Nöjesguiden delar ut priser till personer och företeelser som betytt extra mycket för Stockholm, Göteborg och Malmö under det gångna året. Saker och personer som inspirerar och stimulerar andra att på liknande sätt överträffa sig själva i framtiden. Med andra ord: Städernas lokomotiv.(Vinnare markerade med röd text)
Film
Tro, hopp och rånare, Malmö
2005 anmäldes 905 ungdomsrån i Malmö. Stefan Bergs dokumentär handlar om varför det blev så och vad som händer sen. Vi får möta alla de som påverkas av brotten: En mammas oro över dottern som är polis, en annan mammas sorg över sonen som hon inte kan nå fram till. Det är frustration och motvind. Men det är också glädjen över små bitar framgång och försiktig framtidstro. Mest av allt är det väldigt mycket Malmö.
Doc Lounge, Malmö
Måndagarna blev mindre gråa när Doc Lounge rullade i gång sin första film på Inkonst. Med dokumentärfilmer, diskussioner, djs och livespelningar har Doc Lounge skapat en allt annat än präktig filmklubb. Med Doc Lounge har det skapats ett nytt forum för dokumentärfilm och det har också bevisats att det finns en publik som vill se och diskutera den dokumenterade verkligheten. Malmö har en än en gång berikats.
Pennfilm, Malmö
1968 hade den första svenska tecknade långfilmen I huvet på en gammal gubbe premiär. Per Åhlin har noggrant hållt den skånska animationens penna högt i 40 år, senast med barnfilmen Spökdags. Alla blir barn på nytt av att se Lilla spöket Laban, Hundhotellet, Karl-Bertil Jonssons julafton eller Dunderklumpen. Och vi drömmer fortfarande om hans långfilmsversion av klassikern Det blåser på månen.
Darling, Stockholm
När svensk film vadar i överspel och yxigt kroppsspråk så fort starka känslor ska förmedlas, dyker Johan Kling upp med Darling — en regidebut med total kontroll över sina gester, uttryck och mål. Med små medel och absolut gehör har Kling genomfört en mycket lyckad nedfrysning av Michelle Meadows som överklasstjejen Eva och Michael Segerströms arbetslösa elektroingenjör i ett Stockholm som blivit kallt. Deras märkliga möte mittemellan Laroy-notor och Donken-kartonger bevisar att svensk film kan beröra annat än sambomisär, körsång och Rolf Lassgårds lurvdans, och ändå bli en kolossal succé.
Roy Andersson, Stockholm
Roy Andersson har börjat kasta ur sig filmer som om det inte fanns någon morgondag. Bara sju år efter Sånger från andra våningen blev det så dags för hans fjärde långfilm sedan debuten med En kärlekshistoria för snart fyrtio år sedan, men med ett lite lättsammare handlag än sist. Annars känns det mesta igen; samhällsanalys, sjuttiotalskamrerer och imponerande kulissbyggen i disigt beige färgskala. Samuel Beckett sade att kvinnan föder gränsle över en grav. Roy Andersson visar på ett gripande sätt människans ambivalens över hur man bäst fyller tiden det tar att falla fritt.
Dvoted, Stockholm
Dvoted är ganska unikt, det är nämligen den första helnordiska nätsatsningen på unga filmare som gjorts. En mötesplats där man kan få feedback och råd från proffsen, där det anordnas seminarier och tävlingar och som även fungerar som community. I Sverige är det Emma Gray Munthe som under Dvoteds första år med bravur dragit i trådarna uppifrån Svenska Filminstitutet. Dvoted är ett mycket behjärtansvärt initiativ, och Nöjesguiden har alltid uppskattat behjärtansvärda saker.
Film/TV
Upp till kamp, Göteborg
Gjord för tv, snyggare än bio. Göteborg har kanske aldrig varit så vackert som i Upp till kamps svartvita hamnscener. Med lika delar känsla som intelligens samverkar här scenografi, kostym, regi, manus, skådespeleri, och inte minst musik, och skapar en tidsanda och stämning som vi gärna stannar kvar i. Länge.
Lucky Blue, Göteborg
Håkon Lius trevande kärlekshistoria är frammålad med sommarnostalgiska pasteller. Den välkomponerade ljussättningen och eleganta bildkompostitionen gör tillsammans med de fullständigt övertygande unga skådespelarna Lucky Blue till en film som får oss att sucka längtansfullt efter vår svunna ungdom.
Mia och Klara, Göteborg
Genom underbara karaktärer skärskådar Mia Skäringer och Klara Zimmergren den moderna svenska folksjälen. Komikerduon fick oss, via åtta avsnitt under året, att skratta åt bland annat Gulletussan, hårfrisörskan och tvåbarnsmamman som aldrig har någon ångest och vill lära oss att ”mysa”, Viveka Andebratt, den sjuttioåriga damen som levt ensam i tjugo år och aldrig bearbetat skilsmässan från sin Torsten och Tabita, trash-morsan från Karlskoga som inbillar sig att hon är världens bästa mamma.
Media
Radio AF, Lund
Radio AF, ung, glad och stolt 25-åring, är Sveriges största studentradiostation. Kan man göra annat än älska denna plantskola för journalister och mediafolk? Den ideellt arbetande redaktionen bjuder på ett ambitiöst och minst sagt varierat program, som alltid är lustfyllt och aldrig blir tråkigt.
Dygnet Runt, Malmö
Dyngan gjorde ett ansiktslyft, lämnade moderskeppet och gick från att alltid ha varit vår stenhårt pålitliga — men aningen stela — guide för allt som sker under veckan, till att släppa rollen som panelhöna och komma ut som fullfjädrad festprisse, här bland oss andra. Matnyttig, med tung Malmönärvaro finns den alltid där för dig, såväl i tidningsställen runt om på stan som på nätet.
Mia och Klara, Malmö
Övergången från radio till tv gick exemplariskt. Äntligen fick vi se hur de såg ut, den spisfläktsrökande och vabbande tatueraren Tabita, den kärlekskranka överklasspensionären Viveka Andebratt och den bedragna men alltid lika positiva frisörskan Gulletussan. Mia och Klara är förbannat roliga och sätter fingret på både manlig och kvinnlig dumhet. Och lyckas dessutom få med en rejäl skopa välgörande tragik.
Stil i P1, Stockholm
P1 är och ska vara ett kök hos en farmor. Pärlplattan ska hänga där den alltid hängt. Man skulle därför kunnat ana oråd när P1 gav sig på att göra livsstilsprogrammet Stil. Men det blev — helt fantastiskt. Susanne Ljungs stilla stämma är som gjord för den här sortens djupdykning i yta. Konceptet välkomnar både Ebba von Sydow och den som är prompt motsätter sig att hundar ska ha kläder. Tack.
Ordförande Persson, Stockholm
Erik Fichtelius lät oss se baksidan av Göran Persson. Den var allt annat än aptitlig när den kom i dagsljusinzoomning på cykelsadeln på Harpsund. Men vi fick vatten på vår kvarn och sa ”vad var det vi sa” när han kallade Fredrik Reinfeldt för ”tvålen” och skrockade om att tänkandet inte var Mona Sahlins starka sida. Helt genial var Ordförande Persson. Dokumentären alltså. Inte grisen.
KulturExpressen, Stockholm
Hösten 2007 blev ett Expressens uppsving. Antalet besökare på hemsidan ökade drastiskt tack vare Björn Wimans införande av den geniala kultur-tv:n. Programledarna Natalia Kazmierska och Per Svensson avhandlade i sju avsnitt ämnen som narcissism, chiclit och äktheten i politiker. De gjorde det nytt, snyggt och okonstlat. Precis som vi vill ha vår dagliga
dos kultur.
Krog/Bar
Stearin, Göteborg
Ordet kvarterskrog missbrukas ofta, men i det här fallet är det på sin plats. Stearin blev, direkt efter öppnandet i början av året, kungen av kvarterskrogar. Det fanns ingen så utstuderad kvarterskrog som Stearin under 2007. Även om klientelet sträckte sig från Vasa, Linné och Majorna så låg det en familjär, vänskaplig och trygg stämning och svävade över restaurangen. Från den inledande drinken i baren, via den numera klassiska råbiffen till de avslutande ostarna.
Lokal, Göteborg
Lokal slog ner som en bomb i Göteborg och etablerade sig snabbt som ett Uppåt Framåt för vuxna. Mer musik, drinkar och öl än mat. Under det gånga året har Lokal haft namn som Prins Thomas, Pilooski, Mo Morris från A Mountain of One och Brennan Green i skivbåset. Maten, liten men naggande god med pedagogisk meny, stämningen och personalens avslappande passade alla smaklökar och alternativa livsstilar under 2007.
Casa Nostra, Göteborg
Casa Nostra öppnade i februari i år och har sedan dess övertygat vid samtliga besök. Det här är utan tvivel Linnés bästa italienare. Utan omsvep eller onödiga arrangemang serverar de enkla och utsökta delikatesser. Eller vad sägs om hjärtmusslor och vitlök och persilja. Eller en färdigblandad råbiff i klass med Paris klassiska Café de la Paix. Detta, plus ett enormt utbud grappa, blev våra skäl till att återkomma till Casa Nostra under året. Ett flertal gånger.
Bar/mötesplats
Brogatans festvåning, Malmö
Med stans i särklass mest generösa öppettider och stresståligaste personal är Brogatan den mest omtyckta av Malmös barklassiker. Krögaren David Kallos jobbar till synes outtröttligt med att hela tiden överraska sina gäster med nya små projekt. Senaste tillskottet är partylägenheten i samma hus. Den går att hyra för en struntsumma och väl där känns det som att ha en hemma-hos fest fast med oändligt barutbud och serveringspersonal. En avskild men avslappnad och generös partyvåning är precis vad Malmös festliv har behövt. Konstigt att ingen har tagit ett liknande initiativ tidigare.
Torso Twisted, Malmö
Med hjälp av en mångmiljonsatsning har Malmö och i synnerhet Västra Hamnen fått ett tillskott på krog- och barfronten. Ett överdådigt och kompromisslöst designat tillskott utav internationella proportioner som ger grannhuset Turning Torso en match i vem som tar mest plats när det är dags för äkta show-off. Helt plötsligt tog Malmö för givet att det ska finnas en enorm barlokal där servicen och inredningen är lika viktig som drinkarna och maten. Framgångskostymerna och framgångsfrisyrerna förtjänade en ny lekplats. Och den de fick är stor och dyr.
Debaser, Malmö
Det är svårt att tala om barhäng år 2007 utan att nämna Debaser i sammanhanget. Trots att Debaser Malmö inte ens har fyllt ett år har de blivit riktigt stora. De har gått från att vara en tveksam, trevande nykomling till att bli en självklar mötesplats för stadens musikälskare och festare. Bland soffor, enorma Strawberry daiquiris och eminenta livespelningar kokade sommarnatten i Malmö. Och var så säker — Debaser kommer att dansa längre än en sommar.
Krog
Vendel at Sturehof, Malmö
Aldrig förut har en och samma kock eller krögare haft två restauranger samtidigt som båda räknas bland Sveriges allra främsta. Med närproducerade råvaror och nyskapande tekniker vågade sig Anders Vendel på en expansion från Österlen till Malmö. Och har därmed gjort om gamla anrika Sturehof till en vida omtalad kulinarisk knytpunkt för alla som är nyfikna på hur modern skånsk gastronomi verkligen kommer att smaka i framtiden.
Svea, Malmö
En bistro med hög stämning och hög matkvalitet är något Malmö alltid behöver. Svea har med sin långa bardisk och sitt öppna kök blivit en helt ny mötesplats för alla som älskar okomplicerad men förfinad husmanskost till rimliga priser. En krog man känner sig som hemma på redan vid första besöket. Svea är ett bevis på att god och vällagad mat drar fulla hus, även om det är i anslutning till Lilla Torg.
Plockepinn, Malmö
Nattklubbar är ofta inte kända för sin goda mat. Krogen Plockepinn på Inkonst går emot strömmen och gör vassa små tapas som överraskar både ögonen och smaklökarna. Med toppkockar bakom spisen kan det bara inte gå fel, Möllevångskvarteret har än en gång visat att god och rolig mat inte behöver vara vare sig särskilt dyr eller svårtillänglig. En särskild eloge till minidesserterna som vanligtvis är mer perfekta smakmässigt än vi kanske förtjänar.
Xe Ôm, Stockholm
Xe Ôm betyder ”kram cykel”. Den till synes meningslösa frasen syftar dock på den kram man ger någon som skjutsar en på taximoped. Xe Ôm är också namnet på den asiatiska krog, med fokus på vietnam, som numera ligger i gamla Dining Clubs lokaler. I köket står Kim Lien Nguyen och kokar band annat en finfin Pho Bo — den rätt av kött i buljong med risnudlar och örter, som tros utvecklats från den franska pot-au-feun och kommit att fronta Vietnam i kulinariska sammanhang. Vi kan även rekommendera den ugnsbakade laxen i bananblad, de peppriga oxfilékuberna samt de färska vårrullarna.
