Jag tänker fortsätta skriva om orättvisan mellan det kvinnliga och manliga modet. I förra numret pratade jag om strandmodet, där tjejer ska ha minimala bikinidelar och killar ska ha oversized badshorts med kallingar under. Den här gången tänker jag gå in på en annan del av sommarmodet, nämligen shorts och kjolar.
Oavsett hur medvetna vi är eller inte är finns det standarder som tillämpas av samhället, där killar av någon anledning ska ha långa shorts och tjejer ska ha korta. Från detta bör man inte avvika, då avviker man nämligen från allt som i vår kultur anses vara manligt och kvinnligt. Exempel följer nedan.
Om en tjej har långa, löst sittande shorts, ses det som boyish. Den enda möjligheten för en tjej att ha ett par långa shorts utan att svika sin könstillhörighet är att ha dem väldigt tajt, vilket under varma sommardagar leder till att shortsen helt tappar sin funktion. För att en tjej ska kunna ha en korrekt, icke publikt stötande och förhållandevis “feminin” stil, samt inte väcka spekulationer om varför hon vill se pojkaktig ut, ska shortsen vara korta, och gärna så korta som möjligt. Detta för att, som jag även nämnde angående strandmodet, tjejer ska visa upp sina kroppar för hela världen.
Om en kille däremot skulle ta på sig ett par kortare shorts finns det inget boyish i närheten, utan tvärtom. Då är han plötsligt homosexuell och gillar att ha falukorv i röven. Detta för att kvinnan är den som förväntas visa upp sin kropp, och när en kille intar positionen som objekt är hans manlighet plötsligt i fara och han antas vara gay. Allt för att den i förväg bestämda standarden ifrågasätts och utmanas (erkänn nu killar, enda anledningen till att David Beckham inte anklagas för att vara bög är att han spelar macho fotboll).
Något annat utmanande är när män tar på sig kjol, vilket tycks reta gallfeber på svennefolket. Exempelvis tog en manlig tunnelbaneförare i Stockholm för ett par år sedan på sig kjol efter att det klargjorts att männen inte fick ha shorts, utan trots sommarvärmen endast tilläts bära långbyxor. Konduktören ansåg detta orättvist, och jag kan inte annat än att hålla med. Om nu kvinnan godkänts en plats i den manliga byxan, är det på tiden att männen kan dra på sig kjol utan att inskränkta personer höjer på ögonbrynen.
Om vi tar några steg utanför Sveriges gränser, exempelvis den inte särskilt långa vägen bort till Skottland, är kjolklädda män inte bögar utan upprätthåller traditioner. Förflyttar vi oss ytterligare något, exempelvis till norra Afrika, har männen till och med tagit på sig klänning, om än i förenklad form. Och ja, jag vet att någon av er kommer räcka upp handen och säga “Men du Sandra, Hope gjorde ju en att afrikainspirerad klänning till män detta året”. Sant.
Skillnaden på klänning och kjol är dock i mina ögon att Sveriges män är ett gäng trendkänsliga får som inte vågar göra annat än att följa strömmen, och om denna ström heter “oversized” och överdrivs mer för varje år som går, blir en blandning av en väldigt stor t-shirt och klänning en naturlig utveckling på detta fenomen. Det går till och med att fortsätta ha sina snortajta Cheaps under. Men steget till att dra av sig den manliga byxan och kliva in i en kjol, oavsett hur maskulin designen må vara, är så stort att det antagligen är enklare att få män att börja använda BH.
De orättvisa skillnaderna mellan det manliga och kvinnliga modet är ett löjligt påhitt, en konsekvens av flera tusen års manligt makthavande, där skillnaden mellan de arbetande, bestämmande männen och de hemmavarande kvinnorna tydligt skulle markeras. Men nu är året 2008. I Sverige har vi haft kvinnlig rösträtt i snart hundra år, det finns lika många kvinnor som män på arbetsmarknaden, männen får till och med ta pappa-ledigt. Ändå ska vi fortsätta separera oss genom könstillhörighet, inte som individer? Ni hör ju själva hur gammaldags det låter.
