Foto: Daniel Stigefelt.

Vem fan är Daniel Redgert??

06:48 27 Jul 2017

Idag den 27 juli släpps Daniel Redgerts debutbok Vem fan är han?? – en handbok i hur man tar sig fram och gör sig ett namn i dagens Sverige.

I fjol lärde Daniel Redgert Frasse Levinsson hur man blir en Instagramkändis. Inför lanseringen av Daniels självbiografi tog de en fika på mediaelitens favorithak Brillo och pratade om att dricka alkohol inför arbetsintervjuer, varför Kristoffer Triumf är "en jävla fittkuk" och inte minst vem fan Daniel Redgert är.

Varför har du valt titeln Vem fan är han?
– Det är den vanligaste frågan jag får. Boken har jag skrivit för att besvara den frågan. Folk tror att jag har legat under en sten hela mitt liv och sen så hittade Hannah och Amanda mig och försökte göra mig till en stjärna. Det är fel uppfattning. Jag har kämpat och jobbat ganska hårt för att skapa en bra karriär och skapa mig en plats i mediasverige.


 

Som jag förstår det är det en handbok om hur man gör sig ett namn i dagens Sverige. Hur många procent av svenska folket känner till ditt namn?
– Kanske fyra och en halv. Det är det jag ska sprida nu. Nu börjar den riktiga resan. Nu ska jag vara på Akademibokhandeln i Flen, Borås och Sundsvall med den här boken och få bra utrymme i ställen. Förhoppningsvis är det kanske 50... Nej, det är optimistiskt. 35 procent som vet vem jag är efter det här. Det är ett steg på den folkliga resan.


Nöjesguiden #5, 2016.

Vad har varit svårast med att skriva den?
– Det är ändå jag. Det är min historia. Och jag öppnar upp för alla att ta del av den, kritisera den, håna den, skratta åt den, älska den. Det är väldigt jobbigt att vara självutlämnande när man aldrig har varit det. Det känns som att jag har byggt upp en karaktär och så är allt jag har gjort för att hålla den bilden levande. Nu vill jag vara hela jag och en människa med funderingar och ångest. Hela paketet, vilket jag tror kommer vara till min fördel. För man blir mer likeable. 

Vad har det varit jobbigt att vara självutlämnande kring?
– Hela gaygrejen. Den tycker jag är skitjobbig. Jag vet inte vad det är. Men det är för att jag är från en stad där man... Jag bodde på en gata i Västerås. Det var en kille i min ålder som bodde snett mitt emot i ett gult hus. Han var alltid bögen i det gula huset. Jag bestämde mig för att inte bli bögen i det gula huset. Jag ville vara jag. Inte en läggning. Den har jag aldrig pratat om. Nu när jag gör det känns det som att jag kommer att befria mig själv från de bojorna. Det är så sjukt för jag har svårt att få vänner av den anledningen. Så fort man kommer till "Lever du i ett förhållande? Träffar du någon?" vänder jag om och drar. För att jag vill inte prata om det. Det är väldigt besvärligt.

Vad fick dig att vilja berätta om det just nu?
– Nu är jag ju för fan 25 år gammal. Jag lever i mediasverige. Det är inte en big deal. Det kan till och med vara till min fördel. Minoriteter får mer och mer utrymme idag. Och om man googlar mig står det "Daniel Redgert pojkvän". Då känns det konstigt att inte prata om det.

Hur känns det inför lanseringen?
– Det känns spännande. Jag tror det kommer gå väldigt bra för boken. För jag tror att det är många som, det låter hur klyschigt som helst, men kommer att inspireras. Människor med stora drömmar som inte riktigt vet vilken väg de ska ta för att nå dit. I och med att jag är en pr-människa har jag bakat in alla pr-verktyg i boken. Därför tror jag att den kommer att bli väldigt omskriven.

Vad är det som gör att du tror att den kommer att bli omskriven?
– Dels har jag bakat in många personer. Jag har sett till att folk med stora kanaler är en del av historien. De är ju det också. Men jag har sett till att skriva det för att de ska förstå det och uppskatta det. Det finns något prestigefullt med att vara med i en bok.

Är det Perfect Day-gänget du snackar om nu?
– Inte så mycket. Det är mer bloggtjejerna. De har ungt following som sitter hemma och läser. Så ser de att någon som var vi för fem år sedan har skrivit en bok. De är klart att de också vill läsa den.

Köper deras läsare böcker?
– De köper böcker om det är rätt person som har skrivit den. Man ser det på kändisböckerna som kommer nu. Therese Lindgren har sålt typ 100 000 ex av sin bok. Forni har sålt 20-30 tusen. Det är jättemycket för att inte vara författare.

Hur många tror du Viktor Frisks adhd-bok har sålt?
– Jag såg för någon månad sedan att den hade sålt över 10 000, vilket är bra på den lilla tiden den hade varit ute då och med tanke på att den är så nischad.

Framförallt när den är nischad till folk som har adhd.
– Ja och folk som är sex år. Jag hade inte köpt den boken. Även om jag hade haft adhd. Det är den nya typen av författare. Jag tror att vi behöver den för att föryngra bokläsandet. Annars kommer böckerna dö. Mari Jungstedt kan ju inte föryngta bokläsandet. Det måste vara Therese Lindgren, Michaela Forni och numera Daniel Redgert.
 

" Jag kände mig som världens jävla kung"


Kan du bjuda Nöjesguidens läsare på några tips från boken. Vad får man lära sig?
– Man får lära sig att om man vill vara rolig på en arbetsintervju så kan man dricka lite alkohol innan. Om man inte har råd att betala hyran kan man sno olika saker från jobbet. Plocka festciggfimpar från gatan. Hyra ut alla tänkbara sängplatser hemma för att få hyran betald åt en. Hur man slipper betala hotell, för man kan sova på centralstationen. Fast nu har de bytt ut skåpen som jag sov i. Man får också tips på hur man skriver ett cv som någon kommer bry sig om att läsa. När jag får ett cv skickat till mig är det vanligt att det handlar om vad den personen vill lära sig. Det finns tusen människor som vill lära sig. Du måste ju för fan erbjuda någonting. Och om du inte har de erfarenheterna så skaffa dig dem innan du skickar ditt jävla cv.

Det här med att vara full på en arbetsintervju... Jag misstänker att du talar av egen erfarenhet.
– Ja. Det är ett kapitel om hur jag var på arbetsintervju på en PR-byrå i Stockholm. Det var en riktigt haggig pr-kvinna som hade byrån. Jag skulle dit och jag var så nervös. I nervositet bygger man upp barriärer mellan sin riktiga personlighet och den personen man vill möta. Så för att bryta ner den barriären tänkte jag att om jag dricker innan kommer jag vara precis så härlig som jag brukar vara. Då hällde jag ur vattnet ur en Ramlösaflaska och fyllde den med vitt bag-in-box-vin. Tog en plunta med vodka eller whisky eller något. Satte mig på ett café på Östermalm. Gick in på toan. Svepte halva flaskan. Tog två små shots. Borstade tänderna. Fyllde munnen med Listerine och tuggumi och gick upp och gjorde intervjun. Jag kände mig som världens jävla kung. Men jag fick inte jobbet.

Du fick inte jobbet?
– Nä.

Men det är ändå med som ett tips?
– Ja, för att jag tror att det var fel på henne. Den pr-byrån går inte så bra idag. 

Kan inte det vara ett tips som bara riktar sig till folk som vill jobba på en pr-byrå i Stockholm?
– Nej, det handlar om nervositeten. Du måste bryta ner den på något sätt om du är en skön typ och vill framhäva det. Det handlar inte om att man är alkoholist. Det är precis som när man dricker när man går ut. Man dricker för att bli en roligare människa. Och för att ha lättare att nå en annan människa. 

Det här med att plocka ciggfimpar på gatan då?
– Det var när jag jobbade med att plocka disk på Grill. Mitt första jobb i Stockholm. Man var ute och festade ganska mycket. Då feströkte man ju. Men det kostade ju att köpa cigg. Då tänkte jag att om jag bara plockar upp olika halvrökta cigg jag hittar på gatan kommer jag ha någorlunda fräscha cigaretter att ta med mig ut. Så gjorde jag det. Det funkade hur bra som helst.


Är det du som har skrivit baksidestexten till boken?
– Nej, det är förlaget.

Där står det i alla fall "Det intressantaste med Daniel är inte uppväxten i Västerås". Tror du att det är någon som tycker att det intressantaste med dig är uppväxten i Västerås?
– Ja, för det är den enda delen som folk inte vet så mycket om. Då pratar jag om min fanbase, för jag har faktiskt en sådan. Nu pratar inte jag om hela Sverige eller att intresset kring mig är särskilt stort. Men jag har ändå 150 000 podlyssnare varje vecka som undrar saker. Jag får mejl varje dag från olika personer. Jag har folk som kommer fram till mig när jag är ute. Det finns folk som undrar. Om det du vill göra är att förminska den här grejen...

Nej, absolut inte.
– Nej, jag fattar ju vad du menar. Jag tycker också det är kul. Men jag tror att det är en intressant del för de människorna. 

Är inte det här en bok för människor som bara vill bli kända utan att vara duktiga på någonting? 
– Nej. Det är inte en bok för dem. För de är ingen handbok i hur man blir känd. Det är en handbok för hur man förverkligar sina visioner för livet. Jag har upptäckt att nyckeln för ett lyckligt liv för mig själv är att hela tiden vara självförverkligande. 

I den här baksidestexten står det också att du vill göra revansch mot de som en gång var dina vänner. Vad är det som får dig att vilja göra revansch?
– Jag var utfryst och lite halvt mobbad under gymnasietiden. Då bestämde jag mig för att en dag ska ni alla vilja hänga med mig, och då kommer inte jag ge er det. Jag kommer neka er alla det. Jag tror att den starkaste drivkraften är revanschlust. Jag har en sådan jävla sjuk revanschlust hela tiden mot alla. Jag skulle till exempel varit med i Värvet, trodde jag, sen skulle jag tydligen inte vara med längre för att det är "för tidigt i min karrär". Min revanschlust nu mot Kristoffer Triumf... Jag vill krossa honom.

Hur såg den korrespondensen ut? Från att du fick det till att du inte fick det?
– Therese, min kollega som gör pr för boken, har mejlat med Kristoffers podproducent. Hon sa att Värvet vill ha med dig. Jag bara "Kul! Nice!". Sen kände jag att jag var tvungen att ta en lunch med Kristoffer för att se om det är sant. Då äter vi lunch på Brillo och han frågar mig hur jag kan hjälpa honom för att komma framåt i karriären. Om jag kanske kan göra lite pr och sådant för honom. Då frågar han vad jag ska ha för det och bara "Det är inte värt ett avsnitt i Värvet höhöh". När han säger det... Jag tänkte "Din jävla fittkuk. Du ska fan få se". Jag gick därifrån. Han fick betala för lunchen. Han fattade inte vad han tackade nej till. Om två år ska han böna och be för att ha med mig och då ska jag fan säga nej. 

I din podcast brukar du pressa dina gäster på vad de tjänar. Vad tjänar du på den här boken?
– Mitt förskott var på 250 000 kronor. Om den säljer mer blir det mer pengar.

Det är hyfsat ändå.
– Det är väldigt bra för att vara första boken. Det är otroligt bra för att vara första boken. Det betyder att de tror mycket på den. 

Baksidestexten slutar med att du "tar dig upp för det allra högsta trappsteget". Vad är det?
– Det är som sagt inte jag som har skrivit den. Men jag tror att det de syftar på är att jag började på Perfect Day.

Är det det allra högsta trappsteget?
– Nej, det är inte det. Det är ett väldigt stort trappsteg och har betytt väldigt mycket för mig. Jag älskar Hannah och Amanda och allt de har gjort. Men jag är 25. Min resa är väl inte slut här?

Kommer vi få se fler böcker från din penna?
– Ja, det är klart. Jag har redan fått lite erbjudanden om nästa. 

Vem fan är han?? finns ute nu. 

Glöm inte att följa Nöjesguiden på Facebook.

Stad: 
Kategori: 
1 Visa kommentarer (1)

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Senaste filmrecensioner

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!