Att odla drottningar anses vara höjden av biodling, och min far är en av dessa mästare som har lyckats - efter 50 år praktisk biodling - bemästra denna konst. Idag transplanterade vi 22 larver, som om mindre än två veckor kommer att vara kläckta drottningar.
Detta är en så kallad "snabbkokare" alltså en specialgjord minilåda som man fyller med fyra ramar honung och ett par liter bin från ett starkt samhälle. Man fyller snabbkokaren tidigt på morgonen så att bina däri ska hinna börja sakna drottning innan man tillsätter larverna.
Det här är "odlingsramen". Samtidigt som man tar bin från det surrogatsamhälle man vill ska börja bygga drottningcellerna, så sätter man in odlingsramen för att bina ska ge den si egen specifika doft och städa upp den. Detta minskar chanserna att bina i snabbkokaren ska stöta bort larverna.
Nu är det dags att leta efter larver. Man behöver inte ta larver från samma samhälle som man vill ska bygga drottningcellerna. Det här samhället är en renrasig bukfast-drottning som lägger mycket äg och producerar snälla och flitiga bin. Hon är fem år gammal, och det här är tyvärr hennes sista kull. Hon ska bytas ut snart.
Ram med honung. Notera hur vita vaxlocken är där honungen förvaras.
Ram med yngel och larver i olika utvecklingsstadier. Man kan skymta vita larver i ellerna, och de täckta cellerna innehåller nästan färdiga arbetsbin.
Det här är då gammeldrottningen. Hon är målad med en neonrosa fläck så att det blir enklare att få syn på henne. En skicklig biodlare kan dock upptäcka en drottning relativt snabbt utan märkning. Min far, som är en mångårig praktiker, brukar klara av att hitta en drottning på mellan 7 och 12 minuter.
Efter att vi har valt ut en lämplig ram för skörd av larver bär vi in den till vår arbetsplats där vi ska transplantera dem från den vanliga ramen till odlingsramen.
Lite svårfångad på bild, men här är en larv. Den får vara på sin höjd tre dagar gammal efter att ha kläckts från ägget. Anledningen till det är att bina då fortfarande matar larven med drottninggelé och kommer fortsätta göra så i snabbkokaren.
Den transplanterade larven på sin plats i plastcellen. Plastcellen är medvetet större och mer koppformade för att den ska bidra som ytterligare ett incitament för bina i snabbkokaren att bygga drottningceller. De kommer att inom 8 dagars tid fylla cellen med drottninggelé och sluta till drottningcellen. Larven kommer att äta drottninggelé och utvecklas till en fertil hona, som kommer gå vidare att para sig och skapa ett nytt bisamhällen.
Här ser vi en ny arbetare födas till ett liv av underkastelse till drottningen och samhället.
Efter att vi har transplanterat larver till samtliga celler sätter vi in odlingsramen i snabbkokaren. Bina därinne har ingen drottning och de enda larverna som finns är i celler formade som drottningceller och med en skvätt drottninggelé. Deras naturliga instinkt komemr att bli att försöka göra alla larver till drottningar, för att samhället ska kunna överleva. Man får inte vara sen i det här fallet och låta drottningarna kläckas. Den första drottningen som kläcks tar direkt befärlet över alla arbetsbin i samhället, och går vidare till att döda alla de andra okläckta drottningar. Därför har man speciella burar som förhindra detta, men mer om det i nästa inlägg i den här serien.
/H
