Det rinner droppar längs fönsterrutorna och imman gör att man inte ser ut. Det står en ensam tjej med sur mun framför fönstret. Ungefär enda platsen i hela lokalen man kan få vara i fred. Det är tjockt med folk. Det är sjukt mycket folk rättare sagt.
Jag vet vem tjejen är, jag känner hennes pojkvän. Han står bara någon halvmeter från mig i baren och är på bra humör, verkar full. Undrar varför hon är ensam där borta. Orup sjunger och det går ett kollektiv ”åhh” på dansgolvet: ”Jag har hört på radion idag att vi har solsken över hela vår stad…”.
Jag krånglar av mig kavajen, tänker att jag aldrig kommer att få beställa i den här jävla baren. Det gick snabbt när jag bestämde mig för att åka hit. Färgfabriken liksom. Ska man orka? Kön var sjukt lång men gick ändå rätt fort. Rökte fem Marlboro menthol under tiden. Utbytte blickar med en kille i kön. Han är helt okej snygg, han är alltid i Gubbrummet. Han är två meter lång och vi kommer säkert hångla någon gång. Tydligen är halva Stockholm här. Folk är snygga. Glada. De dansar och sjunger med i allt. Men nu står jag i baren. Eller knuffas runt snarare. Får ögonkontakt med bartendern och inom tio sekunder har jag tre flasköl i handen. Det rinner droppar längs med dem.
Orup fortsätter: ”…det låter väldigt underligt, för jag har bara regn hos mig.” Tänker att Orup är jävligt bra ändå. Vissa dansar tryckare, bara en sådan sak. Men de flesta dansar liksom själva, fast med varandra. Gestikulerar och lever sig in. Det ser rätt roligt ut när man står bredvid och tittar. Jag står och halsar den kalla ölen, en tjej jag känner lite grann fullkomligt skriker i mitt öra för att jag annars inte hör vad hon säger. Jag nickar och ler. Vet inte ens vad vi pratar om. Total Ecplise of the Heart spelas. Ännu ett kollektivt ”åhh” i lokalen. Men någonting är fel. Det är en känsla jag känner igen. Ungefär som att jag står i kvicksand. Den känslan kommer varje kväll nuförtiden. Jag har kavajen i handen och ölen och det är ju fest. Jag är på Natten, det är onsdag kväll och sommar. Min mobil vibrerar och jag lirkar upp den ur väskan och jag vet ju att det inte är du. Det var många veckor sedan det var du. Och kvicksanden suger ner mig. Den helt okej snygga killen från kön går förbi och ska beställa. Bonnie Tyler skriker ”I really need you tonight.” Han ler mot mig och det gör mig ledsen och jag vet varför. För det är inte du. Allt som är fint och bra och vackert och underbart är du.
Allt som är dåligt med.
Natten är den ambulerande balladklubben som har huserat det senaste året på bland annat Reisen, Och himlen därtill och Färgfabriken. Sista klubbkvällen ägde rum den 4 augusti och klubben är nu nedlagd på obestämd framtid. Men vi hoppas innerligt att den dyker upp igen. www.natten.eu
