Låt kettlebells ta plats!

Jag tror aldrig någon talat om träning på en vernissage. Det har varit ett ämne svårt att naturligt referera till medan den andre läppjar på ett glas vitt och pratar om postkoloniala strukturer. 

– Bilden visar hur västerländsk kultur vill definiera människor och…

– Det är lustigt, för min PT vill gärna definiera mig mer. 
 

Det finns helt enkelt få naturliga öppningar i samtalen.
 

Även i konst om fysiska utmaningar, som när Brancusi gick från Bukarest till Paris, eller när en elev på Konsthögskolan gick från Stockholm till Österlen för några år sedan (för att sedan sluta med konst, sannolikt av utmattning), är det ingen som diskuterar det som powerwalking eller multisport. Efter att Marina Abramovic gått halva Kinesiska muren, cirka 320 mil, var det ingen som frågade hur bra hennes kondition blivit.
 

För hur kroppsligt kämpig konsten än är, handlar den alltid primärt om själen och hjärnan. Kroppen är mest ett förband på konserten. Det kan vara spännande och kul, men är aldrig huvudnumret.

Trots det tränar konstnärer i det tysta, men mer utifrån ett müsliperspektiv på fitness. Kroppen kan med andra ord vara ett förändringsbart verktyg för att uppfatta små vibrationer i atmosfären, som inte är förnimbara av intellektet. Bara det inte handlar om något så simpelt som att vara snygg naken.
 

Nu finns det inte bara konstnärer på konstscenen, utan även lärare, skribenter, gallerister och konsthalls- och musei-personal. Där är det sämre ställt med träningen. Det är inte bara tyst om fysisk aktivitet, utan även tomt på tränings-tillfällen i kalendern. (Jag vet att det bantas en del, vilket inte är samma sak.) Det är kanske inte så underligt eftersom den huvudsakliga arbetsuppgiften är att tolka konst, alltså helt intellektuellt.
 

De största semlorna är, inte helt otippat, de medelålders männen med makt. Chefer, professorer och galleristpampar som istället satsar på dieter och rätt kläder. Det betyder att DASH- eller TLC-dieterna matchas med något från franska Arnys (kända för sin Le Corbusier-kavaj), kanske något från Prada, eller åtminstone liknar det. Det kommer en ny säsong av Svett & Etikett. Den här gången hoppas jag verkligen att allas vår Kalle Zackari Wahlström penetrerar konstvärlden och ställer den klassiska frågan: ”Vad gjorde du före kettlebells?”

1. 6th Sense

Minibar, Hälsingegatan 33, till den 7 februari

Börja din workout med att faktiskt infria nyårslöftet och ta dig till stans smartaste, lilla häng och öva infallsövningar. Din PT kommer älska dig.

 

2. Lisa Tan 

Galleri Riis, Rödbodtorget 2, till den 21 februari

Gillar du att utmana dig själv och pressa dig till nya nivåer? Maxa då din uthållighet med Lisa Tans trestegsprogram: Waves, Notes from the Underground och Sunsets. Gör många upprepningar.

 

3. Mierle Laderman Ukeles

Marabouparken, till den 26 april

Äntligen har den amerikanska klassikern Maintenance, som gör vardagssysslorna till något storartat, kommit till Sverige. Med obegränsat antal sets tar det aldrig slut.

 

4. Petra Lindholm 

Galleri Magnus Karlsson, Fredsgatan 12, till den 15 februari

Känn dig som en bergsbestigare med nya Whiteout! Närmare den verkliga upplevelsen av bergsklättring i Nepal kommer du inte komma. Släpp loss din inre Sherpa.

 

5. Patrick Nilsson 

Galleri Flach, Hälsingegatan 43, till den 14 februari

SATS påstår att den gamla sortens ”militära” PT, som hotar och skriker, har försvunnit. Men de finns alla utställda under titeln Dead Bastards och är vår gemensamma målbild.