Döskalle och Mästerligt möter Fredrik Virtanen

Redaktion 12:39 28 Dec 2005

 Vem är den mest kända kvinna du legat med förutom Åsa Jinder och Unni Drougge?
- Ahhh, nej. Den här kiss and tell-typen är jag ju faktiskt inte.

 Men du har fått bestiga andra krönikörer?
- Ehh... det har jag... väl. Mediemänniskor ligger ju med varandra i väldigt hög utsträckning.

 En gång för alla, hur är egentligen din mytomspunna penis?
- Den är väldigt medioker. Alldaglig skulle jag vilja säga.

 Hur skulle tv-serien Fredrik Virtanen - The correspondent blivit som dokusåpa betraktat?
- Det där var en Fredrik och Filip-idé från början. Det skulle bygga på ett väldigt dekadent korrespondentliv, och på när de var i Los Angeles. Vi var ute och svirade när de var på besök i New York. Men sanningen är tyvärr att det skulle blivit en rätt tråkig såpa: gå upp på morgonen, läsa 10 dagstidningar, mejla hem bra knäckförslag, och sen sitta hela dagen och läsa internet och kanske åka ut på något Annika Sörenstam-reportage. Och så en halv vinare och hem igen.

 Dina och Per Bjurmans USA-semestrar är också mytomspunna. De måste ha varit SÅ Sideways.
- Ja. Exakt. Det var två rundhylta män med kärleksbekymmer. Jag ser mig nog mer som Paul Giamatti, men det gör väl han också. Jag är säkert den andra snubben mer. Thomas Haden Church. Men visst, det var Budwesier och träskrock så det bara skvätte om det.

 Och det var förstås genom ett regnigt New Jersey som du återupptäckte gubbrocken?
- Ja, hehehe. Det var det faktiskt. På väg mot en 50 cent-konsert. Det var då 80-talsrocken kom tillbaka. The Cars och sånt. Det var då jag kände att i New York är det ingen som bryr sig, man behöver inte hänga med och försöka imponera på någon på Nöjesguiden. Då kan man bli gubbrockare igen, det är helt soft. Det är ändå gubbrocken som är den varma, hjärtliga musiken för oss trasiga idioter.

 Hur raggar du, genom komplimanger eller genom att gå fram lite mer... eh, rough?
- Jag var rätt rough alltså. Förr körde jag lite sådär som Lasermannen: "Jag vill ha sex med dig". Nu mejlar jag gärna, eftersom jag har sociala fobier och tycker det är jobbigt att umgås med folk försöker jag faktiskt undvika att ragga. Men så blir jag för full och säger typ "Vill du knulla?". Vilket inte är så lyckat.

 Grattis för fan! Din blogg är Sveriges mest lästa. Till och med Leffe Pagrotsky läser den med stor behållning. 
- Det är underbart att kulturministern inser var det händer någonstans.

 Du kommer alltså från Finland. Är det därför du skriver så enkelt?
- Haha. Ja pappa är från Finland. Var det där en elak fråga? Alltså finlandssvenska recensenter är ofta jävligt bra. Jag tycker inte jag uppnår det tyvärr. Titta på Yrsa Stenius, hon är ju lysande. Med en viss enkel krispighet i det, ja.

 Du ligger och guppar i gränslandet mellan Håkan Steen och Daniel Nyhlén. Vem känner du djupast släktskap med?
- Äh, det är nog en bra beskrivning. Jag känner mig besläktad med båda. Håkan var en av de jag anställde på bladet, och jag gillar Daniel också. Daniel är liksom en lättsammare person. Men ingen kan så mycket om popkultur som Håkan Steen. Han är fruktansvärd, han är som en datamaskin. Jag beundrar honom extremt mycket. Jag vill vara mer lik Håkan Steen, men jag är nog dessvärre mer lik Daniel.

 När ska du och Per Bjurman fira silverbröllop?
- Är det 25 år? Ja... vi får väl konsumera vårt silverbröllop genom älskog i en svit på Bagatelles magnifika veranda i Key West medan vi lyssnar på den allra fläskigaste träskrocken.

 Har ni hökat varandra någon gång?
- Hökat? Vad fan är det? Är det som att tugga bult ungefär?

 Att titta på när den andra ligger.
- Jaha, nej inte just med Per.

 Stämmer det att du och något gammalt ragg knuffat ner en bil i vattnet på väg hem från Café opera?
- Du, det... Faktiskt. Det... stämmer. Det var jag och Josefine Craaford som gjorde det. Det var på väg hem från G-klubben. Men... fan jag kan ju inte berätta det här. Fan. Ja, vi kan ha varit två personer som hittade en bil som stod parkerad precis vid kajen. Med typ ett hjul över kanten, och så en lätt knuff och så sprang vi som svin därifrån. Så kan det ha varit. Och så hade vi panik dagen efter... Men va fan, hur vet du det? Folk läcker för mycket.

 Hur var hemspråksundervisningen i Motala?
- Jag tackade nej till den eftersom mina två storasystrar avböjde. Det var inte så hippt att gå på finsk hemspråksundervisning då. Tyvärr sa jag nej, nu hade det varit lysande att kunna finska.

 Är det bara när du svullat kokain som du kallar kvinnor för baltiska horor?
- Nej, inte... nä, ja, va fan! "Har du lagt av att misshandla din fru"-frågan. Stört.

 Hur har Markoolio-beefen utvecklat sig?
- Jag tror det är lugnt. Han kastade pil på bilder på mig när han jobbade på Sveriges Radio vet jag. Sedan har vi träffats några gånger och han har väl varit lite så där... avvaktande. Men vi sjöng karaoke ihop en gång, Rollercoaster på Golden Hits 2002. Och sedan dess har i alla fall jag varit kompis med honom.

 Du ska precis få en talkshow på TV8 också. Grattis! Berätta!
- Det är jag, coola gäster och så ska jag försöka ligga med kameran så mycket som möjligt. Nej, det blir rätt klassiskt, två gäster som är aktuella och intressanta. Hellre smarta, roliga personer än kända personer. Därför är det skönt att det inte är Aftonbladet, för här kan jag träffa dem jag verkligen är intresserad av.

 Nöjesjournalistik, politisk journalistik, tv, blogg, roman - när ska du ta Puffy-ambitionerna till nästa nivå och starta din egen klädlinje?
- Höhö. Ja, en kalsonglinje vore ju faktiskt suveränt. Kan jag bli så polymedial vore det lysande. Att bli en medievärldens Börje Salming. Det är en dröm.

 Var det inte sjukt svårt att tjuvröka när hela Sverige visste att du skulle lägga av?
- Ja, fast det där var ju bara roligt. Det är kul att misslyckas tycker jag. Det är kul att fejsa det.

 När kommer din bantarblogg?
- Eh, hehe. Det fanns planer på... äh fan. Nu är det kört ändå. Jag har redan gått ner i vikt fast jag inte har försökt. Du får vänta tills jag blir ett fläskberg igen.

 Har du alltid haft viktpendlargener?
- Nej! Jag vet inte vad som har hänt. Och jag vet inte om jag har varit så fet. Jag har en fet framtoning, men jag är inte så fet. Jag har stort huvud och dubbelhaka. Men i USA gick jag upp så klart, det gick ju inte att undvika. Till skillnad mot vad Nöjesguiden verkar tro var det inte kokainorgier, utan en jävla massa hamburgare och jobb hela tiden. Plus att jag slutade röka.

 Så här med facit på hand, vad är det allra, allra bästa med att inte längre vara en svampbukig snubbe från Motala?
- Jaa.... eh. jag vet inte, man kan bete sig lite mer hur som helst och ändå ha sina vänner kvar. Det är bra. Om man inte är svampbukig alltså.

 Mellan tummen och pekfingret, hur många procent landsortlollor har du knullat och hur många är medieragg på Berns?
- 60 procent Berns, 40 procent landsort.

 Du har sagt att du skulle gjort Oprah-intervjun mycket bättre än Letterman. Utveckla, jag är idel öra!
- Alltså tv består för mycket av komiker och kändisar som... inte är journalister. Och Letterman i all sin briljans, han är ändå sämre på att göra intervjuer. När det verkligen bränner till visar han att han uppenbarligen inte är journalist själv. Det är för många skämtskrivare och för få klassiska murvlar. Bäst tv görs av murvlar.

 Typ Hardtalk?
- Ja Hardtalk. Eller Ted Koppel. Eller 60 minutes, vad som helst. Hjulström-Liv gör en helt anständig talkshow, fast det bara är en dag i veckan, medan Luuk inte kan intervjua utan är bra på andra saker. Carina Berg är inte heller en journalist, hon är mer en så här skojig P3-tjej.

 Allvarligt talat, hur tänkte du när du som nytillsatt korre i New York gjorde omtumlande politiska analyser av 9/11. Inser du inte att det är som om Helle Klein recenserade den nya Arcade Fire-ep:n?
- Hahaha. Jooo! Men nu gjorde ju inte jag några analyser. Det skulle inte falla mig in att göra. Jag kände av stämningen ett år efter New York. Jag gjorde inte några analyser -nej. Jag tror förresten det skulle vara jävligt kul att läsa vad Helle Klein tyckte om Arcade Fire. Med hennes (skriker gällt) heeeeeeeeesa röst också!!! Hon kunde göra det i radio.

Hur många av dina USA-artiklar snodde du rakt av från New York Times utan att ange källa?
- Ehh, högst en procent.

 Fast du har väl hört kritiken?
- Absolut. Men det är taskigt. Va fan, jag är tvärtom svinbra på att ange källor. Det där är ju en helt sjuk anklagelse. Om det är någon som anger källor är det jag. Däremot kan man inte göra det vid varje citat, det blir för långt. Det är bara en massa väldigt bittra människor som inte får komma in i media som sitter och letar fel. För att de är så bittra och vidriga och avundssjuka. Typ på Flashback kommer det falska påhopp och saker som inte kunde publiceras någon annanstans. Alltså, de är fullkomligt självinsiktslösa. De borde inse det och göra något bra istället för att sitta och gnälla på folk som försöker jobba. Jag hatar dem faktiskt något oerhört.

Studio Virtanen med Fredrik Virtanen ångar på måndag till torsdag 22.30 i TV8. Start måndag 9 januari.

Stad: 
Kategori: