Jag läste en rätt obekväm artikel på Resumé i helgen. Den handlade om ett gäng reklamare som pratade sig varma om fördelarna med att byta ut sina ”vanliga” namn mot något som sticker ut. Ett annorlunda namn gav dem en fördel, menade de. Artikeln, eller kanske intervjusvaren, var obekväma för att de ingenstans problematiserades. Det är ju inte direkt ovanligt att det brukar vara precis tvärtom, att ett namn som sticker ut gör att man bortsorteras och inte ens får komma på intervju (mycket har skrivits om detta, till exempel här). Att byta namn till ”Walter” kanske funkar, men vad hade hänt om han prövade ”Mohamed”? Hade det fortfarande blivit en fördel?
En som också reagerade var Mohamed El Abed, styrelseledamot i Rättviseförmedlingen och en av två bakom Nöjesguidens Klassresan. Idag gjorde Resumé en uppföljningsintervju med honom. Ett utdrag kommer här nedan och hela intervjun kan ni läsa här.
-----------
”– Reklambranschen ska förmedla en bild av samhället. Men ofta blir det en reproduktion av stereotyper. Se på Comviq-filmen. Här görs kioskägaren till en skön gubbe, men i min värld kan det lika gärna vara en person som är utbildad till civilingenjör och inte alls vill stå i en kiosk.
Hur dåliga anser du att reklambranschen är på att arbeta med mångfald?
– Det är bara att se dig omkring. Det är en homogen grupp av människor som jobbar i branschen och det är problematiskt att frågan aldrig tas upp.”
