1946-1956
55 år efter att en kanadensisk idrottslärare uppfann basket som ett sätt att hålla sina elever sysselsatta under vintern, gick en samling ägare av hockeyarenor i nordvästra USA och Kanada ihop för att bilda Basketball Association of America. De var frustrerade över att arenorna stod tomma när det inte spelades ishockey och kom på att man kunde alternera med basket. 1949 gick BAA ihop med en annan liga (NBL) och skapade NBA – National Basketball Association.
Året efter integrerades NBA och svarta (och alla andra) välkomnades med inte jätteöppna armar (mer om NBA och rasism vid ett senare tillfälle). Minneapolis Lakers, nuvarande Los Angeles Lakers, dominerade ligan under de första åren och vann fem titlar.
1957-1966
NBA leddes in i en ny era när Boston Celtics rekryterade 22-åriga Bill Russell. Två år senare signerade Philadelphia Warriors ett freak of nature vid namn Wilt Chamberlain. Båda spelade samma position och inledde en av sportvärldens främsta rivaliteter. Medan Russell vann mest (otroliga 11 titlar på 13 år), tog Chamberlain hem de flesta individuella rekorden. Bland annat gjorde han 100 poäng i en match, snittade 50 poäng under en hel säsong och ledde ligan i returer 11 gånger. Oh yeah, han spelade även Bombaata i Conan the Destroyer och påstod sig ha legat med över 20 000 kvinnor.
1967-1978
NBA fick konkurrens av ABA (American Basketball Association) 1967, ett yngre, hippare och mer kreativt alternativ. Bland annat introducerade de trepoängslinjen, bjöd på den första dunktävlingen och spelade med en coolare boll.
Dessutom, och här spekulerar jag, tvingade de sina spelare att ha avancerade frisyrer.
Mot slutet av sjuttiotalet drabbades dock båda ligor av problem. En kokainvåg sköljde över spelarna och förstörde några av de karriärer som hade högst potential (mer om knark och NBA vid ett senare tillfälle) och medan tv-publiken främst bestod av vita män, dominerades sporten nu av svarta – vilket tydligen innebar ett identifieringsproblem. Det brukar nämnas som en av anledningarna till att tittarsiffrorna störtdök. 1976 svaldes ABA upp av NBA och den moderna ligan föddes.
1979-1983
Drabbad av sviktande popularitet räddades NBA av att två rookies – Magic Johnson och Larry Bird – rekryterades av Los Angeles Lakers respektive Boston Celtics. De båda spelarna hade varit rivaler redan på college och deras anländning till NBA gjorde att Los Angeles och Boston-rivaliteten från sextiotalet (när Chamberlain representerade Lakers och Russell Celtics) återuppstod. Lagen dominerade åttiotalet och möttes i NBA-finalen tre gånger.
1984-1992
Medan Bird och Johnson inledde arbetet med att dra tillbaka NBA in i rampljuset, draftades Michael Jordan av Chicago Bulls 1984. Det dröjde till 1991 innan han vann sin första titel, men under tiden demonstrerade han en aldrig tidigare sedd nivå av talang och trotsade de fysiska lagarna. Reklamkontrakt regnade in som aldrig förr och när han vann sin första titel cementerade han sin plats som världens mest populära atlet.
Efter att ha nöjt sig med att skicka college-ungdomar till OS, ville USA visa var skåpet skulle stå och skickade de bästa NBA-spelarna, ledda av Jordan, Bird och Johnson, till OS i Barcelona. Laget kallades The Dream Team, körde över motståndarna med i snitt 44 poäng per match och anses vara det bästa laget någonsin sammansatt, oavsett sport. Motståndarspelare bad om autografer under pågående matcher, folket i Barcelona flockades runt spelarna och NBA-basket fick sig ett uppsving i resten av världen. Rekommenderar filmen The Dream Team, som dokumenterar lagets dominans.
1993-1998
Nittiotalet ägdes av Michael Jordan och Chicago Bulls, som tog hem sex av tio möjliga titlar. Jordans succéer utanför planen banade vägen för en ny business-minded typ av basketspelare och ligans ökade popularitet gjorde att fler investerade i den vilket resulterade i skyhöga löner. Rekryterad direkt från college signerade 21-åriga Glenn Robinson 1994 ett rekordkontrakt värt 68 miljoner dollar över tio år, vilket fick ligan att året efter dra i nödbromsen – från och med nu skulle nyrekryterade spelare från college ha ett övre tak på sina löner.
Även resten av spelarna fick ett strängare tak och NBA införde åtgärder för att stoppa inflationen. Skadan var dock redan gjord. Medan ligan kammade hem nya tv-kontrakt världen över gick fler och fler spelare samma öde till mötes – svinmycket pengar ledde till dåligt fokus och problem med klubbar, alkohol och groupies (Shawn Kemp är kanske det främsta exemplet, sju barn med sex olika kvinnor) utanför planen ledde till dåligt spel på den.
1999-2004
Michael Jordans pension och ett försvagat Chicago Bulls skapade ett vakuum och San Antonio Spurs var det första laget att fylla det. De hann dock bara ta en titel innan en ny dynasti skapades. Los Angeles Lakers, som ett par år tidigare hade signerat Shaquille O’Neal och rekryterat Kobe Bryant direkt från gymnasiet, bjöd på ligans mest svårstoppade duo och vann tre titlar på rak mellan 2000 och 2003. Bråk om vem som skulle vara lagets alfahane ledde dock till så kallad dålig stämning och trots att de var överlägsna favoriter förlorade Lakers 2004 års NBA-final mot underdogen Detroit Pistons. Shaquille O’Neal var inte längre välkommen i Los Angeles och samma sommar skickades han till Miami Heat.
2005-2012
Sista året av Lakers dominans bjöd på en särskilt bra collegeklass. LeBron James draftades av Cleveland Cavaliers, Carmelo Anthony av Denver Nuggets, Chris Bosh av Toronto Raptors och Dwayne Wade av Miami Heat. Trots att de tre förstnämnda spåddes bäst karriärer var det Wade som drog det längsta strået. När Shaquille O’Neal anlände till Miami 2004 bildade de ett nytt fantastiskt radarpar och två säsonger senare tog de hem titeln mot Dallas Mavericks. Åren efter kämpade San Antonio Spurs (en titel) Los Angeles Lakers (två titlar) och Boston Celtics (en titel) om dominans över ligan, medan alla väntade på ett specifikt tillfälle – sommaren 2010. Den sommaren var de främsta spelarna från 2003 års collegeklass fria att skriva på nya kontrakt och det spekulerades kring vilka lag de, speciellt LeBron James, ligans främsta spelare, skulle gå till. I en kontroversiell twist (mer om den en annan gång) skrev LeBron James, Dwayne Wade och Chris Bosh alla tre på för Miami Heat och bildade på pappret en av ligans bästa trios någonsin.
I deras första säsong tillsammans förlorade de mot Dallas Mavericks i finalen. I deras andra, som avslutades nu i juni, ställdes de mot Oklahoma City Thunder och vann. Här står vi nu inför början av säsongen 2012-2013.
I nästa inlägg skriver jag om mitt favoritlag, Miami Heat, som just nu råkar vara ligans mest hatade.
Inlägg #1 – introduktion
Inlägg #2 – the basics