Carl Michael, Stockholm
De fem vise männen som tog över den gamla krogen mitt emot Gröna Lunds entré är som ett dreamteam handplockat från krogstockholms elit. I år tog de sig an den klassiska svenska maten, som vi alltför ofta bara tar för given. På Carl Michael har de givit de annars så förbisedda kåldolmarna den uppmärksamhet de så väl förtjänar, slitit blodpuddingen ur dagmammornas händer och gjort den till ett beläte, samt snillrikt fyllt en grisfot med sin bonnagårdsfrände kalvens bräss. Lägg till en perfekt service och en stilfull miljö och du har årets bästa ställe att tillbringa en modern svensk middag på.
Le Rouge, Stockholm
Melker Anderssons nya krog Le Rouge är som en theme park i fransk bordellstil. I taket hänger stora tavlor, från vilka tyger fortsätter och maskerar källaren till något slags tält. På golvet är det heltäckningsmatta, stolarna är stoppade och det känns helt enkelt en smula madrasserat. När man sitter och umgås med sin oxkind bourguignon och ett glas rödvin under den spektakulära ljuskronan väntar man sig nästan att Tant Raffa ska slå sig ned vid bordet. Allra trevligast är Bar Le Rouge som ligger i Pontus in the Greenhouses gamla lokaler. Här har man överdoserat bohemiska klischéer och skapat en enastående atmosfär att dricka sprit i.
Kafé
G Chocolat, Göteborg
På G Chocolat kan man aldrig se sig mätt. Att äta sig mätt är dock betydligt lättare. Maria Grave, finalist i Årets konditor, har öppnat ett klassiskt konditori i modern tappning. Här ligger ekologiska chokladtryfflar prydligt uppradade bredvid rosa marängbakelser, nypondesserter och mängder av småkakor. G Chocolat serverar också vrålsnygga sallader och eftermiddagste med fina teer och briocher på silverfat — som i en saga.
Mahogny Coffee, Göteborg
Sedan Mahogny Coffee för fem år sedan slog upp portarna till sin första kaffebar har de med brinnande engagemang och aldrig sinande energi tankat oss med kvalitetskaffe och kärlek. Under 2007 har Mahogny Coffe vitaliserat Göteborgs kaféliv genom öppnandet av inte mindre än två nya kaffebarer: Mahogny Kungsgatan 10b och Bar Attibassi by Mahogny Coffee. Ett art deco-inspirerat hål i väggen och ett flådigt kafé där smörgåsar, choklad och ost slåss om utrymmet med gudomligt kaffe.
Da Matteo Torrefazione, Göteborg
När da Matteo Torrefazione öppnade på den lilla innergården vid Vallgatan hade vi en förhoppning om att det skulle vara vår egen lilla hemlighet. Så blev det naturligtvis inte. Hit vallfärdar folk för det fantastiska kaffet, atmosfären och de grymma pizzorna. Med ett eget rosteri och en meny komponerad av Millan Waage Ericson, vinnare av 2006 års kock-SM, är da Matteo Torrefazione stället för alla finsmakare som kräver det bästa.
Njutbar, Malmö
Ända sedan Njutbar öppnade på Stora Nygatan förra året har Malmös finsmakare fått lite mer att leva för. Atmosfären är inbjudande för såväl snabba kaffemöten som luncher och läget på Stora Nygatan samlar ett blandat klientel. Salladerna är väl värda sitt pris och personalen kan sin sak. Sen är det delikatessdisken då, och kaffet. Väldigt njutbart.
Kafé Kungsgatan, Malmö
Kafé Kungsgatan är en dröm av rokoko och klassisk musik som har berikat Malmö med ett ypperligt alternativ till de klassiska konditorierna och de kommersiella cafékedjorna. Med enkla smörgåsar, goda bakverk, kaffe och helgfrukostar där man får göra sina egna våfflor känns det helt plötsligt mycket roligare att vakna.
Kaffebaren på Möllan, Malmö
När Kaffebaren på Möllan öppnade hände något stort med Möllevångstorget. Som ett alternativ till Möllanhaken med bryggkaffe finns nu ett ställe för alla med smak för goda bönor och sköna catch-ups. Det faktum att Kaffebaren är en bar i dess rätta bemärkelse gör att man i lugn takt kan spana ut över torget eller bara rusa in för att ta en espresso. Man gör som man vill. Precis som vi vill ha det.
Form
Karl-Wilhelm Björk, Göteborg
Velour låg och pyrde länge innan segertåget rullades igång på riktigt. Herrsidan var under kontroll men damsidan var något utav en akilleshäl. Sedan kom Karl-Wilhelm Björk. Efter att tidigare ha varit med och petat i designandet tog han 2006 helt och hållet över tyglarna för damkollektionen. Med en sällan skådad idérikedom har han sedan dess uppdaterat modeklyschor och sportestetik med excentrisk attityd och humor. Det här är bara början av framgångssagan.
Christoffer Gissy, Göteborg
Många äldre herrar har under sitt liv förskansat sig en raffinerad kännedom om tyger, skinn och hållbar stil. Sakta har även de yngre generationernas män insett att kläder är mer än märken. Christofer Gissy tar emot dessa vilsna får med öppna armar. Han arbetar som en klassisk herrskräddare med finkänslighet ut i fingerspetsarna. Antingen syr han upp plagg ur den egna kollektionen Gissy eller så förädlar han dina gamla kostymer.
Rasmus Wingårdh, Göteborg
För ungefär ett år sedan förärades vår stad med ett tempel tillägnat herrsidan av Filippa K. Går du in i butiken på Södra Larmgatan och snurrar ett varv kan du vara säker på att alla plagg du ser har sitt ursprung hos chefsdesignern Rasmus Wingårdh. Det är han som har fått alla Sveriges män att vilja se ut som festklädda luffare, ständigt på väg hem ifrån gårdagens skiva. För att skaffa fullständigt monopol över våra sinnen har han med det egna märket Simplicité Compliquée öppnat upp ytterligare en väg mot den stilrena bekvämligheten.
Form& Mode
Unik design, Malmö
Gigantiska köpcentrum utanför stadskärnorna och idel samma klädkedjor inne i city — känns det igen? Som tur är finns det folk som förstått att vi vill ha något annat. En av dem är Nina Egnell på Unik Design. Med fingertoppskänsla fyller hon butiken och webbshoppen med kläder och smycken från bland andra MbyM, Ivana Helsinki, Nanso och Maria Westerlind. Unik Design är facklan i likriktningens och franchisekedjornas modemörker.
Vujj, Malmö
Drömsk skandinavisk brukskonst. Så beskriver Artur och Jonas, männen bakom Vujj, sina möbler. Med ena foten i modernismens formspråk, och den andra i någon slags lekfull flygplatsfuturism, skapar de möbler som sticker ut ur den blonda, svenska möbelforms-massan. Gensvaret har varit nästan osannolikt stort under 2007, även internationellt, och nu ryms fler unga, begåvade formgivare under Vujjparaplyt.
L’École nationale, Malmö
Mode från Malmö! L’École Nationales välskräddade, läckra plagg i underbara material väcker vårt intresse genom ett stramt, sparsmakat, nästan minimalistiskt formspråk. Finurliga och unika detaljer gör att vi blir fullständigt förförda.
Mode
Blackmarket, Stockholm
Blackmarket har på bara någon månad etablerat sig som en av Stockholm bästa och trevligaste butiker. Butiken är ett ganska hemligt ställe med höga ambitioner att berika Stockholms modeutbud med märken som verkligen har saknats i det annars så uppdaterade Stockholm. Cissi Wallins Blackmarket känns som en sådan butik som man annars bara hittar i storstäder utomlands, och har därmed gjort Stockholms modeklimat en väldigt stor tjänst.
Helena Hörstedts, Stockholm
Helena Hörstedts visning var den bästa på Stockholms modevecka. Hennes kollektioner är fullkomliga i design och utförande, och skiljer ut sig från mängden i den typiskt ”svenska” stilen som präglas av minimalism och nästan asketisk enkelhet. Helena Hörstedt gör kläder som inspirerar och fascinerar, och som framförallt överglänser majoriteten av det som visats på den internationella modescenen i år.
Aplace, Stockholm
Aplace är butiken som drivs av människorna bakom modemässan +46, och här hittar man bland annat delar ur Nikoline Liv Andersens kollektioner. Förutom mycket bra märkesutbud och en avslappnad atmosfär har butiken en kreativ underton med intressanta konstutställningar och andra arrangemang som trots läget i PUB-huset mitt på Hötorget för tankarna bort från shoppinghets och modebloggande.
Konsumtion
Jessica C, Malmö
Butiken Jessica C liknar en gammaldags parisisk boutique med dressing room, modefotografier och ett fabulöst vintageutbud från 60- till 90-tal. Man hittar godsaker som; glansiga 80-tals bombarjackor, YSL-kappor, balklänningar, skinnkjolar och ett helt skåp med skor och handskar. Mycket vintage av YSL, Dior, Kenzo, Mugler och LV, samt matchande hundkoppel och hudvård av Lisen Organics gör Jessica C till en unik vintagebutik.
Astrid och Aporna, Malmö
Precis som Whole Foods riktar Astrid och Aporna in sig på modern ekologisk vegetarisk mat. På ordentliga 374 kvadratmeter hittar du allt du behöver för ett ortorektiskt sci-fi cityliv. Deras sortiment rymmer allt från sojahummer och transfettfria rotfruktschips till schampo och vegetabilisk hundmat. Astrid och aporna har hjälpt till att göra Malmö till en storstad med stort S.
NKOTB, Malmö
Med ett fantastiskt namn och ett lika fantastiskt koncept har klädbutiken New kids on the block tagit Malmös modeoffer och klubbfolk med storm. Nya designers samsas med t-shirt brands, väl vald vintage och mellanstadienostalgiska accessoarer. Swatchklockor från 80-talet, MC Hammer–solglasögon och Special Needs t-shirts är bara en del av utbudet i den lilla lokalen som är så trevligt inredd att man aldrig vill gå därifrån.
Klubb
Puzzle, Göteborg
Ibland tycks klubbarrangörer ha glömt bort dansgolvet. Bokningar kan imponera, högtalare skråla och ljuset blixtra men vi minns kvällar för de euforiska minuterna på dansgolvet. För den extas som når sin höjdpunkt när konturerna mellan musik och publik försvinner. På Puzzle har man skapat detta, gång på gång. JayStarSeven, JohnnyTooBad och Martin Cosmo håller ihop kvällarna med skräddarsydda beats och en fingertoppskänsla som skapar fulländning.
Styrbord Babord, Göteborg
Den här hösten fick Stena Line svårt att hålla ihop ekonomin och i vissa svensktäta turistorter fick hela kryssningar ställas in. Göteborgarna hade hittat sin favoritbåt. Styrbord Babord rör sig inte en meter men ändå är det skutan som tog över våra hjärtan. Uppåt Framåts ägare John Wigelius och restaurangentreprenörerna Johan Hallberg har med hjälp av Qlint och Sankt Göran skapat en efterlängtad oas i Göteborgs nattliv. Vår turistesplanad har fått tillbaka värdighet och en ny era av festande är här tack vare Styrbord Babord.
Kraft, Göteborg
Dimitrios K och Jor-el insåg att den här stan behövde en tillflyktsort. Dessa mäns öde var att rädda klubbandet från epidemin av godisregn och fingerfärg. Klubben Kraft uppstod ur en genuin kärlek för techno och i centrum fanns en idé om att publik och djs skulle skapa tillsammans. Alla som besökt Kraft har ödmjukat sig. Den explosiva upplevelsen är en sinnenas orgasm och en technofierad frälsning.
I love!, Malmö
Ettåringen I Love! har bjudit oss på bokningar som Radioclit, Radio Sidekick, Mr Oizo, Teki Latex och The Touch. Men oavsett vem som stått i skivbåset har man varit garanterad en helkväll i partyts tecken. I Love! har blivit stans kvällskollo för färgglada partydjur och cocktailälskande klubbkids. Emilia & Maria är arrangörerna med de högsta klackarna och snyggaste nördbrillorna.
The Space Between, Malmö
I Tangopalatsets källare har kulten kring The Space Between tagit form. En lördag i månaden trängs folk för att lyssna på obskyr livemusik, se videoinstallationer och dansa i hemmagjorda rymddräkter till kraut, progressive, avantgarde och synt. De gör vad ingen annan i stan gör och de gör det jävligt bra. Space Between är det närmaste du kan komma en klubb i Berlin eller Warhols Factory.
Drama!, Malmö
Gänget bakom populära popklubben Crush la indieplattorna på hyllan och intog Debasers nyöppnade lokaler. Med sin technohouseklubb Drama har de gått från klarhet till klarhet och haft fullt varje kväll. Fantastiska dj-bokningar, post-it-lappar som pynt och drag från början till slut har gjort Drama till mångas favorit. Dramas dansgolv är alltid täckt av dopamin.
Ficks, Stockholm
Ficks var bögklubben som blev sommarens hetaste hangout för stans lesbiska tjejer. Varje måndag under sommaren 2007 på Fredsgatan 12 skapade Kornél Kovacs och Makode Linde ett alldeles eget universum, där egna lagar rådde. Queer as we know it! Vi minns Makodes alla helt obeskrivbara outfits. Vi minns Lotta Bromé-piñatan. Vi minns den raggiga stämningen.
Happy Nation, Stockholm
Vi på Nöjesguiden önskar innerligt att alla klubbar höll samma ambitionsnivå som Happy Nation på Marie Laveau. Här är det klubbuppevelsen som står i centrum med fokus på upplevelsen. Allt kan hända här. Det råder inga tvivel om att Happy Nation är stans i särklass galnaste klubb just nu. Det är helt enkelt gala vi talar om!!! We love it och hoppas få se mer av klubben år 2008. Bakom klubbverket står Kitty on the Catwalk, Kornél Kovacs och Eros Video.
Tête à Claques, Stockholm
Duon Pjotr och David Roiseux har förgyllt mången kväll för oss detta år. Från Spy Bar och China till Salong Giraff och Klubb Idyll. Det som utmärker denna DJ-duo/klubb är de svettiga dansgolven de lyckas skapa. Gay eller straight spelar ingen roll. Tête à Claques förenar oss alla i en härlig organisk massa som pulserar i takt till den senaste dansmusiken.
Musik
Jonas Game, Göteborg
Våra förväntningar var stora när det stod klart att Jonas Lundqvist skulle göra comeback efter tiden med Bad Cash Quartet. Med skivan ADHD gjorde han inte heller någon besviken. Jonas Games första skiva är en fantastisk debut fylld av innerlighet, energi, kompromisslöshet och viktigast av allt: bra låtar. Med mjuk hand väver Jonas Game samman USA, England och Göteborg till ett mycket vackert poptyg.
Almedal, Göteborg
Almedal stod för årets mest sprudlande och framförallt göteborgska debuter. De har tagit det bästa från göteborgspopen och skapat något nytt och udda. Almedal skäms inte för att visa vilken popjord de vuxit upp ur och de gör det på bästa sätt. De började som ett hyllningsband. Nu är det deras tur att hyllas för att ha givit oss så fina poplåtar att dansa till på efterfest och att rusa längs Vasagatan till.
Jens Lekman, Göteborg
Om Jens Lekman inte redan var kung i indiesverige så kröntes han definitivt förra året. Senaste skivan är ännu ett i raden av små mästerverk från vår stads främsta popromantiker. Jens Lekman har skapat en egen värld fylld av värme, humor och vackra historier. När mörkret faller över husen i Kortedala och alla andra platser i det här landet är det skönt att veta att någon är där och skriver sånger om det.
Quit your dayjob, Malmö
Om man refererar till sina tvåminuters electro-punk-surf-låtar som ”kraut för åttaåringar” tar man saker och ting med en klackspark. Men Quit Your Dayjob har slitit hårt för att 2007 kunna kröna sin existens med ett kanonalbum och bokningar på 50 koola klubbar och festivaler runtom i Europa, senast som förband till The Hives. Bodypoppers är dessutom en given dynamithit för alla dansgolv.
Lotta Wenglén, Malmö
När omdömen fälls om det skuggland som Lotta Wenglén har stegat in i på sitt fjärde soloalbum, flaxar namn som Aimee Mann, Siouxsie Sioux och P J Harvey självklart förbi. Möllevångens blygsamma, tröstande änglaröst skall inte rodna över referenserna. Hon är en stjärna, som med varje steg hon tar kommer närmare sin konstnärliga rot — samtidigt som hon blir mer och mer inkluderande. Det är unikt.
Kissey Asplund, Malmö
Någonstans mellan Malmö och Stockholm, vid slutet på ett av stambanans bortglömda sidospår, ligger Funkadelicville. Där vänslas Papa Jazz med Nina Simone, Pharoahe Monch och Marvin Gaye — och Kissey, som tar med sig Toto för att liksom bryta isen. På denna naturbegåvade 25-åring väntar en konstnärlig framtid långt större än det explosionsartade år av succéer som hon just har genomfört.
Those Dancing Days, Stockholm
Långt innan debut-EP:n fanns att tillgå hade viskningarna om de fem gymnasietjejerna från Nacka nått tordönsnivå. Under sommaren intog de alla festivaler och alla lyssnares hjärtan med sin tvärsäkra och dansanta indie, och att de dessutom lyckades snacka sig förbi alla åldersgränser bekräftade bara att 2007 var året när Those Dancing Days inte kunde misslyckas.
Adam Tensta, Stockholm
Att sätta förorten på kartan var aldrig Adam Tenstas mission. Men när Sveriges coolaste rappare levererar sin grymma modernt stenhårda rap, ihopsmält med lika modern neonskimrande electro och house, halkar miljonprogrammen med av bara farten och blå linjen är åter stans pulsåder.
Lykke Li, Stockholm
Att födas in i en musikerfamilj har sällan lett till något gott, men Lykke Li är det bedårande starka undantaget. Hypen runt hennes framviskade sånger, intima, smutsiga, en smula galna och alldeles fantastiskt vackra blev upphunnen av verkligheten på sommarens festivaler och på höstens EP, och verkligheten överträffade alla förväntningar och alla förhandstips. Vårens debutalbum kommer att välta världen.
Konst
Clean, Pål Hollender, Göteborg
På Göteborgs Internationella Konstbiennal som handlade om ”politikens begränsningar och motståndets möjligheter” var mycket som förväntat. Pål Hollender — vem annars? — var den som såg till att något hände. Med en installation på galleri Kaustik — bestående av en hög kokain (sanning att säga egentligen en hög vitt kalciumkarbonat) gillrar Pål en tämligen okamouflerad fälla, men ...POFF säger det, så går kulturnämndens ordförande Helena Nyhus vilse i dammolnet, och hamnar fullständigt offside efter sitt stolliga förslag om etikregler för konstnärer som vill ha bidrag från kommunen... Tydligare än så går biennalens tema inte att iscensätta. Klockren fullträff i krysset.
Painting, Space & Society, Göteborg
Konsthallens chef Lene Crone Jensen gör den ena intressanta utställningen efter den andra. En invändning kan vara att utställningarna mest talar till hjärnan. Med utställningen Painting, space and society gav hon också den hungrande, mer sinnligt orienterade publiken, ett fläskigt köttben att tugga på. Vilket måleri! Genren är bevisligen gränslös, odödlig och alltid i rörelse. Curator Mika Hannula satte ihop showen vi sent ska glömma.
Tänd mörkret, Ulf Kihlander och Ola Åstrand, Göteborg
Radarparet Ulf Kihlander och Ola Åstrand som för tio år sedan stod bakom succén Hjärtat sitter till vänster, visar igen att konstnär styrd av lust till konsten är bästa curator. Snart är den parisiterande museiråttan en utdöende art... Så illa är det nog inte, men, vad vi vill ha sagt är att Ulf och Ola visar upp en princip — lusten — efter vilka fler borde arbeta när de skapar utställningar. Denna gång lotsade de oss in i mörka irrgångar 1975-85 och lyste upp många bortglömda konstnärskap. Precis som när det senast begav sig är scenen Konstmuseet. Föredömligt vitalt kan man torrt konstatera. Man kan också säga: Snälla, ta med oss på en ny resa!
Caroline Mårtensson, Malmö
Med en kombination av humor och melankoli skapar Caroline Mårtensson skulpturinstallationer som lyckas vara både poetiskt sköna och riktigt skarpa. Vi älskar hennes velourklädda djur och sköra små porslinsfigurer med glashuvuden. Feministisk konst behöver inte alltid vara gravallvarlig för att funka.
Galleri Magnus Åklundh, Malmö
Himmel vad lång tid flytten från Adelgatan tog. Men när de nya galleridörrarna slogs upp i huset bakom KB förstod vi att den långa väntan inte varit förgäves. Större, ljusare, mer avslappnat. Parallellt med de sedvanliga världsstjärnorna visas nu även ett utsökt urval av unga och knappt debuterade konstnärer. Har du koll på vad Åklundh ställer ut, så är du väl bevandrad i såväl samtids- som framtidskonsten.
Lilith Performance Studio, Malmö
Lilith gick från teater till performancestudio och placerade därmed Malmö på den internationella performancekartan. Här får konstnärer helt unika möjligheter att förverkliga drömmar i det stora formatet, vilket inte bara är utvecklande för dem själva och publiken, utan för hela konstarten. Det är en förmån att få se den utvecklingen på nära håll.
Galleri Loyal, Stockholm
Loyal är utan tvekan ett av de mest sympatiska gallerierna i stan. Loyal befinner sig så långt ifrån alla andra fönsterlösa mentalsjukhus till gallerier i Stockholm vad det gäller trevnad att det nästan är ett skämt. Då syftar vi både på den vackra lokalen och det osnobbiga bemötandet från galleristerna på Loyal. Loyal utmärker sig också genom utställningarna där man helt brutit med den stelbenta svenskfixeringen i konstvärlden och istället satsat på att introducera bland annat unga amerikanska konstnärer. Loyal visar mest måleri fast ett annan slags yngre variant av konstformen.
Galleri Bastard, Stockholm
Galleri Bastard har lyckats att etablera en alternativ konstscen utanför det ordinära etablissemanget. Känslan av anti-kommersialism och rebellmentalitet genomsyrar detta ställe som drivs gemensamt av ett konstnärskollektiv. Förutom intressanta utställningar som till exempel Karin Gilles utställning häromsistens har Galleri Bastard även uppmärksammats för den blandade kompotten av spännande events och sist men inte minst de trevliga barkvällar som banat väg för många oväntade sociala möten.
Galleri Kontrast, Stockholm
Galleri Kontrast är nog det galleri i Stockholm som haft flest nöjda besökare under året. Utställningar med genier som Lars Tunbjörk och Elisabet Ohlson Wallin har avlöst varandra. Galleri Kontrast har också ytterligare höjt ribban i deras ambition att utveckla och bygga upp en scen för dokumentärfotografi. Dokumentärfotografiscenen är stor utomlands men i Sverige är vi fortfarande hopplöst efter. Som tur var finns Galleri Kontrast som med sina utställningar ofta berör angelägna ämnen om orättvisor och missförhållanden i både Sverige och utomlands. Galleriet håller också på att utveckla möjligheter för den enskilda besökaren att köpa verk från galleriet och det tackar vi för.
Teater
Play teaterkonst, Hannah+1!, Göteborg
Är inte den kollektiva teatern död? Inte då, inte för att vi förstår hur teater inte skulle kunna vara kollektiv? Men hursomhelst är Play teaterkonst ett intressant bevis för att det kollektiva arbetssättet inte alls är en mossig sjuttiotalsföreteelse. På ett sätt som ingen annan lyckas Play teaterkonst med sin senaste uppsättning Hannah+1! förena en mängd olika konstnärliga uttryck till en fascinerande helhet. En helhet som landar någonstans mellan teater, konsert, performance eller varför inte en tavla eller varför inte helt enkelt kalla det för sökandet efter något eget!
David Sperling, Buenos Aires Pop, Göteborg
Om man försöker tänka sig hur Clownen Manne skulle vara om han tog av sig clownnäsan och inte bara gjorde teater för döva barn utan även för vuxna, så skulle han nog hamna ganska nära David Sperling! Vår käre David är unik i teatergöteborg, likt ingen annan vågar han utforska sitt alldeles egna språk och gör enmansföreställningar lekfulla nog för en hel ensemble. Han vågar vara både navelskådande, barnslig, pretentiös, absurd, politiskt korrekt och inkorrekt på en och samma gång. I sin senaste föreställning Buenos Aires Pop utforskar han sitt konstnärskap ytterligare och bevisar att han inte rädd för att pröva nya vägar.
Aktör (som scen för gästspel), Göteborg
Eftersom de båda andra nominerade i teaterkategorin spelat sina föreställningar på just Aktör så känns det inte mer en rätt att den tredje nomineringen går till, just det, Aktör! Den lilla teatern uppe på masthuggsterrassen är ett vattenhål för alla de grupper som lider brist på så väl scen som pengar. De har också den goda smaken att välja dem som vill något lite annorlunda, något mer än att bara spela teater. Ibland förstår man inte så mycket av det som spelas där, o tacka fan för det!
Hilda Hellwig, regissör, Stockholm
Opera- och teaterregissören Hilda Hellwig dammar av och putsar upp klassiker till gnistrande kristall, förenar radikalt det stormande
passionerade med det skärande intelligenta. Med årets förädlade Blanche och Marie på Dramaten har våra känslor bara växt sig starkare sedan förra höstens åskmörka John Gabriel Borkman och äppelröda Kärlek och politik. Teater av Hellwig är blixtar, rök, sammet och magiska under.
Figaros bröllop, teaterföreställning på Stadsteatern, Stockholm
Vi blev fullständigt tagna på sängen när den svängigaste ensemblen i stan tog sexigt tillbaka till teaterscenen. Med en perfekt gemensam grundton av gummibandstajt musikalitet, humor och svärta snurrade de in varandra och publiken i ett elastiskt och erotiskt spel om ett ämne vi inte trodde kunde överraska oss så här. Kärleken galant dekolleterad och med spets i repliken. Årets erövring!
Gunilla Heilborn, koreograf, Stockholm
Egentligen kanske varje år är Gunilla Heilborns. Men vi slår ett slag för 2007 som ett av hennes bästa. Den humoristisk-estetiska koreografen och hennes allkonstnärliga anhang bjöd på expeditionerna Everest 1–2, trädporrfilmen Hur man gör och absurditetsmusikalen Potatislandet. Dans, performance, text, film — alltid avslappnat, snyggt och vemodigt. Som ett snett leende en sommarkväll. Och sedan en perfekt punchline.
Scen Oslipat, Malmö
En smaragd, ett fint parkettgolv eller en begåvad ståupp-komiker? Vad som döljer sig under den grådaskiga ytan vet man inte förrän man börjar slipa. Oslipat är klubben som gör just det: ger orutinerade komiker en chans att slipa fram sina bästa sidor inför en riktig publik. Vi som tittar på får, förutom alla skratt, chansen att vara de första som ser nya komikerdiamanter glimma till.
Sanna Persson Halapi, Malmö
Anders och Måns vet det, HippHipp-gänget likaså. Sanna Persson är en strålande komedienne med nästan osannolikt många strängar på sin lyra. Under 2007 steg hon ut i rampljuset i pjäsen Kalla det vad fan du vill och visade att hon minsann inte behöver några komikerkillar till hjälp — hon lyser klart helt av egen kraft.
Teater Insite, Malmö
Är teaterpubliken bekväm av sig eller varför spelas 99 procent av alla pjäser på en scen inför en sittande publik? Teater InSite beslöt sig för att strunta i dammig rekvisita och istället spela i befintliga miljöer. Att spelplatsen kan vara ett medel för att förstärka närvaro och karaktärer visade de i både Amerikansk fotboll och Landskap med vapen. Det blir lite som teaterns svar på Dogma.
Läsning
Ulf Karl Olov Nilsson — Synopsis, Göteborg
Poeten och psykologen UKON:s diktsamling lyckas sätta fingret rakt på själva mänsklighetens status. Här ryms på något underligt sätt allt det som gör oss löjliga, älskvärda och vidriga. Språket är lekfullt banalt, resultatet ofta roligt, inte sällan skrämmande och, framförallt, ständigt underhållande.
Äkta fransk gulmetall av Petra Revenue, Göteborg
Du trodde förmodligen att chic lit bara var blaha-blaha. Tänk om. I romandebuten Äkta fransk gulmetall kombinerar Petra Revenue sina två främsta berättartalanger: sinnet för tillvarons och driftslivets uppenbara absurditeter samt den omisskännliga solidariteten med hennes egna ihopdiktade figurer. Huvudpersonen i Äkta fransk gulmetall, Dora Diamant, må vara en rätt hopplös — för att inte säga motbjudande — karaktär, men i henne finns någonting vi alla kan känna igen oss i: kärlekstörsten för vilken vi är beredda att sätta allt, till och med våra nära och kära, åt sidan. Rolig, rapp och mångbottnad. Petra Revenues romandebut bådar gott inför framtiden.
Extremister av Magnus Sandelin, Göteborg
Det krävs mod och integritet för att ifrågasätta mediebilden av autonom vänsterextremism som en i grund och botten god kraft som inte går att jämföra med politiska ideologier som fascism eller nazism. Journalisten Anna-Lena Lodenius försökte härom året och blev mer eller mindre lynchad på kultursidorna. Magnus Sandelin blev ihjältigen i stället. Ändå är Extremister ett av det här årets mest läsvärda — och provocerande — reportage som framför allt lever på Sandelins enastående skickliga berättande. Nöjesguiden kan bara lyfta på hatten och gratulera till en journalistisk bragd.
Bögjävlar, Stockholm
Bögjävlarna Stefan Ingvarsson, Daniel Björk, Roger Wilson, Petter Wallenberg och Tomas Hemstad var trötta på den heteroinsmickrande, förebildsfixerade homodebatten och bestämde sig för att göra något åt det efterblivna debattklimatet. Det blev en rasande uppgörelse mot straighta ideal, fadd bögkultur och snällismen i de egna leden. Post-Bögjävlar ser svensk mediadebatt inte likadan ut.
Världens sista roman, Stockholm
Daniel Sjölin är ett svin, en alkoholiserad genomvidrig jävla helvetesjävel. Åtminstone om man ska tro honom själv. ”I världens sista roman måste fiktionen dö”, skriver Sjölin, denna (enligt egen utsago) blandning av River Phoenix, Per Hagman och Per Sinding-Larsen. Världens sista roman för tankarna till Vallgrens gamla kaskadspya För Herr Bachmanns broschyr. Lika arg och minst lika underhållande är denna deliriska uppgörelse med alzheimersmammor, förläggare, Biskops-Arnö, Kjell Lönnå, familjen, förortsbor, lantsortsbor, öfrebor och My Little Pony. Är romanen död? Njae, men emellanåt känner man för att skicka den till den där dödskliniken i Zürich. Sjölins infernaliska besatthet av Orden ger oss dock nytt hopp.
Myggor och tigrar, Stockholm
Maja Lundgren lyckades reta upp varenda kulturredaktör och författare med en kokett dubbelmoral och ljusblå kravatt med vendettaromanen Myggor och tigrar. Faktum är att de två första kapitlen mycket skarpt och nästan svindlande precist beskriver vilka raster kvinnor stöter på, och hur dessa raster med fina metoder sållar och formar. Såhär fungerar kvinnoförtryck, vilket alltför väl märktes i den efterföljande, vansinnigt upphettade debatten.
Litteratur
Hiatus, Malmö
Lyssna till tystnaden uppmanade Lorca och som läsare förförs man av tystnaden i Hanna Nordenhöks poesi. I sin lyrikdebut behandlar Nordenhök sitt eget verktyg: språket. Genomarbetat skriver hon om att kliva ut på denna brygga av språk samtidigt som man riskerar att rasa ner i svalget, gapet — i hiatus. I den sparsmakade poesin kan Göteborg ändå vara tjockt, halt basiskt och Malmö i vitt och i dimma. Det du har här är detta avstånd.
Parkerna i gläntan, vetskapen om atmosfären och hela arbetet med lyckan, Malmö
Att skriva om lycka är något av det svåraste och dessutom mest förbjudna en författare kan företa sig. I den genremässigt svårdefinierade Parkerna i gläntan, vetskapen om atmosfären och hela arbetet med lyckan hänger sig Per Engström med driven humor helt åt att binda en bukett fylld av oväntad vardagslycka genom tiderna; den som vi inte alltid lägger märke till; den som vi inte alltid trodde fanns. Berättelserna knyts samman av olika varianter av Engströms egna adiantum och lämnar läsaren — lycklig.
