Ledare: Nu reder vi ut det här

I fortsättningen tänker jag skriva för de människor i samhället som inte förskräcks av unga tjejer i maktpositioner."Jag tycker faktiskt att det är oförsvarsbart att ställa sig bakom glitterläppglans när det finns en hel värld som plågas bakom det. Det finns musik och kultur som angriper denna svulst utan att vara nödvändigtvis politiska eller pekfingrande som Nöjesguiden skulle kunna uppmärksamma men inte gör det."
Ovanstående citat är signerat en Aaron, som demokratiskt uttrycker sina åsikter i en bloggkommentar till ett inlägg på barstol.nu - en gruppblogg för gråtrunkande 35-åringar. Inlägget som den bestörte Aaron kommenterade hade rubriken "Nöjesguiden - en hadesvandring". Och även om hadesvandring är ett otroligt kul ord så blir jag ändå lite fundersam. Jag har i många år hört och läst en otrolig mängd kritik mot just den här tidningen. Let's face it - det otroligt populärt att dissa Nöjesguiden. Så är det när man är vass och bra. Hemma framför datorn har folk suttit och spytt nätgalla varpå de timmar senare stått och tiggt ölbiljetter på något av våra events. Charmigt.
Den senaste tiden har däremot Nöjesguidenhatet förändrats. Det finns därute fortfarande, men nu handlar det till stor del om att en ung tjej är chefredaktör. För första gången på vad som känns som tusen år vill jag tillägga.
Jag har därför den senaste tiden lagt ner extra mycket tid på att ta del av det här hatet. Nu är det ju personligt.Dagarna efter att jag tog över Nöjesguiden så ramlade jag in på en en otroligt bisarr blogg skriven av en matjournalist vid namn Stefan Stenudd. Han förfasade sig över att Nöjesguiden minsann fått en bimbochef och att det garanterat skulle bli dess förfall. För dig som inte känner till det så är jag nämligen 23 år gammal och tjej. Men Stefan, oroa dig inte! Du hinner i kapp så småningom. Det är ju bara år 2009.
Jag blir faktiskt helt matt av hur fördomsfulla vissa människor är. Sedan lugnar jag ner mig och tänker efter. Kanske borde jag inte ta åt mig av kritiken som kommer utifrån? Alla dessa småbittra gubbar (det måste väl ändå bara vara gubbar som kan hata att en ung tjej blir tidningschef?) som sitter och blir alldeles röda i ansiktet av ilska när de ser mig intervjuas i Resumé. Jag kanske inte borde bli arg på dem, utan snarare tycka synd om dem? Och så har jag bestämt, jag kommer inte att ta åt mig. Jag har inte tid. Jag vill bara att ni ska veta att jag iakttar er, och att ni inte blir av med mig så lätt. Och så ger jag er mitt lovord: att det här är första och sista gången jag adresserar er i min ledare. I fortsättningen tänker jag skriva för de människor i samhället som inte förskräcks av unga tjejer i maktpositioner. För tro det eller ej, det kryllar av oss därute. Men innan jag avrundar helt så tänker jag reda ut en sista grej.
Ett utav de mest frekventa ryktena som kommit tillbaks till mig den senaste tiden är det om att Nöjesguiden ska bli en renodlad tjej-tidning - precis som kvällstidningarnas fredagsbilagor. Ja, varför inte? Jag är ju som sagt en ung tjej som dessutom inte ser ut som en hadesvandring, Klart att den fördomsfulle drar sådana slutsatser. Så, kommer jag att
förvandla Nöjesguiden till en tjejtidning?
Nej.
Om jag känner mig kränkt av ryktet?
Inte det minsta.
Ciao.