Aftonbladets utsände kliver av tunnelbanan i Husby centrum.
Happ, så Peter Kadhammar och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth hänger i Husby en eftermiddag, äter baklava, besöker biblioteket och slås av hur o t r o l i g t annorlunda livet ser ut där.
”Husby känns som Mellanöstern eller Nordafrika. Människorna ser annorlunda ut och affärerna är annorlunda.”
Alltså. Nej. Husby känns inte alls som Mellanöstern eller Nordafrika. Det är inte alls motiverat att beskriva en plats som ingår i Stockholms kommun och ligger 20 minuter från T-centralen så här exotiskt bara för att det skiljer sig från ens egna, förmodat extremt homogena, område. Vad är ens poängen med den här krönikan? Att det FAKTISKT finns ”hyggliga” människor med ”välvilja” även i Husby, som annars bara präglas av bilbränder och ungdomsgäng? Eller är det bara ett sätt att kolla om det fortfarande bor mycket blattar i Husby? Att liksom ”vi åker ut dit en gång var tionde år och ser om det fortfarande ser ut som Mellanöstern eller om gentrifieringen har kickat in ännu så att vi vanliga vågar sätta foten där. Fortfarande bara baklava? Inget hippt hamburgarhak? Okej, vi kommer tillbaka 2024.”
Så trött på att våra stora tidningar på regelbunden basis producerar den här smörjan. Befinner vi oss i åttiotalet? Har jag hamnat i en Just D-video från 1993?
