Det här blir ett långt inlägg, men det behövs. För bara i år har vi sett tre uppmärksammade amerikanska fall där svarta män (och barn!) har mördats av polisen. I natt framgick det att polisen även i fall nummer två slipper åtal.
Michael Brown
Den 9 augusti
Det här fallet har jag uppmärksammat tidigare. Obeväpnade 18-åriga Michael Brown stoppas av en polis, Darren Wilson, och någon form av konfrontation sker medan Wilson fortfarande sitter i bilen. Ett skott avlossas och träffar Brown i armen som då börjar fly. Wilson kliver ur bilen och följer efter Brown. Här skiljer sig vittnesmålen åt. Enligt vissa sträckte den obeväpnade Brown upp händerna i luften. Enligt andra vände han sig om och gick emot Wilson igen. I båda fallen avlossar Wilson ”åtminstone sex skott” som dödar Brown. Förra veckan beslutade en så kallad Grand Jury att det inte finns skäl att åtala polisen.
Tamir Rice
Den 22 november
Någon ringer 911 och berättar att en man, kanske en tonåring, riktar en pistol mot en rad personer vid Cudell Recreation Center i Cleveland. Larmaren sa även att pistolen antagligen inte var riktig. Den sistnämnda informationen skickades dock inte vidare till de två poliser, Timothy Loehman och Frank Garmback, som var först på plats. Poliserna konfronterade mannen, som visade sig vara 12-åriga Tamir Rice. De bad honom sträcka upp händerna i luften varpå Rice förde handen mot sitt bälte. En av poliserna, Loehman, avlossade då två skott som dödade 12-åringen. Hela konfrontationen varade under två sekunder. ”Vapnet”, som larmaren sagt antagligen var fejk, visade sig mycket riktigt vara en soft air gun. Fallet ligger nu hos en Grand Jury som ska besluta om Loehman ska åtalas. Hittills har det framgått att Loehmann tidigare beskrivits som ”opassande för rollen” samt att hans hanterande av pistoler beskrivits som ”uselt”.
Eric Garner
Den 17 juli
Den 43-åriga Eric Garner har precis stoppat ett bråk när han närmas av en polis, Justin Damico. Garner har tidigare arresterats för att ha sålt cigaretter och när han förklarar för Damico att han nu inte säljer försökte polisen arrestera honom. Garner gjorde motstånd, förklarade att han var trött på att bli trakasserad, varpå ytterligare en polis, Daniel Pantaleo närmar sig och tar ett så kallat ”choke hold”, ett grepp som New York-polisen själv säger sig ha bannlyst inom kåren sedan mer än 20 år tillbaka. Trots att Garner vädjar och nio gånger säger att han inte kan andas håller polisen kvar honom i greppet varpå Garner dör. Sju minuter går innan polisen försöker sig på hjärt- och lungräddning. Obduktionen visar senare att Garner inte hade alkohol eller droger i blodet och att dödsorsaken dessutom var polisens tryck mot nacken i kombination med Garners astma och hjärtproblem. Trots detta beslutade en Grand Jury igår att det inte finns skäl att åtala polisen.
Igen, det här är bara i år. Tidigare fall inkluderar Oscar Grant som sköts ihjäl när han var obeväpnad och handfängslad, obeväpnade Trayvon Martin som sköts ihjäl av en vigilante och rättshaverist (som friades), obeväpnade Sean Bell som dödades när polisen sköt ”omkring 50 skott” in i hans bil (de friades) och 23-åriga, obeväpnade Amadou Diallo som sköts 19 gånger (övriga 22 skott missade) när han sträckte sig efter sin plånbok för att ta fram sitt id-kort (ni gissade rätt, alla poliser friades).
Det är svårt att inte känna en hopplöshet och en total förlust av tillit till både polisen och rättsväsendet som skyddar dem när dessa saker fortsätter inträffa. Det är svårt att inte känna ilska och en vilja att hämnas mot någon, vem som helst. Det är också svårt att missa hur dessa mord hänger ihop med stereotypiseringen och bilden av svarta män.
För det är inte slump att polisen beskrev Michael Brown som ”en demon” som bara blev argare och farligare för varje skott som träffade. Det är ingen slump att den svarta hyn och hoodien fick 17-åriga Trayvon Martin att upplevas som ett hot när han var på väg till 7Eleven för att köpa godis. Det är ingen slump att medier använder tveksamma bilder i ett försök att gangsterfiera svarta offer samtidigt som de använder helylleskolfoton när det handlar om vita. Det är ingen slump att svarta amerikaner döms för knarkbrott tre gånger så ofta som vita, trots att vita procentuellt sett använder sig av illegala droger betydligt mer. Och det är ingen slump att Twitter-hashtagen #CrimingWhileWhite, där vita amerikaner berättar om hur välbehandlade de blivit av polisen trots att de varit skyldiga, exploderade under natten. Klass spelar roll, men det här är ytterst en fråga om färg.
Jag tvivlar inte på att det är svårt att vara polis. Jag tvivlar inte på att det finns omständigheter som gjorde att poliserna i stundens hetta upplevde att de gjorde rätt. Men jag tvivlar inte heller på att det är hundratals år av dehumanisering, en dehumanisering som fortfarande pågår, som gör att polisen anser sig vara tvungna att bruka dödligt våld så fort det handlar om svarta män. Folk älskar att peka på Barack Obama och skryta om att vi lever i ett så kallad ”post-racial” samhälle. Men 2014 innebär fortfarande svart hy att man är skyldig, farlig och sannolikt förtjänar döden.
