Det går bra för stockholmskillarna i Urban Cone, som spelar på Debaser Medis ikväll. De har precis släppt sin andra EP och för några månader sedan stod de som förband till Foster The People. Nyligen spelade de in en musikvideo i Kanada och på sommarschemat står festivalspelningar i Tyskland, Frankrike och Sverige. Det har alltså inte varit lätt att boka in en träff med grabbarna. När Nöjesguiden äntligen får prata med tre av dem, hamnade fokus på deras ungdom och deras kommande debut.
Vi börjar från början tycker jag. Hur kom Urban Cone till?
-Vi träffades på gymnasiet, börjar Rasmus Flyckt, och upptäckte att vi delade samma musikaliska ambitioner och till viss del smak också. Vi kände att vi kunde göra något fett ihop.
-Sedan laddade vi upp låten Urban Photograph, fortsätter Emil Gustafsson. Den spred sig väldigt bra via bloggar och så. Det var väl då vi kände att fan, det finns ju faktiskt en efterfrågan på det här.
Och kort därefter blev ni signade av Universal?
-Ja, svarar Jacob Sjöberg. De kom fram till oss i vår loge och sa sig vara ”helt blown away”. Vi hade fått nys på att de var nyfikna på oss, men vi var osäkra på om de var där eller inte, så vi tänkte att vi bara kör vårt gig. Det gick bra, de visade sig vara intresserade och sen fick vi spela upp några demolåtar.
-Sjukt nervöst, men det gick bra, fyller Emil i.
Ni skrev kontrakt medan ni fortfarande gick i gymnasiet?
-Ja, nickar Rasmus. Jag skrev på kontraktet en vecka innan vi tog studenten.
Och sen dess har det gått som på räls.
-Nja, protesterar Rasmus. Inte på räls kanske men så som vi vill att det skulle göra.
Okej, vad är ”The-Urban-Cone-Way” då?
-Vi har tagit de vägarna vi känt att vi var tvungna att ta, svarar Emil. Det får inte lov att gå för snabbt.
Varför inte?
-Vi vill leverera vår musik, och vi tänkte att om vi släpper en skiva nu så kommer den inte att snappas upp av folk, förklarar Emil.
-Universal har en enorm kapacitet att få ut saker, fortsätter Jakob. Men för oss som är nya är det viktigt att vi får bygga upp saker. På så sätt blir det mer på riktigt och värdefullt.
Är det därför ni har släppt två EP med fyra låtar var istället för ett album med tio spår?
-Precis, nickar Rasmus. Det är för att vi ska slippa släppa en platta. Det är extremt läskigt att bli bortglömd. Vi ville ha en grund att stå på.
-Nu känns det också att folk verkligen väntar och längtar efter vår debutskiva, fyller Emil i. Jag tror att det är bra. Det är då det är kul att ge ut en skiva också.
Är det inte läskigare att spela ute i stora världen än att lira ett gig på Debaser där ni med säkerhet redan har en trygg fanbase?
-Nja, svarar Rasmus. Tvärtom tycker jag. I Tyskland går det bra av att döma på vår Facebooksida. Tyskland är i och för sig större, så rent procentuellt är vi faktiskt större här, det har du rätt i. Vi är från Stockholm och har spelat flera gånger i Stockholm så det är kanske därför.
Tyskarna har en fäbless för elektronisk pop.
-Jag tror inte att det var något vi valde, berättar Rasmus. Det bara blev så. Vi blandar väldigt mycket, vi har en twist mellan klubbmusik och lugnare musik. Våra låtar spretar egentligen väldigt mycket, exempelvis Black Ocean och Urban Photograph. Det gör oss unika, tycker jag.
Ert elektroniska sound drar ibland åt 80-talet…
-Ja, svarar Emil. Det är klart att man har lyssnat på ”sån” musik.
-Vi har lyssnat mycket på Kraftwerk och Depeche Mode men vi försöker aldrig att eftersträva att likna några andra, förklarar Rasmus. Det ligger ju till grund i nästan all modern musik, som The Killers och så.
-Vi försöker inte att sträva bakåt, fortsätter Emil. Man tar något man tycker är bra och gör sin egen idé av det.
Är det en del gammalt material på era EP:n som ni kanske skrev under er tonårstid?
-Det är en del, erkänner Rasmus. En del från gymnasiet. Men det är så vi har tänkt lite Urban Youth, det handlar om ungdom, om vår ungdom. Och det är någonstans det som låtarna handlar om så då känns det sjyst att släppa dem.
Ni spelar på Debaser Medis på lördag och ryktet går att ni är helt fantastiska på scen. Vad är hemlighet?
-Det är lite av vår grej, förklarar Jacob. Vi vill göra det på riktigt för det är då det känns äkta. Vi är väldigt självkritiska och vill att allt ska vara perfekt. Sen repar vi väldigt mycket också.
-Det är väldigt viktigt att det låter bra live, fortsätter Rasmus. Vill man kalla sig för band, måste man också kunna spela låtarna live.
Så vad ska ni göra i sommar? Förutom att spela i Frankrike och Tyskland och på diverse sommarfestivaler här hemma.
-Vi ska spela in vårt album, berättar Rasmus.
-Vi ska spela in den själv, fyller Emil på. Precis som vi gjorde med vår andra EP. Vi spelar in i Rasmus vardagsrum.
Berätta!
-Tio spår, börjar Jacob. Och den kommer att heta Our Youth.
-Det blir fyra gamla låter och sex nya, fortsätter Rasmus. Det blir lite som att släppa vår egen dagbok och det är stort. Det är inte många som får göra det.
Ärligt talat, ni lever ju värsta drömlivet. Om någon hade kommit fram till er och berättat att ”om två år lever ni såhär”, hade ni trott på det då?
-Det är klart att man har tänkt tanken, erkänner Emil. Och drömt om det här, men inte att det skulle bli på riktigt. Aldrig.
Urban Cone har precis släppt sin andra EP Our Youth Part 2 (Universal) och ikväll spelar de på Debaser Medis.
