlarna med tobaksrök för att göra bina docila och "beroende", vilket alltså är en myt.
Det första vi behöver till en paketsvärm är en parad drottning. Dessa finns i speciella parningslådor som man ställer ut på sina bigårdar. Hur dessa fungerar ska jag berätta om i ett senare inlägg.
Det finns inga garntier med biodling, likaså med parningslådorna. Ibland händer det att drottningen man vill ha parad flyger vilse eller dör, och då finns det ingen drottning att ta. Ett av de säkraste tecknen på att ett bisamhälle/parningslåda är utan drottning är att det finns många drönare på ramarna.
Men när man hittar en parningslåda där drottningen har blivit befruktad behöver man fånga henne + några bin som ska mata henne och ta hand om henne i en specialgjord bur. Först fångar man bina, de behöver vara 5-6 stycken, inte fler.
Det är inte alltid säkert att drotntingen strosar omkring på ramarna, ibland är hon på golvet i parningslådan, då får biodlarensticka ner handen och helt enkelt ta upp henne.
När man har fångat drottningen märker man henne med en penna. Märkta drottningar är enklare att upptäcka än omärkta, men trots det finns det vissa envisa biodlare - som farsan - som inte märker sina egna drottningar.
När man har fångat och märkt henne får man försiktigt stoppa ner henne i buren med sina tjänarinnor.
Så här ser den färdiga buren med drottningen ut. Om ni tittar noga så ser ni vit pasta i botten av buren, och det är sockerpasta som bina ska äta av- och mata drottningen med under tiden de är instängda. Längst ner på buren finns det ett hål, så att samhållet där man tillsätter buren med drottningen också kan äta sockerpasta från sin sida. Det är inte att rekommendera att bara stoppa in en ny drottning i ett främmande samhälle då de inte känner igen henne, deras första instinkt då är att döda henne. Under tiden de äter sig igenom sockerpastan hinner drottningen få kontroll på samhället med sina feromoner, och när hon har kommit ur buren komemr alla bina därinne att vara hennes undersåtar.
En klassisk biodlingsbild, en gubbe som puffar rök ner i en kupa. Nu ska vi öppna upp de starka samhällen vi har på plats och stjäla bin av dem för att använda i vår paketsvärm.
Innan dess sätter vi fast buren med drottningen så den hänger fritt i buren. Tyget som finns där är till för att bina ska kunna klamra fast sig någonstans och bilda en klunga där de håller värmen. Hålen i buren är till för ventilation.
Hallon står i full blom just nu, och allt i den här ramen är halvfärdig hallonhonung. Och så ett ltet bi som intet ont annande strosar förbi där... Hejhej!
Som sagt måste varje paketsvärm innehålla tre liter bin, och min farsa - geniet - har kommit på ett väldigt smidigt sätt att få bin från bikupa till bur i två enkla steg. Först skakar man ner bin i en hink med tratt. När bina trillar ner i hinken är de desorienterade och hittar inte tillbaka upp genom tratten, så de stannar där.
Så här ser en hink full av bin ut. Det här är bin från tre lådor, de brukar räcka till en och en halv till två burar.
Nästa steg i processen är att sleva över bina från hinken till buren. Det ser väldigt creepy ut, och ni kanske tror att amn blir stucken. Och - ja - att jobba med min innebär att man blir stucken. Jag har aldrig jobbat med bin utan att bli stucken. Man kan alltid skydda sig, men bin hittar alltid ett sätt att sticka. Normalt blir jag stucken tre-fyra gånger - på en bra dag, en dålig dag sju till tio gånger. Långvariga biodlare bygger antingen upp en immunitet eller blir allergiska mot bistick. Farsan är en av de lyckligt lottade som har blivit immun. Om jag jobbar mycket under att år blir jag mer van, men det gör fortfarande ont och blir svullet.
Man slevar ner bina i buren med hjälp av en tratt.
Fyra paketsvärmar redo att levereras.
Här är resultatet av en vecka med pollenfällor. Pollen består av mest protein och spårämnen. Det finns dem som påstår att man kan överleva på enbart pollen och vatten, men det kan jag inte styrka. Det är i alla fall säkert att det är en väldigt bra källa till vegetabiliskt protein och kan fungera utmärkt som kosttillskott. Pollen i den här formen - korn - är inte allergent på samma sätt som pollendamm är. Det finns uppgifter om att pollenallergiker har lyckats bota sin pollenallergi genom att äta pollen. Inget jag kan bekräfta i nuläget, dock.
Här är pollen från fyta bikupor, man petar bort allt smuts, döda bin och dylikt, torkar det och sedan är det redo att förtäras.
Själv försökte jag vara ball och jobba utan handskar. Fick enbart ETT stick dock.
Några timmar senare hade jag en trevlig knubbishand. Felet jag gjorde var att inte plocka bort gadden så fort jag blev stucken, men eftersom vi var mitt uppe i att ösa bin kunde jag inte avbryta det jag höll på med för att oja mig. Det här är resultatet av två minuter giftpumpande och ganska betydande smärta.
/H
