Freja The Dragon: “Det var en process att hitta vem jag är som artist”

Producenten som aldrig ville bli soloartist släpper sin andra EP i januari.

Det som började som en praktik hos producenten Björn Yttling blev ett varaktigt samarbete, och senare även en solokarriär. I januari släpper Freja Drakenberg sin andra EP under sitt namnet Freja The Dragon, detta trots att hon egentligen inte ville ha ett eget artistprojekt. De senaste åren har fokus istället legat på att turnera som musiker åt bland annat First Aid Kit samt skriva och producera musik åt Gina Dirawi, Taken by Trees och Albin Lee Meldau. Midnight Feelings blir hennes första släpp på två år.

– Det känns jättekul och skönt. När man fått ut det kan man börja på något nytt och det gillar jag. Jag höll på med jättemånga låtar när vi släppte förra EP:n, jag tror att alla de här låtarna florerade redan då. De var egentligen mina favoritlåtar, så jag har längtat efter att få släppa dem. Det var en process att hitta vem jag är som artist. Vi lät oss verkligen utforska, men då kan det bli att man kanske testar för mycket ibland. Många av de här låtarna fick vi inte till produktionsmässigt, så då fick de vänta lite och födas fram långsamt. Den här EP:n känns mycket mer jag än den förra.

Det övergripande temat på plattan säger hon är synonymt med dess titel. 
– Att inte kunna sova och ligga och tänka på saker. Det är en melankolisk och reflekterande EP, nästan lite filmisk på något sätt, men det finns också hoppfullhet i den. Det är lite krassa texter, som börjar med att grotta ned sig i jobbiga känslor, men kommer fram till något bra. Man måste ta itu med sin skit för att kunna gå vidare. Att vara kvar i den melankoliska känslan, att vara hjärtekrossad och få vara det. Det finns något romantiskt i det också, eller hoppfullt. Det melankoliska har varit en lätt känsla för mig att skriva om och dyka in i.

Hur hittade du ditt sound?
– Jag gillar så många olika typer av musik, så jag fick verkligen gå till roten med vem jag är, hur ens röst låter när man är själv och vad den passar med. Det var en intressant process som  tog lite tid, men nu har jag landat i den. Jag tror till och med att jag kanske inte hittat hem helt med den EP:n som vi ska släppa nu. Men man kanske aldrig gör det, det kanske är en process där man låter olika i olika perioder beroende på vad man gör och vem man är. När man gör första grejen så är det är lätt att övertänka, när man har så många valmöjligheter i vad man kan göra. Så nu känner jag mig mer trygg i att våga stanna kvar, att inte hålla på och försöka komma på något nytt hela tiden soundmässigt.

Drakenberg har spelat en rad olika instrument men aldrig känt sig riktigt bra på något. Hon ville inte heller vara soloartist och behöva stå i centrum. Siktet blev istället inställt på att bli producent till andra artister.
– Jag började prodda i gymnasiet, och det var inte ens en fråga utan snarare ett påstående, att folk antog att jag sjöng och inte producerade. Det är ju bara för att jag är tjej. Det händer fortfarande, men nu försöker jag låta det rinna av. Jag gjorde musik med min bror ett tag, och han som faktiskt bara sjöng en period fick aldrig den frågan. Han fick istället frågan om det var han som producerade. Det är ju ganska uppenbart att det är något som är fel där. I början var det en stor drivkraft till att jag inte ville sjunga, och det blev ju fel sätt att se på det. Det jag lärde mig sen är att man kan ju faktiskt göra flera saker, det handlar om att hamna i rätt sammanhang med rätt folk där du blir respekterad. Sedan jag hamnade hos Björn har det aldrig varit ett problem.

Det var när Freja studerade musikproduktion på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm som hon hörde av sig till Björn Yttling om en praktikplats.
– Jag jagade honom i flera månader. Han har producerat oändligt mycket musik, så jag ville lära mig av honom. Han svarade inte, så jag skrev kortare och kortare mejl. I det sista mejlet frågade jag om kaffe kunde leda till praktik. “Vi kan se” svarade han då direkt och så tog vi en kaffe. Jag fick börja längst ner på stegen och sortera kablar. Men ganska snabbt fick jag klättra in och vara med mer och mer i studion. Till slut så började vi jobba ihop och jag fick turnera med hans band. Det var det bästa tänkbara scenariot för mig, det hade jag aldrig kunnat drömma om när jag skickade de där mejlen.

Efter att ett bandprojekt med hennes bror lades på is var det Yttling som uppmuntrade Drakenberg att satsa på sin egen musik.
– Till slut så sa jag “okej då, vi testar”. Jag vet inte om det hade hänt annars. Hade någon annan frågat hade jag kanske inte gjort det. Jag har skrivit musik till mig själv sedan jag var liten. Det är inte främmande egentligen att ta klivet till artistvärlden, men jag var så sjukt inställd på att inte göra det när jag fokuserade på att bli en bättre producent. Sen insåg jag att jag hade ett behov av att få ut mina idéer och ett eget uttryck, och det blev roligt att göra tillsammans med någon annan. Det kändes som en väldigt trygg miljö att göra det med Björn och vi har samma referenspunkter. Jag är mycket yngre än vad han är, så vi är uppväxta i olika typer av kulturer och musik. Så även om vi har en gemensam röd tråd, kan vi komplettera och utmana varandra.

Under våren ska Freja spela in ny musik, och säger att det kanske är dags för ett album den här gången. Men eftersom hon inte hunnit spela live så mycket med sitt eget projekt är det där fokuset ligger framöver.
– Det är därför jag gör musik, för att jag vill spela live. Ju mer jag spelar med andra desto mer vill jag spela min egen musik också.

Midnight Feelings släpps den 19 januari.