Fyren

(Samlingsrecension med [B]Susannah Clapp[/B]: På resa med Chatwin) [I]På resa med Chatwin[/I] och [I]Fyren[/I] - påminner om varandra i det att bägge innerst inne handlar om resande. [I]Fyren[/I] av Kristian Petri är ingen [I]riktig[/I] bok, blott en halvfärdig text. Författaren håller på att spela in en dokumentärfilm om fyrar runt om i världen och när han får lite tid över för han anteckningar. Då och då kommer roliga detaljer, intressanta anekdoter och små söta personporträtt, men det räcker inte för att man ska kunna säga att resultatet är en fungerande text som bör ges ut i inbunden form. Petri går vilse någonstans mellan Amazonas och Gotska Sandön i sin iver att förstå vad en fyr är och vad fyrvaktare egentligen sysslar med. Är fyrvaktaren den sanne konstnären - ja, det är alltid en han - eller endast en trött kuf på civilisationens sista utpost mot havet? Kanske kommer svaret i Petris dokumentärfilm. Fyren[/I] är bara en inspelningsteknisk slaggprodukt och om jag ska vara riktigt elak så förstår jag inte varför pigga, men ibland mycket ojämna, Bokförlaget DN vill ge ut denna bok i nuvarande skick. Otroligt mycket bättre är då Clapps vänporträtt av Bruce Chatwin. I sin röriga och stökiga form påminner den om Petris bok, men Clapp behåller hela tiden färdriktningen. Hon vill berätta om en författare som hon älskar och som hon arbetat tillsammans med. Hon vill avslöja detaljer och berätta historier som tidigare varit dolda för de flesta Chatwinfans. Clapp går i land med uppgiften utan att det blir vare sig tråkigt eller för internt. Hennes sätt att skriva är plankning av Chatwins lekfulla och associationsrika stil - som ofta citeras i boken - och blir på så sätt en form av hyllning. Jag gillar speciellt den oakademiska tonen - Clapp inleder med att skriva tjugo sidor om hur snygg Chatwin var - och den sönderbrutna kronologin som ändå är kronologisk.