Kom igen nu, folket. Våga ta vårt jämlika samhälle ett steg längre. Våga utmana det nutida modet på ett sådant sätt att kjol blir standard i alla nya herrkollektioner, och att även den mest feminina kvinna kan bära baggy shorts utan att lämna sina fellow systrar bakom sig.
Oavsett hur medvetna vi är eller inte är finns det standarder som tillämpas av samhället, där killar av någon anledning ska ha långa shorts och tjejer ska ha korta. Från detta bör man inte avvika, då avviker man nämligen från allt som i vår kultur anses vara manligt och kvinnligt. Exempel följer nedan.
Om en tjej har långa, löst sittande shorts, ses det som boyish. Den enda möjligheten för en tjej att ha ett par långa shorts utan att svika sin könstillhörighet är att ha dem väldigt tajt, vilket under varma sommardagar leder till att shortsen helt tappar sin funktion. För att en tjej ska kunna ha en korrekt, icke publikt stötande och förhållandevis “feminin” stil, samt inte väcka spekulationer om varför hon vill se pojkaktig ut, ska shortsen vara korta, och gärna så korta som möjligt. Detta för att, som jag även nämnde angående strandmodet, tjejer ska visa upp sina kroppar för hela världen.
Om en kille däremot skulle ta på sig ett par kortare shorts finns det inget boyish i närheten, utan tvärtom. Då är han plötsligt homosexuell och gillar att ha falukorv i röven. Detta för att kvinnan är den som förväntas visa upp sin kropp, och när en kille intar positionen som objekt är hans manlighet plötsligt i fara och han antas vara gay. Allt för att den i förväg bestämda standarden ifrågasätts och utmanas (erkänn nu killar, enda anledningen till att David Beckham inte anklagas för att vara bög är att han spelar macho fotboll).
Något annat utmanande är när män tar på sig kjol, vilket tycks reta gallfeber på svennefolket. Exempelvis tog en manlig tunnelbaneförare i Stockholm för ett par år sedan på sig kjol efter att det klargjorts att männen inte fick ha shorts, utan trots sommarvärmen endast tilläts bära långbyxor. Konduktören ansåg detta orättvist, och jag kan inte annat än att hålla med. Om nu kvinnan godkänts en plats i den manliga byxan, är det på tiden att männen kan dra på sig kjol utan att inskränkta personer höjer på ögonbrynen.
Om vi tar några steg utanför Sveriges gränser, exempelvis den inte särskilt långa vägen bort till Skottland, är kjolklädda män inte bögar utan upprätthåller traditioner. Förflyttar vi oss ytterligare något, exempelvis till norra Afrika, har männen till och med tagit på sig klänning, om än i förenklad form. Och ja, jag vet att någon av er kommer räcka upp handen och säga “Men du Sandra, Hope gjorde ju en att afrikainspirerad klänning till män detta året”. Sant.
Skillnaden på klänning och kjol är dock i mina ögon att Sveriges män är ett gäng trendkänsliga får som inte vågar göra annat än att följa strömmen, och om denna ström heter “oversized” och överdrivs mer för varje år som går, blir en blandning av en väldigt stor t-shirt och klänning en naturlig utveckling på detta fenomen. Det går till och med att fortsätta ha sina snortajta Cheaps under. Men steget till att dra av sig den manliga byxan och kliva in i en kjol, oavsett hur maskulin designen må vara, är så stort att det antagligen är enklare att få män att börja använda BH.
De orättvisa skillnaderna mellan det manliga och kvinnliga modet är ett löjligt påhitt, en konsekvens av flera tusen års manligt makthavande, där skillnaden mellan de arbetande, bestämmande männen och de hemmavarande kvinnorna tydligt skulle markeras. Men nu är året 2008. I Sverige har vi haft kvinnlig rösträtt i snart hundra år, det finns lika många kvinnor som män på arbetsmarknaden, männen får till och med ta pappa-ledigt. Ändå ska vi fortsätta separera oss genom könstillhörighet, inte som individer? Ni hör ju själva hur gammaldags det låter.
Kom igen nu, folket. Våga ta vårt jämlika samhälle ett steg längre. Våga utmana det nutida modet på ett sådant sätt att kjol blir standard i alla nya herrkollektioner, och att även den mest feminina kvinna kan bära baggy shorts utan att lämna sina fellow systrar bakom sig.
Stad:
Kategori:
