[B]1. Cruising[/B]
Al Pacino är snuten som jagar en brutal läderbögsmördare och förvandlas till en läderbögsvampyr själv. Kom under det glada 70-talets sista skälvande dagar, som en bög-Caligula, och ritade om kartan för hur bögar beskrivs på film radikalt. Tusen gånger sexigare än någonting du kan hitta i gömmorna på SLM.
[B]2. Salo[/B]
Pasolinis riktiga mästerverk. Tungt och rått om fascismens innersta kärna, där homosexualiteten spelar en central roll. Skönt att homo och ondska sammanfogas och helt ok eftersom det är berättat av ärkebögen Pasolini själv.
[B]3. Pink Flamingos[/B]
Allting John Waters har gjort efter Pink Flamingos är bara bleka kopior av det fulländade originalet. Campkultur på film när det är som allra bäst. Jag kan alla oneliners i filmen utantill sedan 20 år tillbaka. Need I say more? När du har sett Pink Flamingos, förstår du också varför Happiness är så bra, fast det är knappast en gayfilm.
[B]4. Zoo[/B]
Peter Greenaways gayfilm. Eller snarare en film besatt av numerologi med en symbioshistoria i en central roll. Dränkt i Greenaways sedvanliga färgorgier. Suggestivt och strålande vackert. Om du är nykär vill du också tråckla ihop dig och din kille till siamestvillingar och dö av blodförgiftning tillsammans.
[B]5. Brokeback mountain[/B]
Bästa amerikanska filmen sen American Beauty. Kunde inte ha gjorts bättre. Ang Lee är geniet som råkar vara gayvärldens allra bästa vän. Fast självklart är det den grekiska tragedin och inte gaytemat i sig som är behållningen av filmen. Resten är bara grädde på moset.Stad:
Kategori:
