I rummet mellan hiphop, pop och swingjazz har Movits! hittat en genre som tagit dem till en hel del av jordens alla hörn. Karin Londré träffade dem för att prata om nya plattan, att tillfredsställa gamla fans och det norrbottniska utifrånperspektivet.
Skivbolaget Goldenbests lokaler på Hornsgatan i Stockholm är en omgjord filmskola. Två halvtrappor ner från gatuplan gör ett antal musikaliska konstellationer, vars låtar du dansat till under blöta kvällar tidigare, soundtracket till dina framtida fyllor. Här har Movits! sin studio, och det är i den jag träffar två av bandets tre medlemmar – Johan Rensfeldt och Joakim Nilsson. Trions sista pusselbit Anders Rensfeldt bor kvar i Norrbotten, och tillsammans släpper de nu sin fjärde skiva, som fått titeln Dom försökte begrava oss, dom visste inte att vi var frön.
– Jag skulle nog säga att den är lite punkigare och lite argare än det vi gjort tidigare. Det här är ett steg mot något nytt, vi utvecklas ständigt Och sen har vi aldrig varit så lite swingjazz som nu, det är som att det blivit mindre sånt för varje skiva, säger Johan Rensfeldt, och Joakim Nilsson fortsätter:
– Man kan säga att vi gjorde 40-50-talsgrejen på första plattan, 60-talet på andra, 70-talet på tredje, och nu har vi landat i något slags 80-tal.
Det har gått sju år sedan de släppte sin första skiva, superframgången Äppelknyckarjazz. Sju år och ändå räknar Movits! med att folk kommer klaga på att nya skivan inte låter som debuten. Men mottagandet är ingenting de tänker på i skapandeprocessen.
– Jag skulle ljuga om jag sa att det inte spelade roll om folk inte gillar det vi gjort. Det finns alltid nåt nervöst med att släppa nya grejer. Men den känslan har ingen bestämmanderätt när vi gör musiken, säger Joakim.
– Om vi tänkte på vad folk kommer tycka lär det ju sluta med att vi bara vågar spela de fem snabbaste låtarna… flikar Johan in.
Ni kommer bara köra Äppelknyckarjazz om och om igen…
– Ja, det är ju lite så det skulle bli isåfall, och man måste utmana sig själv, fortsätter han.
Det där med utveckling och att utmana er själva – är det nåt ni jobbar på medvetet, eller händer det bara automatiskt?
– Det finns inget självändamål i att hitta på nåt nytt, men som man är som person… Det är två år sedan förra plattan och vi har ändrats som människor. Förhoppningsvis är det en framåtrörelse, både personligt och musikaliskt.
– Har man spelat en låt 750 gånger är det inte så kul att skriva en till likadan. Det kan fortfarande vara kul att spela den, vi kör Äppelknyckarjazz ganska ofta live, ja, nästan alltid, och det är kul. Men vi vill inte sätta oss ner och skriva den igen, säger Joakim.
Skivans titel, Dom försökte begrava oss, dom visste inte att vi var frön, är så lång att Joakim Nilsson beskriver den lite som en fuck you-grej bara i sig, “det är asjobbigt att skriva ut den”. Uttrycket sprang Johan Rensfeldt på för nåt tag sen, och han har lyckats spåra den åt två håll: antingen var det nåt som myntades under mexikanska revolutionen eller av hbtq-personer i Ryssland under 70-talet. Plattan är den första som släpps på Antarktis Records, bolaget Movits! nyligen startat med Zacke. De har samarbetat med rapparen sen de började släppa skivor, och allihop har rötterna i Norrbotten. Numera bor tre fjärdedelar av gänget i Stockholm, men trots det menar Joakim Nilsson att de lyckats behålla sitt medfödda utifrånperspektiv.
– När vi bodde i Norrbotten var vi verkligen inte en del av musik-Sverige, eller inte Stockholms musik-Sverige i alla fall. Det är vi nog inte nu heller, nu är vi istället här och verkligen ser att vi är utanför… Johan fortsätter:
– Musikaliskt har det säkert påverkat oss att vi bor här, för vi sitter här med alla de som är i den här lokalen. Men samtidigt – ju mer vi är i Stockholm desto mer märks det att att vi går in och pratar om typ… gruvindustrin.
"Dom försökte begrava oss, dom visste inte att vi var frön" finns ute nu. Läs också: Nöjesguidad: Zacke.