Saker jag och min sambo tyckte olika om, Malmö
En av de stora litteraturdiskussionerna 2007 berörde den autentiska romanen. Samtidigt använde sig Sabina Strand av sin autentiska blogg och formulerade om den till en roman. Grundligt, underfundigt och med, kanske inte alltid sval, ironi beskriver hon ett förhållande som påminner om regalskeppet Vasa: en pampig avfärd, men redan från start tar båten in vatten och kantringen är oundviklig, om än överraskande. Saker jag och min sambo tyckte olika om ber oss att lita till berättarjaget och antingen har Strand konstruerat en av årets mest osympatiska romankaraktärer eller så har hon skrivit fram en gruvlig och innerlig revansch.
Glädjespridare
Peter Apelgren, Göteborg
Peter Apelgren är ljuset i komikergöteborg just nu. När det mesta från staden cirkulerar kring gamla schabloner, ordvitsar och bedrövliga Ann Vestin visar Peter med all önskvärd tydlighet var komikerskåpet ska stå. Med sin sedvanliga improvisationsteknik och vassa tunga förvånar han inte bara sin publik utan många gånger också sig själv, vilket leder till unika ögonblick. Det är där spänningen ligger. Peters meriter sträcker sig långt tillbaka, men det är hans insatser som konferencier, julspelskomiker och nu med hans senaste tv-program Lycka till som tagit honom till våra hjärtan.
Ted Hesselbom, Göteborg
Röhsska Museet var tidigare mest ett riktmärke, en byggnad i början av Vasaallén. Det var ingen som hade planerat att sätta sin fot innanför dörren innan Ted Hesselbom plötsligt kom och vände upp och ner på allt. Det internationella perspektivet har gjort institutionen till en tilltalande och kreativ mötesplats, och med stort fokus på mode har Ted Hesselbom även fått det unga gardet att engagera sig i museets verksamhet.
Way out west, Göteborg
Ordet ”folkfest” har vanligtvis en negativ klang. Det brukar handla om sport, allsång eller kräftätning. I år förändrades allt det när den första upplagan av Way Out West intog Slottsskogen. Med utmärkta artistbokningar, grymma klubbkvällar och framförallt en fantastisk stämning blev festivalen en av sommarens stora höjdpunkter. Vi välkomnar en ny tradition och ser fram emot minst lika mycket solsken nästa år!
Malmö Streets Project, Malmö
Utbytta gatstenar och informativa skyltar om Hippus Hoppus och Glans Bratulinus (jo, hiphopare och brats på skojlatin). Det finns ett pretentiöst franskt ord för en del av det som Malmö Streets Project sysslar med: Détournement. Ett konstbegrepp som myntades av situationisterna och som i vår tid förvaltas av konstnärer som Barbara Kruger och samhällskritikerna Adbusters. Vad Malmö Streets Project vill kan man inte vara säker på, men deras upptåg får oss att le och känna hysslusten spritta även i oss.
Lunds Studentaftnar, Lund
I fornstora dagar var det de intellektuella giganterna och politikerna som drog fulla hus till Lunds studentaftnar. Tiden har förändrats och föreningen har i valet av gäster varit i synk, både med sin verklighet och samtidigt uppdaterat vikten av att orka lyssna på samtal i realtid. År 2007 fyllde Lunds Studentaftnar 102 år och bjöd in storheter som Will Ferrell, Anita Ekberg, Christer Fuglesang och Dolph Lundgren.
Johanneskyrkan, Malmö
När de flesta kristna svenskar ängsligt kallar sig för ateister har en 100 år gammal jugendkyrka i stadens absoluta mitt lyckats locka till sig många nya själar under helgnätter. Receptet ligger i modet från Johannes församling att envetet, långsiktigt och fritänkande testa tankar, ljud och bilder i ett rum som ger stillhet och sinnesfrid — som alternativ till meningslöshetens ständiga brus utanför portarna.
Nöjesförbättrare
Saurabh Sinha, Stockholm
Saurabh Sinha är mannan bakom två av årets bästa nattklubbspalats. Först China på Chinateaterns som för många stockholmare räddade den regniga sommaren 2007 och fyllde oss med heta partyminnen att leva på resten av året. Fullsmockat med folk varje kväll som dansade och svettades som att det inte fanns någon morgondag. Toppenklubbar som Serious Party, Pom Pom och Tête à Claques avlöste varandra och stället fullkomligt sjöd av liv och lust i sommarnatten. Efter sommarens succé öppnade Sinha nattklubben 2.35:1 i Berns källare. Inredningen och klubbkonceptet i sig gör att besökaren lätt kan drömma sig iväg till New York eller Paris. 2.35:1 har snabbt etablerat sig som ett av Stockholms absolut trendigaste ställen och fyller definitivt ett tomrum.
Accelerator, Stockholm
Medan västligare stadsfestivaler med stor framgång återskapade 90-talet, och nordligare dito gick ännu längre tillbaka i tiden, så flyttade Acceleratorfestivalen till Frescati, utökade till två dagar och precis bokade varenda band vi var nyfikna på. Därmed fick stan sin första festival i mannaminne, och dessutom just den festival både vi inne på området och de alltför unga med perfekt insyn utanför stängslet så länge drömt om. Länge leve Accelerator!
Salong Giraff, Stockholm
Det var ett genidrag av Orionteatern att sätta upp Fredrik Strages Fans som pjäs. Men det är med Robert Fux som ondskefull konferencier i Salong Giraff som Orionteatern verkligen profilerat sig som en av de mest intressanta scenerna i år. Barnarbete, waldorfskolor och små äckliga hundar är förutom de stackars artisterna föremål för Roberts giftiga tunga. Hat är en underbar känsla och är det något vi är vansinnigt trötta på så är det att skratta med.
Hederspris
KB och Brogatan, MalmöJury
Göteborg: Carl Reinholdtzon Belfrage, Sofia Almlöf, Sebastian Lundfall, Pontus Hammarén, Ted Ljunggren, Emelie Nordkvist, Anna Håkansson, Johan Hilton och Bo Sjökvist.Malmö: Caitlin Mooney, Emil Broomé, Hanna Hallborg, Joakim Borda, Josefin Lindberg, Mattias Kroon, Martin Theander, Per Bergström, Sofia Petersen, Susannah Jaxbo, Tor Billgren.
Stockholm: Hannes Dükler, Sandra Engström. Patrik Forshage, Niklas Eriksson, Julia Skott, Erik Augustin Palm, Anna Lindstein, Olga Wirén, Felicia Jensen, Emelie Thorén, Madeleine Norling, Maina Arvas, Daniel Sparr, Anatselle Wieslander.
Stad:
Kategori:
