Berätta om första gången ni träffades.
- Ariel var vän med en vän till mig och ändå hade jag aldrig träffat honom. Förrän jag såg honom på en spelning tillsammans med en av mina tjejkompisar. Min polare var lite förälskad i Ariel och sa ”Han är så söt och så ser han ut som Kurt Cobain”. Jag fattade inte alls vad hon såg i honom och dessutom var hans exfru där. Hela kvällen var bara väldigt skum.
- Jag och mitt förra band skulle öppna för Ariel på en spelning i Hollywood. På dagen så kom Ariel förbi mitt hus och lånade min 4track, så vi hängde lite och jag fick träffa hans vänner. Så kom vi på att vi delade samma intresse kring kassettinspelningar, bla, bla, bla. Sen så hade vi våra spelningar på kvällen och så två dagar senare blev vi ihop. Ja, för ungefär sex år sedan.
- Eftersom vi umgås så mycket så tror jag att det är oundvikligt. Ariel använder ibland mina kläder mer än vad jag gör, haha. Vi lånar instrument av varandra också. Men hur vi agerar på scenen, tycker jag, ändå är väldigt olika. Jag är mer teatralisk, gillar att dansa och är femininare. Jag skulle vilja säga att vi är olika men ändå olika samtidigt.
- Jag var det faktiskt. Och det var ju kul… tills han sparkade mig. Vi var redan ihop men han sparkade mig från bandet efter ett år på grund av min lathet. Du vet, när man spelar i sin pojkväns band kan man ibland känna att man inte behöver anstränga sig så värst. Det är lätt hänt att man blir lite lat.
- Vi gjorde mer saker tillsammans i början. Man vill ju imponera på varandra, såklart. Men vi slutade att göra saker tillsammans efter ett tag för jag tror att Ariel ville det mer än jag. Jag däremot ville fokusera på andra saker. Sen började Ariel få fullt upp med sina grejer också. Det tar tid att skapa och spela in bara för mig, så om vi skulle göra några samarbeten hade vi försökt hitta tid för det. Men jag tror inte det skulle ha gått.
- Nej, jag blir bara tjurig. Däremot så ser jag direkt på Ariel om det är något som han gillar. När han bara ler och rycker lite på axlarna så vet jag vad det betyder. Om han däremot blir exalterad eller dansar till det då vet jag att han gillar det.
- Ariel gillar det. Han gillar ärlighet. Om han frågar om jag har några synpunkter på hans musik så krävs det ärliga svar. När han frågar vad jag tycker som hans senaste spelning så lyssnar han alltid på vad jag har att säga och uppskattar det verkligen. Ariel är definitivt mycket bättre än jag på att ta kritik.
- Absolut Ariel. Utan tvekan. Sen så får jag inte lika mycket träning som honom. Ariel har ju spelat live flera gånger förr. Jag skulle kanske kunna bli en bättre sångerska än vad jag är nu men som sagt, latheten. Jag är lite för lat.
- Våra scheman brukar klaffa väldigt bra. Ariel åker däremot oftare på turné än vad jag gör men det skadar inte att få vara lite ensam. Jag är lite av en enstöring. Men när han är hemma så hänger vi. Vad som helst funkar. Vi känner inget behov utav att planera ”myskvällar”. Vår fritid och vår tid som är avsatt för arbete smälter ihop mer eller mindre.
- Det är ju så att jag känner till några men vet du, jag tar det som en komplimang. Att andra tjejer tycker Ariel är snygg eller sexig. Men! När dessa tjejer försvinner och inte vill ligga med Ariel då, har vi ett problem. Då blir det nog personligt för mig. Alla flickvänner vill ju ha en snygg och talangfull pojkvän. Varför skulle man inte vilja stötta på min pojkvän då?
- Fast sen så hade jag ju varit dum om det inte varit så. Att tjejer eller killar vill ligga med honom. Det är bara normalt när man åker på turné. Men som sagt, det är okej, jag är inte alls orolig. Vi har ett stadigt förhållande och vi litar på varandra. Hade det varit lite jobbigt och komplicerat så hade jag kanske blivit mer svartsjuk.
- Nej! Absolut inte. Eller jo, kanske. Om en kille verkligen hade stött och klängt på mig, då hade Ariel nog blivit riktigt förbannad. Men det har aldrig hänt. Tro det eller ej, vi bråkar aldrig om sådant.
Geneva minns första gången ni träffades. Gör du?
- Den där frågan innebär bara trubbel för mig. Naturligtvis har hon rätt och jag har fel. Men jag tror att det var i en skivbutik. Vi stod båda inne på ”nyligen släppta”-avdelningen. Fast nu, när jag tänker efter så såg jag henne före på en fest någon gång. Om jag minns rätt nu.
- Att hon var en jäkla bitch.
Förlåt?
- Nej, jag skojar bara med dig. Jag tyckte att hon var söt.
Och detta var för sex år sedan. Nu bor ni ihop. Hur är det att bo ihop med en annan musiker?
- En annan musiker? Enkelt. Varför? Därför att jag inte ser henne som en musiker. Jag ser inte ens mig själv som musiker.
Hur menar du?
- Nej, vi är konstnärer med konstnärssjälar. Och hur det är att leva med en konstnär? Jag har gjort det förr och för det mesta så är det galet men med Geneva… med henne är det bra. Jag älskar henne, så enkelt är det.
Influerar ert kärleksförhållande dig i ditt skapande?
- Ja, helt klart. Sen jag träffade henne och sen hur min musik har utvecklats vidare så tycker jag definitivt att det har haft en påverkan. Utan tvekan.
- Haha, är du galen? Jag är inte tillåten att kritisera Geneva. Aldrig.
- För att det gör henne väldigt upprörd.
Men du behöver ju inte såga henne. Man kan ju kritisera på ett vänligt sätt också?
- Precis, det tycker jag också. Men ändå får jag inte lov att uttala mig om något. På senare tid har jag försökt att föreslå grejer, ge henne mina två cent men hon insisterar på att hon inte vill ha min hjälp. Hon vill gå sin egen väg, göra sitt eget.
- Finns inget att handskas med. Det är underbart. Jag slipper sakna henne helt enkelt.
- Nej, jag blir aldrig trött på henne. Aldrig. Eller fast när du säger det så kanske lite. Jo, lite. När vi bor ihop så är det under galna förutsättningar. Jag kan i alla fall låtsas att jag är ensam hemma tills Geneva kommer in i rummet. Oftast blir jag irriterad när hon stör mig. Men på turné? Ibland blir känslan lite för klaustrofobisk så Geneva kan lika gärna vara med. Jag är ju ändå aldrig ensam fastän jag ibland bara vill bli lämnad ifred.
- Nja, inte direkt. Jag har nog inte dem där känslorna i mig. Jag är alltid väldigt glad för hennes skull vad det än är. Geneva däremot… Jag tror nog att hon ibland avundas mig eller min framgång och det är något hon måste komma över. Varför avundsjuka finns där, vet jag inte. Hon har ju massvis med fans. Jag tror att hon måste förstå det, inse det. Geneva älskar uppmärksamhet, hon vet bara inte riktigt hur hon ska handskas med det.
- Vi är båda väldigt intresserade av fysik. Sen så pratar vi mycket och länge om vad som helst. När vi inte pratar så äter vi. Vi festar också, vi älskar att festa så enkelt är det. Vi älskar att skoja med folk också. Som med dig till exempel. Och så gillar vi att bara stanna hemma och chilla, softa, hänga.
- Ja, naturligtvis att jag har men jag tror inte att jag har spelat in den än. Jag har inte haft tid. Hon har inte hört den än och jag tror inte att hon kommer få lov att göra det eftersom… jag har glömt bort den. Skitsamma, jag har skrivit massvis med låtar om henne. Men texterna är… texterna är väl sådär. Skräp.
Tror du Geneva har skrivit låtar om dig då?
- Va? Nej!
-Vad menar du med romantisk? Det beror helt och hållet på vad du menar. Om du syftar på att skriva smöriga ballader så tror jag nog ingen av oss är romantisk. Blä! Fy. Vi skriver aldrig låtar om något som händer i vårt liv. Vi råkar bara skriva om löjliga saker.