Under bokstaven "J" gör vi ett besök hos mannen som förändrade dancehallen för evigt och gjorde den till det den är idag: Lloyd "King Jammy" James.
Alla dancehall-legender tenderar att ha ett startdatum. Den om King Jammy's har flera, men av alla dessa datum tycker jag att det minst sannolika också är det bästa att börja en dancehall-legend. Den 23:e februari 1985. Platsen är Waltham Park Road i Kingston, Jamaica, och två bittra rivaler - Black Scorpio Sound och King Jammy's HiFi ska snart ryka ihop i clash. Det Black Scorpio inte vet är att King Jammy har spenderat mestadelen av föregående månad med att spela in låtar på en egen rytm, en vars like aldrig har hörts i reggae förut. Tenor Saws "Pumpkin belly", Johnny Osbournes "Buddy bye" och inte minst Wayne Smiths "Under mi sleng teng" är alla inspelade över en och samma instrumental, den allra första i sitt slag - den allra första rakt igenom digitala produktionen i reggae. Ryktet säger att när King Jammy släppte nålen på acetatskivan var clashen avgjord. Inget annat spelades den kvällen. King Jammy's HiFi hade inte enbart krossat motståndet med sin unika produktion den kvällen, de påbörjade en ny era i dancehallmusiken. Men mer om det senare, för innan kungen kröntes och blev föremål för legender var han en av alla dessa unga män som föds med en dröm om att åstadkomma något stort med sin musik.
Lloyd James föddes i Montego Bay 1947, och flyttade strax tillsammans med sin mor till Kingston och det ruffa downtownkvarteret Waterhouse. Den unge Lloyd var från unga år förtjust i elektronisk utrustning och brukade samla trasiga radioapparater och laga dem. Efter att ha lagat en långvågsradio rattade han in en amerikansk radiokanal och hörde för första gången rhythm & blues spelas, och efter det blev han hopplöst kär i musiken. Det enda han ville nu var att bli en soundman som de legendariska Duke Ried och Coxsone Dodd i sitt Downtown Kingston.
Eftersom början av 70-talet var povra tider på Jamaica flyttade den unge Lloyd till Kanada under en tid för att arbeta som ljudtekniker och elektriker. Han återvände till Jamaica 1976 och startade King Jammy's HiFi. Han bosatte sig på Saint Lucia road 38 i Waterhouse, Kingston med sin dåvarande flickvän och hennes föräldrar. Han började genast bygga en studio hemma, till sin svågers stora förtjusning. Svågern som var en frekvent soundsystem- och dancehallbesökare sedan de tidiga ska-dagarna blev överförtjust över att ständigt vara omgiven av musik, sångare och musiker. Han letade sig till producenten och soundsystemägaren King Tubby och började arbeta som ljudtekniker åt honom. Han skötte inspelningsutrustningen och lärde sig allt om musikproduktion. Vid ett tillfälle hjälpte han Tubby med att sätta ihop en pirat-FM-sändare, så att de kunde sända jamaicansk populärmusik till kvarteren. Trots sin enorma popularitet bland folket var ska, rocksteady och reggae en bristvara i statlig jamaicansk radio vid den här tiden.
I slutet av 70-talet började Jammy spela in och producera musik i hemmastudion. Efter att ha gjort ett par dub-album och singlar till olika artister, producerade Jammy Black Uhurus debutalbum, "Love Crisis", en monumental reggaeskiva och en tidlös klassiker.
Under 80-talet, och i synnerhet efter Bob Marleys död började King Jammy's soundsystem, studio och skivettikett att etablera sig som en kraft att räkna med i den nu allt mer populära dancehallscenen. King Jammy hade en oerhörd fingertoppskänsla när det gällde att leta fram talangfulla sångare, och ett enastående öra för hits. Han hjälpte till att sätta Waterhouse på kartan och utveckla dess karaktäristiska sound, med sångare som Mykal Rose och Junior Reid som frontfigurer. Han var även en av de första att låta deejays, som vid den tiden fortfarande var underhållare som exklusivt hölls sig till liveframträdanden och improvisationer med soundsystemen, spela in låtar. Några som gjorde sin debut hos Jammy's var Shabba Ranks, Ninjaman, Admiral Tibet, Bounty Killa och Beenie Man. Men det finns en instans där Lloyd "King Jammy" James förändrade den jamaicanska populärmusiken i grunden, och på sätt och vis även populärmusiken i stort. Och det tar oss till början av vår historia.
1985 var Jammy i England på Promotionturné. Han blev uppringd av sin bror som berättade att sångaren Wayne Smith och keyboardisten Noel Davey hade grunden för en bra instrumental klar, och att han måste höra den så fort som möjligt. När Jammy återvände till Jamaica kallade han Smith och Noel till sig, men de kunde inte hitta trum- och basgången till deras kompisition. Det var nämligen en preset till en Casio MT-40-synt, och de hade glömt bort var den befann sig. Månader gick, och tills lut fick Smith och Noel fram preseten. När de först spelade upp den för Jammy var denne inte alls imponerad, beatet gick alldeles för snabbt och det lät inte alls som reggae. Men efter lite övertalning fick de spela in beatet, sakta ner det, och Noel spelade in ackorden. Jammy la till några koskällor och precussion, och plötsligt stod det klart att de hade en hit på händerna. Inspirerad av ögonblicket spelade Wayne Smith in en halvt framimproviserad text och resultatet av detta blev "Under mi sleng teng".
Myterna kling "Under min sleng teng" är lika många som versionerna som senare skulle komma att spelas in på instrumentalen. Vissa pratar om att låten pressades på dubplate samma dag och premiärspelades av Jammy's sound på natten. Publiken var så förtjust i se smällande trummorna och den djupa, hypnotiska basen att de inte ville höra något annat - när kvällen var slut var acetatskivan sönderspelad och obrukbar. En annan myt är den om soundclashen i februari 1985. Var än sanningen ligger kvarstår det faktum att "under mi sleng teng" och senare "Sleng teng riddim" förändrade sättet som musik produceras på Jamaica. Borta var dagarna då man var tvungen att ha ett stort sessionband för att spela in instrumentaler. Nu räcktde det med syntar, trummaskiner och sequencers, och åren mellan 1985 och 1989 brukar refereras till som den "digitala" eran och tiden då King Jammy totalt dominerade dancehallen. Hans banbrytande rytmer som "Sleng teng", "Punnani", "Heavenless" och "Far east" satte standarden för hur dancehall skulle låta.
Jammy's startade inte bara artistkarriärer, många av de kändaste producenterna började som interner i Jammy's studio. Duon Steely & Clevie började som husmusiker åt kungen, för att senare gå vidare till att producera rytmer som "Streetsweeper" och "Poco man jam". Det viktigaste förvärvet för Jammy's var nog ändå Robert "Bobby Digital" Dixon, som ungefär samtidigt som Jammy började experimentera med digitala produktioner. Han togs under Jammys vinge i mitten av 80-talet som ljudtekniker och kom att blomma ut till en legendarisk producent och skivbolagsboss på 90-talet. Has Digital B-etikett startade karriären för bland andra Sizzla och satte nya trender för hur reggae skulle göras.
King Jammys karriär är en hörnsten för den moderna dancehallen. Inte bara på grund av hans produktionsteknik, men även på grund av hans sätt att hantera affärerna kring musiken, han var en av dessa jamaicanska multienterprenörer som drev ett soundsystem, studio och skivettikett in i en ny tid, och han ritade om kartan och satte en ny standard för dancehallen. Lloyd "King Jammy" James är ett självklart "J" i dancehallalfabetet och en figur som definerar dancehallkulturen som vi ser den idag, allt från soundclash till hur man producerar rytmer.
/H
